hay tantos caminos por andar

The acquittal of George Zimmerman in the U.S. and the noted legal case, as a result of Zimmerman shooting the 17-year-old Trayvon Martin to death in 2012, raises so many more questions than it answers and the verdict truly gives me the chills. I wasn't there that night when Zimmerman found the unarmed Martin "acting suspiciously" and therefore followed the young boy, not vice versa, even though emergency personnel in contact with Zimmerman urged him not to follow the teenager. I did not see with my own eyes how Trayvon Martin behaved when he walked home with the hood of his sweatshirt pulled over his head to cover from the rain, that night in February in Florida. Some might say that I therefore should not speak. But there is reason for me to speak. Trayvon Martin was black. Zimmerman is not. Martin lived in the United States. I, currently, live in Sweden. My white skin color does not mean that I don't see the color scale racism that exists and dominates the world...

Den som intresserar sig för framtiden och hur människan kommer att utveckla denna borde rimligen även intressera sig för design. Helsingfors utsågs till världens designhuvudstad 2012 och det förvånansvärt anspråkslösa Designmuséet i huvudstadens centrala delar får mig att reflektera över mänsklig symbolik och vad som genererar nya sätt att se på den omgivning vi lever i. På den sommarutställning som vi besökte "granskas föremålen fördomsfritt genom olika teman, bl.a. ur perspektiv som utanförskap, tillfälligheter, makt, sexualitet, misslyckanden, kön, aktivism, anarkism, politik, upphovsrätt, ITE-design, och ur geografisk synpunkt och bannlysning av dekor" (enligt muséets hemsida ). De symboliska tingen är inte enbart själlösa praktikaliteter som ofta verkar samla mer damm än egenskaper. De säger även något om vilka samhällsfenomen som beundras och varför. Under resan i det finska grannlandet passerade vi flera krigsmuséer med kvarlevor från de senaste kr...

Sisu är det finska ordet för kampvilja, envis uthållighet och att aldrig ge upp. Sisu sägs ibland vara typiskt för det finska folklynnet och ordet fick internationell spridning under det finska vinterkriget då Finland stred mot Sovjetunionen. Jag har dock hittat väldigt lite sisu i det finska folklynnet. Jag har sett betydligt mer av tillbakadragenhet och avsevärd försiktighet. Att fråga människor på gatan efter vägen ser ut att nästan göra de förskräckta. Troligen hittar man inte sin inte sisu förrän man ställs inför ett verkligt prov. I det finska folkets fall var sisun som störst under striderna mot Sovjetunionen, trots att den finska armén var betydligt mindre och mer undermålig än den sovjetiska. Och kanske är det enbart när krigets fasor knackar på som man hittar sin starkaste kampvilja. Kanske är det enbart den obotliga sjukdomen som kan ge den äkta livslusten. När man inte behöver kämpa för att få mat på bordet, skydd för regnet och en bestående hälsa fjärmas man troligen mer o...

"Det är nog bättre att prata engelska än svenska här i Finland", säger resesällskapet. "Svenska språket verkar inte vara så populärt här." Andra världskriget genererade betydande negativa effekter på Finlands befolkning, exempelvis i form av nödställda barn som skickades över landgränsen till Sverige som en följd av föräldrarnas desperata försök att ge barnen en tryggare framtid. Tanken var enbart att barnen skulle stanna i grannlandet tills kriget var över och därefter återvända hem. "Finlands sak är vår" var ett av budorden från den svenska frivilligrörelsens ledande organ i Sverige för Finlands sak under andra världskriget, ett uttryck som även präglade Sveriges syn på krigsbarnen. Många var de svenska familjer som agerade fosterfamiljer åt de utlämnade barnen. En altruistisk gärning kan tyckas, vid enbart mindre eftertanke, och säkert fanns det välvilja inkluderat i svenskarnas agerande. Västeuropéers s.k. altruistiska handlingar begångna under d...

Medmänsklig omtanke är en dygd. Eller? Nej, just det. Idag ska du nå framgång och mål, även om det sker på bekostnad av andra. Är den framgång du då uppnår verkligen avundsvärd? Sover man gott om nätterna när man har gått över lik efter vatten? Att vara älskad av alla är inte eftersträvansvärt. Naturligtvis måste man räkna med och uppskatta avvikande åsikter. Allt annat vore avveckling och inte utveckling. Men att värdesätta, underhålla och bevara ett betydande samvete, är inte detta angeläget? Har jag missat avskaffandet av de medmänskliga och omtänksamma plikterna eller är dessa fortfarande inskrivna i den mellanmänskliga helhetens instruktionsbok? Oavsett vilket så är det något som inte stämmer. Omtanken verkar ha drunknat i ytlig narcissism och dyrkandet av Mammon, förhatligt näthat, beräknande otrohet och blint våld och maktmissbruk, ad absurdum. För 300 år sedan kunde du i din sociala verklighet inte gömma dig bakom ett alias på nätet eller lika enkelt flytta från ...

Jag har varit lika försiktig som många andra för att prata om detta. För om jag börjar prata om det kan min omgivning tro att jag är svag, uträknad och ja, kanske rentav tokig. Psykisk ohälsa är fortfarande stigmatiserande även om inställningen börjar förändras. Den här texten har därför legat som ett opublicerat utkast på min blogg under lång tid, eftersom jag skäms för att berätta. Men om det faktum att jag börjar prata om det kan få någon annan att slippa gå igenom detta, så är det värt att börja prata om det. Det här året har medfört flera större kriser i mitt liv, vilka troligen skulle ha knäckt den starkaste och vilket har medfört att jag har kraschat hårt. Jag har hela tiden varit mycket tveksam till att använda läkemedel som ett steg att komma vidare. Jag har varit skonad från att behöva använda mig av sjukvården under mina 33 år och har, p.g.a. mina ytterst få möten med den tidigare, haft ett stort förtroende för den. Redan i dag är depression den ­främsta anledninge...

Jag skulle mer än gärna byta kropp med Jonas Hassen Khemiri. Inte enbart för att jag gärna skulle byta till mig hans skarpa intellekt utan även för att jag under lång tid har velat uppleva hur man bemöts som "mörkhyad" i Sverige och världen. Kroppsbytet med Khemiri får väl anses vara tämligen omöjligt. Men även om jag i mindre utsträckning än andra kommer att uppleva hur det känns att behöva utstå kommentarer pga den färg som huden fick, så vet jag hur det känns att vara kvinna. Jag har personligen skonats från kvinnoförtryck men blir personligen provocerad när Amina från Tunisien tvingas leva under jorden och lever under dödshot pga att hon har ifrågasatt patriarkatet i Tunisien. Eller när kvinnliga journalister i Sverige får ta emot all världens näthat enbart pga sitt kön. Eller när president Rafael Correa uttalar sexistiskta kommentarer  och förlöjligar jämställdhetsfrågan i Ecuador, när jag vet hur hårt min vän Manuela sliter för att få till en föränd...

This Monday, the so called independent media sources' dependency was once again demonstrated. I counted to almost 20 of the internationally most influential media agenices publishing an identical and very brief text claiming "armed mutineers seized the information ministry in Asmara, Eritrea". On Tuesday the same media sources announced that the "calm had returned to Asmara". The identical reporting and very often publishing of the exact same text based on the same sources, mainly based outside the concerned region, proves once again that all media sources are dependent, in this case of each other, and that it's your responsibility as a reader to search for a more nuanced view of the story. It's a fact that news reporting from Eritrea is restricted. However, it's also a fact that many voices trying to be heard from within the country are often denied being internationally published due to their alleged proximity to the regime. Once again, I do be...

I det senaste avsnittet av Uppdrag granskning diskuteras huruvida de publicerade och vida debatterade siffrorna om den eskalerande barnfattigdomen i Sverige verkligen stämmer. Tesen i programmet är att de siffror som flera barnrättsorganisationer har publicerat om barns fattigdom de senaste åren är kraftigt överdrivna. Uppdrag granskning framhåller att "enligt Rädda Barnen finns det en kvarts miljon fattiga barn i Sverige. Men när Uppdrag granskning synar barnfattigdomen framträder en annan bild. Alla de tre största barnrättsorganisationerna i Sverige, Bris, Majblomman och Rädda Barnen ger kraftigt vinklade siffror i sina kampanjer. I samband med Almedalsveckan 2011 lanserade Rädda Barnen kampanjen Black (diskussionen gällande varför Rädda Barnen döpte sin marknadsföringskampanj till Black är en annan, om än lika intressant, historia, förf.anm .). En kampanj som skulle sätta fokus på alla de fattiga barn som lever i Sverige. I filmen som visades i samband med kam...