hay tantos caminos por andar

Min flykt är mental. Min exil är inte geografisk. Jag lever inte under uttalat dödshot. Jag har inte torterats. Min etnicitet, politiska tillhörighet, religiösa övertygelse, sexuella läggning eller potentiella funktionshinder har inte avlagts som tillräcklig bevisbörda för domstolsbeslut att fängsla mig.  Mitt lidande är lika politiskt som andras lidande. Mitt liv är politik. Andras politik är min politik. Andras liv är mitt liv.  Lidande är inte mätbart. Mitt lidande är mitt. Ditt lidande är mitt.  Gaza. Sinai. Ukraina. Irak. Holot Camp.  Jag diskuterar. Jag opinionsbildar. Jag filmar. Jag opinionsbildar. Jag diskuterar. Jag läser. Jag lyssnar. Jag skänker pengar. Jag opinionsbildar för avskaffandet av pengar. Mot pengar. För människor. Men mitt inflytande har inget inflytande. Min vilja att göra skillnad gör ingen skillnad. Människor med inflytande använder sitt inflytande till att göra skada. De inflytelserika bekräftas av en homogen skara fö...

Sorgen och saknaden har blivit mina närmaste vänner. De följer mig vart jag än går. De finns hos mig på morgonen, när jag vaknar, vid frukostbordet, under dagens sysslor och påminner mig ständigt om sin närvaro. De bokar aldrig tid. Jag känner deras närhet under de oändliga, sömnlösa nätterna. Jag har trott att de var mina fiender. Jag har förskjutit dem i månader.. år.. och gråtit i desperation över att de inte har lämnat mig ifred. Kanske är deras ihärdighet ett tecken på lojalitet? Det mest lojala i min närhet? Kanske vill de mig väl, påminna mig om varför de aldrig lämnar min sida, att de finns där av en anledning. En vacker anledning.