toppluva eller nerdragen mössa?

I november märks människors referensram extra tydligt?

Mina händer antar kubansk färg i kylig morgon medan trött Fiat sneglar på mig med frusna ögon. Mina läppar verkar moderata efter friskt rullande genom stan. Jag har en tysk inställning till kvällssortering av sopor. Vänner med ett filantropiskt förhållningssätt till tillvaron med udd av altruism och emancipatoriskt intresse inspirerar mig mer medan de jag inte ringer lika ofta känns mänskligt trångsynta. Intelligens med självdistans beundras. Lång Tage är stor.

Jag är alternativt konventionell med vardagligt lustfyllda behov. Mina partipolitiska åsikter är intresserat ointresserade, men jag engagerar mig i opolitisk politik. Komplicerat enkel med en enkel komplexitet. Ödmjukt explicit med rum för lokal globalisering och global lokalisering. Jag kanske ger mig av, för att stanna.

Jag är fördomsfullt fördomsfull mot de fördomsfulla som anser sig fördomsfria. Kylan fryser mig men påverkar inte min syn på mötande trottoarmänniskor.

Genom min nerdragna mössas grova maskor kan jag ge en varm blick även i november. Bär du toppluva eller över ögonen nerdraget avskärmande?

Comments

Anonymous said…
Jag har både toppluva och nerdragen mössa....jag försöker att inte påverkas av väderleken men det är svårt att inte bli det. November har överraskat mig hittintills.varför är folk negativt inställda till denna månad? Mörkret, kylan och de nakna träden låter ingen oberörd. Jag behöver inte vara glad jämt, just melakolin och tungsinntheten gör tillvaron mer spännande än annars. Jag gör mitt bästa för att begripa mig själv och andra utifrån mina förutsättningar och referensramar oavsett vilken årstid det är. jag försöker att hantera den gråa vardagen på ett sätt som ger livet en meningsful dimension. Detta är en lovsång til den mest hatade och underskatade månaden.

Ras Kwame Toure
2:51 pm
Post a Comment

Popular posts from this blog

Regine och Søren

Image
Jag fascineras av relationen mellan Regine och Søren. Av privata skäl och av allmängiltiga skäl. Regine Olsen, född 23 januari 1822, död 18 mars 1904 i Frederiksberg, beskrivs i historien som "mest känd för att under en kort period ha varit förlovad med den nio år äldre danske filosofen Søren Kierkegaard." Mindre än ett år efter att de hade förlovat sig bröt Kierkegaard förlovningen. Ingen vet riktigt varför, men i hans verk antyds att det kan ha berott på att han blev deprimerad när det vanliga livet efter den första stormiga förälskelsen lagt sig. Kierkegaard själv hänvisade i sin journal till den "påle i köttet" som omöjliggjorde äktenskap. Kierkegaard hade varma känslor för Regine i hela sitt liv, och strävade efter att planerat "oplanerat" träffa henne i olika sammanhang. När hon sedermera gifte sig och flyttade utomlands, till den danska kolonin St. Croix i Västindien som i sann kolonial anda ansågs behöva styras av en västerländsk guvernör, Re...
Read more

Davids kamp mot läkemedelsbolagen

Jag har varit lika försiktig som många andra för att prata om detta. För om jag börjar prata om det kan min omgivning tro att jag är svag, uträknad och ja, kanske rentav tokig. Psykisk ohälsa är fortfarande stigmatiserande även om inställningen börjar förändras. Den här texten har därför legat som ett opublicerat utkast på min blogg under lång tid, eftersom jag skäms för att berätta. Men om det faktum att jag börjar prata om det kan få någon annan att slippa gå igenom detta, så är det värt att börja prata om det. Det här året har medfört flera större kriser i mitt liv, vilka troligen skulle ha knäckt den starkaste och vilket har medfört att jag har kraschat hårt. Jag har hela tiden varit mycket tveksam till att använda läkemedel som ett steg att komma vidare. Jag har varit skonad från att behöva använda mig av sjukvården under mina 33 år och har, p.g.a. mina ytterst få möten med den tidigare, haft ett stort förtroende för den. Redan i dag är depression den ­främsta anledninge...
Read more

Om varandets varande

Något vaknade till inombords. En mild form av förväntan. Som en snödroppe kravlandes genom höstlöv. Ett cykeldäck som pumpas med vårluft. Som något som andas. Bortom sjukpenning och kroppskomplex, måndagsmorgnar i blött regn, realismen, tillbakalutandet, ensamhet, förnöjsamhet och längtan. Ryggsäcken ändrar storlek genom livet. Att få möjlighet att hitta något nytt och annat. Förunderligt. Jag är inte död.
Read more