hay tantos caminos por andar

Den näst intill schizofrena verklighet som håller sitt vardagsgrepp om flertalet känns som ett modernt gissel. "Jag skulle vilja skriva en stor roman, massor av brev, umgås med fler intressanta människor i min omgivning, hålla flera fester, ägna mer tid åt mina intellektuella intressen, leka med mina barn, älska med min hustru, göra utflykter oftare, åka till Kongo, vara radikal och försöka revolutionera samhället, skriva sagor, köpa en större båt, segla mera, sola mig och simma, skriva en bok om den amerikanska pikareskromanen, undervisa mina barn hemma, bli en bättre universitetslärare, vara en trogen vän, vara generösare med mina pengar, vara mer sparsam, leva ett rikare liv i min omvärld, leva som Thoreau och inte bry mig om materiella värden, spela mera tennis, praktisera yoga, meditera, gymnastisera varje dag, hjälpa min fru med hushållsarbetet, och...så vidare. Och göra allt detta på allvar, på lek, dramatiskt, stoiskt, glatt, allvarligt, moraliskt, likgiltigt, som D. H. La...

Vi har från historien ärvt en uppsättning drömmar som vi kallar utopier, medan 1900-talet har givit oss dessas motsatser, mardrömmar eller dystopier. Dystopin negerar utopin, tycks upphäva den och göra den moraliskt omöjlig. Men är det så? Hör inte utopi och dystopi egentligen ihop? Är det inte fråga om två sidor av samma tänkande: utopin frammanar dystopin, dystopin utopin. Vi kan se dem tillsammans. Idag har utopin av olika skäl råkat i vanrykte. Den dystopiska visionen, mardrömmen, har dominerat en stor del av 1900-talet. Det finns därför skäl att också påminna om utopins existens, hoppets och längtans princip, en av mänsklighetens stora drivkrafter och lika viktiga för helheten som misstrons princip. sa Ronny Ambjörnsson i "Fantasin till makten" Sedan 1991 är inte Shangri-La endast ett uttryck för en fiktiv utopi utan en faktisk fysiskt existerande plats. Den i Kina belägna tibetanska kommunen Diqing omdöptes detta år till Shangri-La. Frågan är om den på kartan fysiska ut...

En man dömd till livstids frihet: http://longlivehumania.blogspot.com/2007/12/humania.html

De nationella tendenser som märks här präglar såväl europeisk som internationell nivå. http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=65294&a=988173&lid=puff_728728&lpos=extra_4 Ett verkligt fördelat ansvar skulle ge en mer human och adekvat flykting- och integrationspolitik. Sverige ska inte välkomna färre flyktingar. Andra regioner ska välkomna fler. Häromdagen fick en bekant kille i 17-årsåldern permanent uppehållstillstånd i Sverige efter att ha väntat i nio månader. Hans apatiska attityd och misstro hade bytts ut till ett sprudlande pladder. En av hans första kommentarer var: "Nu vill jag bli jätteduktig på svenska!". I en globaliserad värld ska inte nationens språk vara den enda vägen till en lyckosam framtid. Kommentaren hade troligen dock övertygat den mest inbitna sverigedemokrat om hans vilja att bygga en progressiv tillvaro i det område han hade landat i. Jag säger det igen. I en globaliserad värld är en 17-årig arbetsvillig individ med internationella erfar...