Om varandets varande
Något vaknade till inombords. En mild form av förväntan. Som en snödroppe kravlandes genom höstlöv. Ett cykeldäck som pumpas med vårluft. Som något som andas. Bortom sjukpenning och kroppskomplex, måndagsmorgnar i blött regn, realismen, tillbakalutandet, ensamhet, förnöjsamhet och längtan. Ryggsäcken ändrar storlek genom livet. Att få möjlighet att hitta något nytt och annat. Förunderligt. Jag är inte död.
Comments
Han är också jätte ödmjuk....men fortsätter att fascineras av människan och hennes livsvillkor.
" Det är en absurd och ogripbar värld, tillvaron är som en labyrint ur vilken människan inte finner någon utväg." Så kände Kafka en gång i tiden........
Kwame Touré känner igen sig i ensamhetens labyrint gentemot den stora världen han inte kan träda ur frivilligt. Han kommer att vara tillfreds när Tourialismen härskar i världen....
Jag måste dock först finna min plats i det kollektiva tillståndet och den allmänna förvirringen utan att göra avkall på individualismen....går det???
"Individens räddning ligger inte i att understryka sin särart utan i att så intensivt som möjligt förverkliga sin allmängiltighet." Simone De Beauvoir