Recently a societal issue, of importance in this country as well as in others, has been brought to life after a much too long and unhealthy beauty sleep. Sweden has after 30 years initiated a vivid discussion on how LGBTQ (lesbian, gay, bisexual, transgender and queer) people historically have been treated in this country and the stigma that characterize and influence this group even today. The issue has been (re-)highlighted thanks to Jonas Gardell. The author recently released the first book in the self-perceived trilogy Never Wipe Tears Without Gloves. At the same time the incredibly moving, beautiful and tragic TV-series with the same name based on a script by Gardell was shown on one of the country’s public service channels. The series follows the love story between the young men Rasmus and Benjamin. In the shadow of the relatively newly discovered and indeed ruthless disease AIDS the two guys try to find themselves and each other in the pulsating life of Stockholm. The book tri...
Det utvecklade landet ägnar sig vanligen åt hög grad av tillbakalutande och njutning av svunna tider av välfärd. Utvecklingslandet har däremot en innovativ längtan till utveckling, tillväxt och förnyelse. Varje nation borde därför sträva efter att marknadsföra sig som ett utvecklingsland. Fredrik Härén, Årets talare 2006/2007, uppmuntrar detta tänkande som motsäger sig tidigare stereotypa indelningar av länder med eller utan god ekonomisk framgång. Den konventionella biståndspolitikens marknadsförare borde lyssna till detta argument. Fortfarande, på 2000-talet, präglas utvecklingssamarbete av utgångspunkten "givare" och "tagare". Givaren är god. Tagaren är tacksam. Givaren är säkert inte ond. Men givarens godhet är en återbetalning av en historisk skuld, vilket många är överens om. Tagarens tacksamhet bör istället omvandlas till en syn på biståndet som en skatteåterbäring till följd av för höga historiska inbetalningar. Klimatskulder till följd av långvarigt utsläpp...
Du presenterar dig. Den påföljande frågan är fascinerande nog alltid densamma: "Vad gör du?" Människan har ett maniskt behov av att klassficera sin omgivning. Genom yrkesbenämningen bestäms om din åsikt är intellektuellt intressant eller inte. Oavsett om din åsikt verkligen är intressant, eller inte. "De existentiella frågorna du ställer vid 13 års ålder, är de frågor du fortsätter ställa hela livet. De omformuleras bara", sa en okänd författare. Hur kommer det sig då att den arbetslöse och toppavlönade juristen inte anser sig ha något att tala om, endast efter att ha presenterat sig själva och den egna sysselsättningen? Det är ju trots allt två existentiellt likasinnade 13-åringar som mötts.. Det handlar om att äta. Eller ätas. Din tid i rampljuset är kort. Om du endast för en kort stund råkat ta ett steg på den grå massans väg, är du borträknad. Du måste bana en egen väg i exceptionalismens oupptäckta snårskog, för att kännas aktuell och intressant. Stämmer denna ...
Comments