hay tantos caminos por andar

"Trayvon happened. They wanted witnesses. Mike Brown happened. They wanted footage. Eric Garner happened. ALL not guilty or non-indictments." Twitterkommentaren är en av många efter gårdagens beslut att åtal inte kommer väckas mot de polismän som överföll och kvävde Eric Garner till döds i New York i juli i år, efter att en av polismännen använde ett förbjudet strypgrepp mot den obeväpnade och icke-provocerande Garner. Bevismaterialet i form av en videoinspelning av ett vittne ansågs inte tillräckligt för att väcka åtal mot polismännen. Eric Garner's sista ord visar en total uppgivenhet och frustration som delas av många runtom i världen: Den senaste tiden har flera rättshavererade fall i USA uppmärksammats där rättsinstanser har beslutat att inte väcka åtal om övervåld av poliser som har lett till döden för obeväpnade och icke våldsamma svarta män, vilka aldrig har anklagats för något brott. Trayvon Martin, Michael Brown, Eric Garner.. listan kan göras lång. ...

"Efter två decennier då fascismen sakta men säkert växt i Europa, har både psykologiska och ideologiska förklaringar tillämpats och kommit till korta. Kvar blir att vråla ut sina känslor i förtvivlan." Citatet är Kajsa Ekis Ekmans i en artikel i DN och sammanfattar framgångsrikt mångas aktuella uppgivenhet över att som anti-nationalist engagera sig i nationalistiska tankegångar, strukturer och samhällssystem. Den moderna, europeiska, men numera globala, konstruktionen som har kommit att kallas nationalstat tillämpas som medicin mot utanförskap, ensamhet och ekonomisk regression. "Om vi bara håller ihop så löser sig allt." Problemet är att vi:et utgår från en stereotyp föreställning om att personer av samma hudfärg, geografiska bakgrund och gemensamma tidiga levnadshistoria måste och antas tänka likadant. Om allt. I det land jag råkar vara född i har det under den senaste veckan pågått en unik regeringskris, till följd av att ett rasistiskt och nationalistiskt...

Min flykt är mental. Min exil är inte geografisk. Jag lever inte under uttalat dödshot. Jag har inte torterats. Min etnicitet, politiska tillhörighet, religiösa övertygelse, sexuella läggning eller potentiella funktionshinder har inte avlagts som tillräcklig bevisbörda för domstolsbeslut att fängsla mig.  Mitt lidande är lika politiskt som andras lidande. Mitt liv är politik. Andras politik är min politik. Andras liv är mitt liv.  Lidande är inte mätbart. Mitt lidande är mitt. Ditt lidande är mitt.  Gaza. Sinai. Ukraina. Irak. Holot Camp.  Jag diskuterar. Jag opinionsbildar. Jag filmar. Jag opinionsbildar. Jag diskuterar. Jag läser. Jag lyssnar. Jag skänker pengar. Jag opinionsbildar för avskaffandet av pengar. Mot pengar. För människor. Men mitt inflytande har inget inflytande. Min vilja att göra skillnad gör ingen skillnad. Människor med inflytande använder sitt inflytande till att göra skada. De inflytelserika bekräftas av en homogen skara fö...

Sorgen och saknaden har blivit mina närmaste vänner. De följer mig vart jag än går. De finns hos mig på morgonen, när jag vaknar, vid frukostbordet, under dagens sysslor och påminner mig ständigt om sin närvaro. De bokar aldrig tid. Jag känner deras närhet under de oändliga, sömnlösa nätterna. Jag har trott att de var mina fiender. Jag har förskjutit dem i månader.. år.. och gråtit i desperation över att de inte har lämnat mig ifred. Kanske är deras ihärdighet ett tecken på lojalitet? Det mest lojala i min närhet? Kanske vill de mig väl, påminna mig om varför de aldrig lämnar min sida, att de finns där av en anledning. En vacker anledning.

Det finns ett mänskligt överflöd som aldrig tycks sina. Överflödet av floskler. Sociala medier, forskningsrapporter, nyhetskanaler och vardagssamtal återupprepar dagligen och oavbrutet det människan redan visste. Som om det vore en nyhet. “Utbildning ger utveckling, män förtrycker kvinnor, vita förtrycker svarta, makt korrumperar, barn är klokare än äldre, neo-imperialism och neo-kolonialism är medvetna återupprepningar av mänsklig enfald, djuret är mer humant än människan, våld föder våld, pengar är makt” osv. Det mänskliga gillandet av det vi redan visste svämmar över genom teknologiska gilla-knappar och konsensusnickningar öga mot öga. Det som däremot sällan diskuteras är att det monotona gillandet härrör från det mänskliga och outsinliga behovet av att faktiskt inte vilja utvecklas. Människan vill inte utvecklas, tänka nytt och därmed kanske förhindra det monotona upprepandet av sanningar vi redan visste men inte aktivt motverkade. Människan vill bekräftas. Genom samtal me...

"En morgon hade en kollega lagt boken på arbetsbordet. Den där boken som skulle förändra allt för, en mig närstående person. En bok med en livsvisdom som skulle min få min vän att sluta vara offer och mindre sårbar, men mycket lyckligare, modigare, andligt kraftfullare. Och det dag efter dag, vecka efter vecka. Den mig närstående personen, som genomgår en livskris och som varit öppen med det inför vänner, bekanta och arbetskamrater, ser sig själv inte som offer och hade därför inte bett om boken. För min vän så utgör en tillfällig kris ett lika litet existentiellt hot som en normal åldersförändring. Ändå hade den välmenande arbetskamraten insisterat med orden: - Läs boken ändå, så kommer du må mycket bättre. Efter att min vän hade läst boken fick jag den med en fråga. - Varför, varför får den här boken mig att må sämre? Boken, som har sålts i över 500 000 exemplar, heter “Att välja glädje” och är skriven av filmregissören Kay Pollak, som dessutom varit en av Sveriges m...

Bingo?