Flosklernas överflöd och den mänskliga önskan om avveckling

Det finns ett mänskligt överflöd som aldrig tycks sina. Överflödet av floskler. Sociala medier, forskningsrapporter, nyhetskanaler och vardagssamtal återupprepar dagligen och oavbrutet det människan redan visste. Som om det vore en nyhet.

“Utbildning ger utveckling, män förtrycker kvinnor, vita förtrycker svarta, makt korrumperar, barn är klokare än äldre, neo-imperialism och neo-kolonialism är medvetna återupprepningar av mänsklig enfald, djuret är mer humant än människan, våld föder våld, pengar är makt” osv.

Det mänskliga gillandet av det vi redan visste svämmar över genom teknologiska gilla-knappar och konsensusnickningar öga mot öga.

Det som däremot sällan diskuteras är att det monotona gillandet härrör från det mänskliga och outsinliga behovet av att faktiskt inte vilja utvecklas. Människan vill inte utvecklas, tänka nytt och därmed kanske förhindra det monotona upprepandet av sanningar vi redan visste men inte aktivt motverkade. Människan vill bekräftas. Genom samtal med andra människor som också vill bekräftas i sammanhang som bekräftar det den enskilda redan visste. Ingen är egentligen intresserad av att utmana sina föreställningar, av att lära sig mer om orsaken till omgivningens disparata inlägg och föreställningar, av att tvingas medge att man inte vet allt.

Människans huvudsakliga mål i tillvaron är att i möjligaste mån omge sig med en klan av likasinnade som bekräftar det man redan visste. Konsensus är det eftersträvansvärda även om detta leder till avveckling. Medvetet. 

Vi trivs i trångsyntheten. Se bara på människors val av partners. Det finns tydligen ett begrepp som kallas “parlikhet” vilket syftar till människans sökande efter en partner vars karaktärsdrag, yttre attribut och inre egenskaper är så lika de egna som möjligt. Som att gifta sig med en bror eller syster. Behöver man verkligen en bror eller syster till? Hade man då inte lika gärna kunnat gifta sig med sin bror eller syster? När denna attityd sprider sig från den personliga sfären till det offentliga rummet hamnar vi i den mänskliga återvändsgränd vi nu befinner oss i. Ingen vill egentligen ta sig ur återvändsgränden till ett område med fler vägval. Samtycke är tryggt. Om människan verkligen ville leva upp till myten om att vara den mest intelligenta varelsen så borde jag inte känna mig så ensam om att vilja utmanas och utvecklas i ett förhållande istället för att försvinna in i ett töcken av sömnigt medgivande.

Om du verkligen vill utmana dina föreställningar kan du initialt begrunda hur Afrika såg och fortfarande kunde ha sett ut om det inte hade kolonialiserats:

FIlmaren Errol Morris väljer i “Fog of war” ut de elva lärdomar som en av dåtidens mäktigaste män, Robert McNamara, drog efter sin tid vid det amerikanska utrikesdepartmentet, som chef för Världsbanken osv.:

Empathize with your enemy

Rationality will not save us

There's something beyond one's self

Maximize efficiency

Proportionality should be a guideline in war

Get the data

Belief and seeing are often both wrong

Be prepared to re-examine your reasoning

In order to do good, you may have to engage in evil

Never say never

You can't change human nature

De elva lärdomarna sammanfattar framgångsrikt människans infantilitet och imaginära allvetande.

Var det bra så?