hay tantos caminos por andar

Det finns ett mänskligt överflöd som aldrig tycks sina. Överflödet av floskler. Sociala medier, forskningsrapporter, nyhetskanaler och vardagssamtal återupprepar dagligen och oavbrutet det människan redan visste. Som om det vore en nyhet. “Utbildning ger utveckling, män förtrycker kvinnor, vita förtrycker svarta, makt korrumperar, barn är klokare än äldre, neo-imperialism och neo-kolonialism är medvetna återupprepningar av mänsklig enfald, djuret är mer humant än människan, våld föder våld, pengar är makt” osv. Det mänskliga gillandet av det vi redan visste svämmar över genom teknologiska gilla-knappar och konsensusnickningar öga mot öga. Det som däremot sällan diskuteras är att det monotona gillandet härrör från det mänskliga och outsinliga behovet av att faktiskt inte vilja utvecklas. Människan vill inte utvecklas, tänka nytt och därmed kanske förhindra det monotona upprepandet av sanningar vi redan visste men inte aktivt motverkade. Människan vill bekräftas. Genom samtal me...

"En morgon hade en kollega lagt boken på arbetsbordet. Den där boken som skulle förändra allt för, en mig närstående person. En bok med en livsvisdom som skulle min få min vän att sluta vara offer och mindre sårbar, men mycket lyckligare, modigare, andligt kraftfullare. Och det dag efter dag, vecka efter vecka. Den mig närstående personen, som genomgår en livskris och som varit öppen med det inför vänner, bekanta och arbetskamrater, ser sig själv inte som offer och hade därför inte bett om boken. För min vän så utgör en tillfällig kris ett lika litet existentiellt hot som en normal åldersförändring. Ändå hade den välmenande arbetskamraten insisterat med orden: - Läs boken ändå, så kommer du må mycket bättre. Efter att min vän hade läst boken fick jag den med en fråga. - Varför, varför får den här boken mig att må sämre? Boken, som har sålts i över 500 000 exemplar, heter “Att välja glädje” och är skriven av filmregissören Kay Pollak, som dessutom varit en av Sveriges m...