Om varandets varande
Något vaknade till inombords. En mild form av förväntan. Som en snödroppe kravlandes genom höstlöv. Ett cykeldäck som pumpas med vårluft. Som något som andas. Bortom sjukpenning och kroppskomplex, måndagsmorgnar i blött regn, realismen, tillbakalutandet, ensamhet, förnöjsamhet och längtan. Ryggsäcken ändrar storlek genom livet. Att få möjlighet att hitta något nytt och annat. Förunderligt. Jag är inte död.