Om varandets varande

Något vaknade till inombords.
En mild form av förväntan.

Som en snödroppe kravlandes genom höstlöv.
Ett cykeldäck som pumpas med vårluft.
Som något som andas.

Bortom sjukpenning
och kroppskomplex,
måndagsmorgnar i blött regn,
realismen,
tillbakalutandet,
ensamhet, förnöjsamhet och längtan.

Ryggsäcken ändrar storlek genom livet.

Att få möjlighet att hitta något nytt och annat.

Förunderligt.

Jag är inte död.

Comments

Post a Comment

Popular posts from this blog

Regine och Søren

Image
Jag fascineras av relationen mellan Regine och Søren. Av privata skäl och av allmängiltiga skäl. Regine Olsen, född 23 januari 1822, död 18 mars 1904 i Frederiksberg, beskrivs i historien som "mest känd för att under en kort period ha varit förlovad med den nio år äldre danske filosofen Søren Kierkegaard." Mindre än ett år efter att de hade förlovat sig bröt Kierkegaard förlovningen. Ingen vet riktigt varför, men i hans verk antyds att det kan ha berott på att han blev deprimerad när det vanliga livet efter den första stormiga förälskelsen lagt sig. Kierkegaard själv hänvisade i sin journal till den "påle i köttet" som omöjliggjorde äktenskap. Kierkegaard hade varma känslor för Regine i hela sitt liv, och strävade efter att planerat "oplanerat" träffa henne i olika sammanhang. När hon sedermera gifte sig och flyttade utomlands, till den danska kolonin St. Croix i Västindien som i sann kolonial anda ansågs behöva styras av en västerländsk guvernör, Re...
Read more

Davids kamp mot läkemedelsbolagen

Jag har varit lika försiktig som många andra för att prata om detta. För om jag börjar prata om det kan min omgivning tro att jag är svag, uträknad och ja, kanske rentav tokig. Psykisk ohälsa är fortfarande stigmatiserande även om inställningen börjar förändras. Den här texten har därför legat som ett opublicerat utkast på min blogg under lång tid, eftersom jag skäms för att berätta. Men om det faktum att jag börjar prata om det kan få någon annan att slippa gå igenom detta, så är det värt att börja prata om det. Det här året har medfört flera större kriser i mitt liv, vilka troligen skulle ha knäckt den starkaste och vilket har medfört att jag har kraschat hårt. Jag har hela tiden varit mycket tveksam till att använda läkemedel som ett steg att komma vidare. Jag har varit skonad från att behöva använda mig av sjukvården under mina 33 år och har, p.g.a. mina ytterst få möten med den tidigare, haft ett stort förtroende för den. Redan i dag är depression den ­främsta anledninge...
Read more