hay tantos caminos por andar

Något vaknade till inombords. En mild form av förväntan. Som en snödroppe kravlandes genom höstlöv. Ett cykeldäck som pumpas med vårluft. Som något som andas. Bortom sjukpenning och kroppskomplex, måndagsmorgnar i blött regn, realismen, tillbakalutandet, ensamhet, förnöjsamhet och längtan. Ryggsäcken ändrar storlek genom livet. Att få möjlighet att hitta något nytt och annat. Förunderligt. Jag är inte död.

Jag fascineras av relationen mellan Regine och Søren. Av privata skäl och av allmängiltiga skäl. Regine Olsen, född 23 januari 1822, död 18 mars 1904 i Frederiksberg, beskrivs i historien som "mest känd för att under en kort period ha varit förlovad med den nio år äldre danske filosofen Søren Kierkegaard." Mindre än ett år efter att de hade förlovat sig bröt Kierkegaard förlovningen. Ingen vet riktigt varför, men i hans verk antyds att det kan ha berott på att han blev deprimerad när det vanliga livet efter den första stormiga förälskelsen lagt sig. Kierkegaard själv hänvisade i sin journal till den "påle i köttet" som omöjliggjorde äktenskap. Kierkegaard hade varma känslor för Regine i hela sitt liv, och strävade efter att planerat "oplanerat" träffa henne i olika sammanhang. När hon sedermera gifte sig och flyttade utomlands, till den danska kolonin St. Croix i Västindien som i sann kolonial anda ansågs behöva styras av en västerländsk guvernör, Re...

Med anledning av Sverigedemokraternas kampanj utomlands för att avskräcka personer från att resa till Sverige kontaktade jag Polisen och därefter Justitiekanslern gällande möjligheterna att anmäla partiet för tryckfrihetsbrottet förtal, då jag inte ställer mig bakom kampanjen som undertecknades "svenska folket". Även om jag själv inte identifierar mig utifrån min nationalitet så är jag väl medveten om att omgivningen definierar mig utifrån denna bedömningsgrund och ett ställningstagande och ifrågasättande av hur det offentliga partistödet används är nödvändigt. Svaret från Justitiekanslern bifogas. Svaret är ännu ett exempel på institutioners förnekande av ansvar med hänvisning till nationalstatens yttre gräns och kan därmed läggas till listan över argument för avskaffandet av nationalstaten som kollektivt fenomen och politiskt organ.

Dogmatiska förhållningssätt och en starkt profilerad inställning till omvärlden är såväl socialt som ekonomiskt gynnsamt i det nutida samhället. Samtidigt som expertkulten hyllas så tar få sig tid att verkligen samla all information innan slutsatser dras. En följd av detta blir en hög grad av uttalande experter som inte alls är experter. Konsensuskulturen har inga fördelar om konsensus eftersträvas endast för sakens skull och baseras på konflikträdsla. Men att kunna hålla två tankar levande samtidigt och inte dra slutsatser innan fakta har framlagts är ett förhållningssätt som borde premieras högre. Tid och intresse är de medel som avgör om slutsatsen kommer vara väl underbyggd eller inte. Och den tiden tar sig få. Intresset finns där sällan. Att intressera sig för omgivningen och inte uteslutande informera sig om redan kända områden är bildande. Områdesöverskridande samarbeten är avgörande för att kunna se fenomen ur nya perspektiv och att våga tänka nytt är essentiellt för samhäl...

I dag firas Fars dag på den administrativa yta som kallas Sverige. I media basuneras kärleksfulla budskap ut med en självklarhet som om alla har ett barn som kan fira dagen och en far som kan firas. Hos vänner, bekanta och inte minst i den egna s.k. ursprungsfamiljen uppmärksammas pappor extra mycket. I det individualistiska valfrihetssamhället är du din egen lyckas smed och om livet inte blev som du hoppades så har du enbart dig själv att skylla. Men även om valmöjligheterna för många privilegierade är fler än någonsin så påverkas vi fortfarande i hög grad av vår omgivning. Att vara 35 år, kvinna och leva ensam utan barn genererar nuförtiden nästan dagligen underliga blickar, frågor och kommentarer då i princip hela ens omgivning har bildat eller planerar att bilda familj. Man antas framför allt ha valt den ensamma barnlösheten själv och huruvida barnlösheten är självvald eller inte diskuteras i inflytelserik media . Det påstås t.o.m. att det är av själviskhet man avstår barn när ...

I fredags höll Afrosvenskarnas forum för rättvisa ett seminarium i Malmö med anledning av årsdagen för avskaffandet av den svenska, transatlantiska slavhandeln. Eftersom jag hade en tenta vid samma tid kunde jag inte närvara, men eftersom tentan skulle göras några våningar upp i samma hus som seminariet så stod jag och väntade i foajén när människor samlades till seminariet. Vid första anblicken kunde det antas, dock enbart baserat på yttre attribut, att en stor andel av seminariedeltagarna troligen alt. möjligen har egen erfarenhet av afrofobi. Då följer frågan om hur många människor utan erfarenhet av och tidigare kunskap om afrofobi som medverkade. Det ska poängteras att jag inte har någon empirisk fakta gällande hur erfarenheterna såg ut bland mötesdeltagarna och jag hann inte få en uppfattning om hela den närvarande publiken. Den diskriminerande har ett betydligt större ansvar än den diskriminerade för att diskrimineringen ska upphöra men denna ansvarsfördelning syns sällan i...

Styrkeförhållandena i ett samhälle diskuteras och analyseras ofta men särskilt i tider av politisk orolighet och social och ekonomisk ojämlikhet. Det har inte undgått någon att många människor nu migrerar i världen. Orsakerna är såväl politiska som ekonomiska och skiljer sig inte nämnvärt från människans historiska mönster att röra sig över geografiska områden i avsikt att söka en mer gynnsam ekonomisk och tryggare tillvaro. Medier presenterar nu en ensidig bild av den migrerande människan som en svag och utsatt person i stort behov av stöd och hjälp. Bakgrunden till detta är delvis intresset för att söka ett nödvändigt humanitärt stöd hos mediernas läsare då ett humanitärt stöd krävs för att förhindra att människor hamnar i akuta situationer, situationer som dessvärre fortfarande förekommer såväl i som utanför Europa. Det humanitära stödet räddar onekligen liv. Men mediebilden befäster och cementerar också bilden av den migrerande människan som en person obenägen att ta hand om si...

Vivek Narayanan, författare till nyutkomna diktsamlingen "Låt varje språk vara främmande" i senaste avsnittet av Babel : "Jag tror att vi fortfarande använder nationalitet och etnicitet som en sorts stenografi för att förstå varandra. Och det har varit svårt för mig, en indier som växte upp i Afrika och har bott på olika platser som jag känner har präglat mig på djupet. Jag har upptäckt att det ibland gör folk förvirrade och att det hade varit enklare för dem om jag "bara" varit indier. Så jag har lärt mig att "spela" indier för att lugna dem... så att de inte behöver bli så förvirrade över vem jag är. ...(...)... Jag tror att vi befinner oss i ett slags övergångsstadium där vi slutar identifiera oss som tillhörande en viss nation eller kultur. Nu, mer än för några år sen, har vi alla bitar i oss som kommer överallt ifrån. Vi verkar vara på väg över till något annat. De där identiteterna är liksom bara skal." I mitt senaste filmprojekt har ...

"Trayvon happened. They wanted witnesses. Mike Brown happened. They wanted footage. Eric Garner happened. ALL not guilty or non-indictments." Twitterkommentaren är en av många efter gårdagens beslut att åtal inte kommer väckas mot de polismän som överföll och kvävde Eric Garner till döds i New York i juli i år, efter att en av polismännen använde ett förbjudet strypgrepp mot den obeväpnade och icke-provocerande Garner. Bevismaterialet i form av en videoinspelning av ett vittne ansågs inte tillräckligt för att väcka åtal mot polismännen. Eric Garner's sista ord visar en total uppgivenhet och frustration som delas av många runtom i världen: Den senaste tiden har flera rättshavererade fall i USA uppmärksammats där rättsinstanser har beslutat att inte väcka åtal om övervåld av poliser som har lett till döden för obeväpnade och icke våldsamma svarta män, vilka aldrig har anklagats för något brott. Trayvon Martin, Michael Brown, Eric Garner.. listan kan göras lång. ...

"Efter två decennier då fascismen sakta men säkert växt i Europa, har både psykologiska och ideologiska förklaringar tillämpats och kommit till korta. Kvar blir att vråla ut sina känslor i förtvivlan." Citatet är Kajsa Ekis Ekmans i en artikel i DN och sammanfattar framgångsrikt mångas aktuella uppgivenhet över att som anti-nationalist engagera sig i nationalistiska tankegångar, strukturer och samhällssystem. Den moderna, europeiska, men numera globala, konstruktionen som har kommit att kallas nationalstat tillämpas som medicin mot utanförskap, ensamhet och ekonomisk regression. "Om vi bara håller ihop så löser sig allt." Problemet är att vi:et utgår från en stereotyp föreställning om att personer av samma hudfärg, geografiska bakgrund och gemensamma tidiga levnadshistoria måste och antas tänka likadant. Om allt. I det land jag råkar vara född i har det under den senaste veckan pågått en unik regeringskris, till följd av att ett rasistiskt och nationalistiskt...

Min flykt är mental. Min exil är inte geografisk. Jag lever inte under uttalat dödshot. Jag har inte torterats. Min etnicitet, politiska tillhörighet, religiösa övertygelse, sexuella läggning eller potentiella funktionshinder har inte avlagts som tillräcklig bevisbörda för domstolsbeslut att fängsla mig.  Mitt lidande är lika politiskt som andras lidande. Mitt liv är politik. Andras politik är min politik. Andras liv är mitt liv.  Lidande är inte mätbart. Mitt lidande är mitt. Ditt lidande är mitt.  Gaza. Sinai. Ukraina. Irak. Holot Camp.  Jag diskuterar. Jag opinionsbildar. Jag filmar. Jag opinionsbildar. Jag diskuterar. Jag läser. Jag lyssnar. Jag skänker pengar. Jag opinionsbildar för avskaffandet av pengar. Mot pengar. För människor. Men mitt inflytande har inget inflytande. Min vilja att göra skillnad gör ingen skillnad. Människor med inflytande använder sitt inflytande till att göra skada. De inflytelserika bekräftas av en homogen skara fö...

Sorgen och saknaden har blivit mina närmaste vänner. De följer mig vart jag än går. De finns hos mig på morgonen, när jag vaknar, vid frukostbordet, under dagens sysslor och påminner mig ständigt om sin närvaro. De bokar aldrig tid. Jag känner deras närhet under de oändliga, sömnlösa nätterna. Jag har trott att de var mina fiender. Jag har förskjutit dem i månader.. år.. och gråtit i desperation över att de inte har lämnat mig ifred. Kanske är deras ihärdighet ett tecken på lojalitet? Det mest lojala i min närhet? Kanske vill de mig väl, påminna mig om varför de aldrig lämnar min sida, att de finns där av en anledning. En vacker anledning.

Det finns ett mänskligt överflöd som aldrig tycks sina. Överflödet av floskler. Sociala medier, forskningsrapporter, nyhetskanaler och vardagssamtal återupprepar dagligen och oavbrutet det människan redan visste. Som om det vore en nyhet. “Utbildning ger utveckling, män förtrycker kvinnor, vita förtrycker svarta, makt korrumperar, barn är klokare än äldre, neo-imperialism och neo-kolonialism är medvetna återupprepningar av mänsklig enfald, djuret är mer humant än människan, våld föder våld, pengar är makt” osv. Det mänskliga gillandet av det vi redan visste svämmar över genom teknologiska gilla-knappar och konsensusnickningar öga mot öga. Det som däremot sällan diskuteras är att det monotona gillandet härrör från det mänskliga och outsinliga behovet av att faktiskt inte vilja utvecklas. Människan vill inte utvecklas, tänka nytt och därmed kanske förhindra det monotona upprepandet av sanningar vi redan visste men inte aktivt motverkade. Människan vill bekräftas. Genom samtal me...

"En morgon hade en kollega lagt boken på arbetsbordet. Den där boken som skulle förändra allt för, en mig närstående person. En bok med en livsvisdom som skulle min få min vän att sluta vara offer och mindre sårbar, men mycket lyckligare, modigare, andligt kraftfullare. Och det dag efter dag, vecka efter vecka. Den mig närstående personen, som genomgår en livskris och som varit öppen med det inför vänner, bekanta och arbetskamrater, ser sig själv inte som offer och hade därför inte bett om boken. För min vän så utgör en tillfällig kris ett lika litet existentiellt hot som en normal åldersförändring. Ändå hade den välmenande arbetskamraten insisterat med orden: - Läs boken ändå, så kommer du må mycket bättre. Efter att min vän hade läst boken fick jag den med en fråga. - Varför, varför får den här boken mig att må sämre? Boken, som har sålts i över 500 000 exemplar, heter “Att välja glädje” och är skriven av filmregissören Kay Pollak, som dessutom varit en av Sveriges m...

Bingo?

The acquittal of George Zimmerman in the U.S. and the noted legal case, as a result of Zimmerman shooting the 17-year-old Trayvon Martin to death in 2012, raises so many more questions than it answers and the verdict truly gives me the chills. I wasn't there that night when Zimmerman found the unarmed Martin "acting suspiciously" and therefore followed the young boy, not vice versa, even though emergency personnel in contact with Zimmerman urged him not to follow the teenager. I did not see with my own eyes how Trayvon Martin behaved when he walked home with the hood of his sweatshirt pulled over his head to cover from the rain, that night in February in Florida. Some might say that I therefore should not speak. But there is reason for me to speak. Trayvon Martin was black. Zimmerman is not. Martin lived in the United States. I, currently, live in Sweden. My white skin color does not mean that I don't see the color scale racism that exists and dominates the world...

Den som intresserar sig för framtiden och hur människan kommer att utveckla denna borde rimligen även intressera sig för design. Helsingfors utsågs till världens designhuvudstad 2012 och det förvånansvärt anspråkslösa Designmuséet i huvudstadens centrala delar får mig att reflektera över mänsklig symbolik och vad som genererar nya sätt att se på den omgivning vi lever i. På den sommarutställning som vi besökte "granskas föremålen fördomsfritt genom olika teman, bl.a. ur perspektiv som utanförskap, tillfälligheter, makt, sexualitet, misslyckanden, kön, aktivism, anarkism, politik, upphovsrätt, ITE-design, och ur geografisk synpunkt och bannlysning av dekor" (enligt muséets hemsida ). De symboliska tingen är inte enbart själlösa praktikaliteter som ofta verkar samla mer damm än egenskaper. De säger även något om vilka samhällsfenomen som beundras och varför. Under resan i det finska grannlandet passerade vi flera krigsmuséer med kvarlevor från de senaste kr...

Sisu är det finska ordet för kampvilja, envis uthållighet och att aldrig ge upp. Sisu sägs ibland vara typiskt för det finska folklynnet och ordet fick internationell spridning under det finska vinterkriget då Finland stred mot Sovjetunionen. Jag har dock hittat väldigt lite sisu i det finska folklynnet. Jag har sett betydligt mer av tillbakadragenhet och avsevärd försiktighet. Att fråga människor på gatan efter vägen ser ut att nästan göra de förskräckta. Troligen hittar man inte sin inte sisu förrän man ställs inför ett verkligt prov. I det finska folkets fall var sisun som störst under striderna mot Sovjetunionen, trots att den finska armén var betydligt mindre och mer undermålig än den sovjetiska. Och kanske är det enbart när krigets fasor knackar på som man hittar sin starkaste kampvilja. Kanske är det enbart den obotliga sjukdomen som kan ge den äkta livslusten. När man inte behöver kämpa för att få mat på bordet, skydd för regnet och en bestående hälsa fjärmas man troligen mer o...

"Det är nog bättre att prata engelska än svenska här i Finland", säger resesällskapet. "Svenska språket verkar inte vara så populärt här." Andra världskriget genererade betydande negativa effekter på Finlands befolkning, exempelvis i form av nödställda barn som skickades över landgränsen till Sverige som en följd av föräldrarnas desperata försök att ge barnen en tryggare framtid. Tanken var enbart att barnen skulle stanna i grannlandet tills kriget var över och därefter återvända hem. "Finlands sak är vår" var ett av budorden från den svenska frivilligrörelsens ledande organ i Sverige för Finlands sak under andra världskriget, ett uttryck som även präglade Sveriges syn på krigsbarnen. Många var de svenska familjer som agerade fosterfamiljer åt de utlämnade barnen. En altruistisk gärning kan tyckas, vid enbart mindre eftertanke, och säkert fanns det välvilja inkluderat i svenskarnas agerande. Västeuropéers s.k. altruistiska handlingar begångna under d...

Medmänsklig omtanke är en dygd. Eller? Nej, just det. Idag ska du nå framgång och mål, även om det sker på bekostnad av andra. Är den framgång du då uppnår verkligen avundsvärd? Sover man gott om nätterna när man har gått över lik efter vatten? Att vara älskad av alla är inte eftersträvansvärt. Naturligtvis måste man räkna med och uppskatta avvikande åsikter. Allt annat vore avveckling och inte utveckling. Men att värdesätta, underhålla och bevara ett betydande samvete, är inte detta angeläget? Har jag missat avskaffandet av de medmänskliga och omtänksamma plikterna eller är dessa fortfarande inskrivna i den mellanmänskliga helhetens instruktionsbok? Oavsett vilket så är det något som inte stämmer. Omtanken verkar ha drunknat i ytlig narcissism och dyrkandet av Mammon, förhatligt näthat, beräknande otrohet och blint våld och maktmissbruk, ad absurdum. För 300 år sedan kunde du i din sociala verklighet inte gömma dig bakom ett alias på nätet eller lika enkelt flytta från ...