hay tantos caminos por andar

Styrkeförhållandena i ett samhälle diskuteras och analyseras ofta men särskilt i tider av politisk orolighet och social och ekonomisk ojämlikhet. Det har inte undgått någon att många människor nu migrerar i världen. Orsakerna är såväl politiska som ekonomiska och skiljer sig inte nämnvärt från människans historiska mönster att röra sig över geografiska områden i avsikt att söka en mer gynnsam ekonomisk och tryggare tillvaro. Medier presenterar nu en ensidig bild av den migrerande människan som en svag och utsatt person i stort behov av stöd och hjälp. Bakgrunden till detta är delvis intresset för att söka ett nödvändigt humanitärt stöd hos mediernas läsare då ett humanitärt stöd krävs för att förhindra att människor hamnar i akuta situationer, situationer som dessvärre fortfarande förekommer såväl i som utanför Europa. Det humanitära stödet räddar onekligen liv. Men mediebilden befäster och cementerar också bilden av den migrerande människan som en person obenägen att ta hand om si...

Vivek Narayanan, författare till nyutkomna diktsamlingen "Låt varje språk vara främmande" i senaste avsnittet av Babel : "Jag tror att vi fortfarande använder nationalitet och etnicitet som en sorts stenografi för att förstå varandra. Och det har varit svårt för mig, en indier som växte upp i Afrika och har bott på olika platser som jag känner har präglat mig på djupet. Jag har upptäckt att det ibland gör folk förvirrade och att det hade varit enklare för dem om jag "bara" varit indier. Så jag har lärt mig att "spela" indier för att lugna dem... så att de inte behöver bli så förvirrade över vem jag är. ...(...)... Jag tror att vi befinner oss i ett slags övergångsstadium där vi slutar identifiera oss som tillhörande en viss nation eller kultur. Nu, mer än för några år sen, har vi alla bitar i oss som kommer överallt ifrån. Vi verkar vara på väg över till något annat. De där identiteterna är liksom bara skal." I mitt senaste filmprojekt har ...

"Trayvon happened. They wanted witnesses. Mike Brown happened. They wanted footage. Eric Garner happened. ALL not guilty or non-indictments." Twitterkommentaren är en av många efter gårdagens beslut att åtal inte kommer väckas mot de polismän som överföll och kvävde Eric Garner till döds i New York i juli i år, efter att en av polismännen använde ett förbjudet strypgrepp mot den obeväpnade och icke-provocerande Garner. Bevismaterialet i form av en videoinspelning av ett vittne ansågs inte tillräckligt för att väcka åtal mot polismännen. Eric Garner's sista ord visar en total uppgivenhet och frustration som delas av många runtom i världen: Den senaste tiden har flera rättshavererade fall i USA uppmärksammats där rättsinstanser har beslutat att inte väcka åtal om övervåld av poliser som har lett till döden för obeväpnade och icke våldsamma svarta män, vilka aldrig har anklagats för något brott. Trayvon Martin, Michael Brown, Eric Garner.. listan kan göras lång. ...

"Efter två decennier då fascismen sakta men säkert växt i Europa, har både psykologiska och ideologiska förklaringar tillämpats och kommit till korta. Kvar blir att vråla ut sina känslor i förtvivlan." Citatet är Kajsa Ekis Ekmans i en artikel i DN och sammanfattar framgångsrikt mångas aktuella uppgivenhet över att som anti-nationalist engagera sig i nationalistiska tankegångar, strukturer och samhällssystem. Den moderna, europeiska, men numera globala, konstruktionen som har kommit att kallas nationalstat tillämpas som medicin mot utanförskap, ensamhet och ekonomisk regression. "Om vi bara håller ihop så löser sig allt." Problemet är att vi:et utgår från en stereotyp föreställning om att personer av samma hudfärg, geografiska bakgrund och gemensamma tidiga levnadshistoria måste och antas tänka likadant. Om allt. I det land jag råkar vara född i har det under den senaste veckan pågått en unik regeringskris, till följd av att ett rasistiskt och nationalistiskt...

Min flykt är mental. Min exil är inte geografisk. Jag lever inte under uttalat dödshot. Jag har inte torterats. Min etnicitet, politiska tillhörighet, religiösa övertygelse, sexuella läggning eller potentiella funktionshinder har inte avlagts som tillräcklig bevisbörda för domstolsbeslut att fängsla mig.  Mitt lidande är lika politiskt som andras lidande. Mitt liv är politik. Andras politik är min politik. Andras liv är mitt liv.  Lidande är inte mätbart. Mitt lidande är mitt. Ditt lidande är mitt.  Gaza. Sinai. Ukraina. Irak. Holot Camp.  Jag diskuterar. Jag opinionsbildar. Jag filmar. Jag opinionsbildar. Jag diskuterar. Jag läser. Jag lyssnar. Jag skänker pengar. Jag opinionsbildar för avskaffandet av pengar. Mot pengar. För människor. Men mitt inflytande har inget inflytande. Min vilja att göra skillnad gör ingen skillnad. Människor med inflytande använder sitt inflytande till att göra skada. De inflytelserika bekräftas av en homogen skara fö...

Sorgen och saknaden har blivit mina närmaste vänner. De följer mig vart jag än går. De finns hos mig på morgonen, när jag vaknar, vid frukostbordet, under dagens sysslor och påminner mig ständigt om sin närvaro. De bokar aldrig tid. Jag känner deras närhet under de oändliga, sömnlösa nätterna. Jag har trott att de var mina fiender. Jag har förskjutit dem i månader.. år.. och gråtit i desperation över att de inte har lämnat mig ifred. Kanske är deras ihärdighet ett tecken på lojalitet? Det mest lojala i min närhet? Kanske vill de mig väl, påminna mig om varför de aldrig lämnar min sida, att de finns där av en anledning. En vacker anledning.

Det finns ett mänskligt överflöd som aldrig tycks sina. Överflödet av floskler. Sociala medier, forskningsrapporter, nyhetskanaler och vardagssamtal återupprepar dagligen och oavbrutet det människan redan visste. Som om det vore en nyhet. “Utbildning ger utveckling, män förtrycker kvinnor, vita förtrycker svarta, makt korrumperar, barn är klokare än äldre, neo-imperialism och neo-kolonialism är medvetna återupprepningar av mänsklig enfald, djuret är mer humant än människan, våld föder våld, pengar är makt” osv. Det mänskliga gillandet av det vi redan visste svämmar över genom teknologiska gilla-knappar och konsensusnickningar öga mot öga. Det som däremot sällan diskuteras är att det monotona gillandet härrör från det mänskliga och outsinliga behovet av att faktiskt inte vilja utvecklas. Människan vill inte utvecklas, tänka nytt och därmed kanske förhindra det monotona upprepandet av sanningar vi redan visste men inte aktivt motverkade. Människan vill bekräftas. Genom samtal me...

"En morgon hade en kollega lagt boken på arbetsbordet. Den där boken som skulle förändra allt för, en mig närstående person. En bok med en livsvisdom som skulle min få min vän att sluta vara offer och mindre sårbar, men mycket lyckligare, modigare, andligt kraftfullare. Och det dag efter dag, vecka efter vecka. Den mig närstående personen, som genomgår en livskris och som varit öppen med det inför vänner, bekanta och arbetskamrater, ser sig själv inte som offer och hade därför inte bett om boken. För min vän så utgör en tillfällig kris ett lika litet existentiellt hot som en normal åldersförändring. Ändå hade den välmenande arbetskamraten insisterat med orden: - Läs boken ändå, så kommer du må mycket bättre. Efter att min vän hade läst boken fick jag den med en fråga. - Varför, varför får den här boken mig att må sämre? Boken, som har sålts i över 500 000 exemplar, heter “Att välja glädje” och är skriven av filmregissören Kay Pollak, som dessutom varit en av Sveriges m...

Bingo?

The acquittal of George Zimmerman in the U.S. and the noted legal case, as a result of Zimmerman shooting the 17-year-old Trayvon Martin to death in 2012, raises so many more questions than it answers and the verdict truly gives me the chills. I wasn't there that night when Zimmerman found the unarmed Martin "acting suspiciously" and therefore followed the young boy, not vice versa, even though emergency personnel in contact with Zimmerman urged him not to follow the teenager. I did not see with my own eyes how Trayvon Martin behaved when he walked home with the hood of his sweatshirt pulled over his head to cover from the rain, that night in February in Florida. Some might say that I therefore should not speak. But there is reason for me to speak. Trayvon Martin was black. Zimmerman is not. Martin lived in the United States. I, currently, live in Sweden. My white skin color does not mean that I don't see the color scale racism that exists and dominates the world...

Den som intresserar sig för framtiden och hur människan kommer att utveckla denna borde rimligen även intressera sig för design. Helsingfors utsågs till världens designhuvudstad 2012 och det förvånansvärt anspråkslösa Designmuséet i huvudstadens centrala delar får mig att reflektera över mänsklig symbolik och vad som genererar nya sätt att se på den omgivning vi lever i. På den sommarutställning som vi besökte "granskas föremålen fördomsfritt genom olika teman, bl.a. ur perspektiv som utanförskap, tillfälligheter, makt, sexualitet, misslyckanden, kön, aktivism, anarkism, politik, upphovsrätt, ITE-design, och ur geografisk synpunkt och bannlysning av dekor" (enligt muséets hemsida ). De symboliska tingen är inte enbart själlösa praktikaliteter som ofta verkar samla mer damm än egenskaper. De säger även något om vilka samhällsfenomen som beundras och varför. Under resan i det finska grannlandet passerade vi flera krigsmuséer med kvarlevor från de senaste kr...

Sisu är det finska ordet för kampvilja, envis uthållighet och att aldrig ge upp. Sisu sägs ibland vara typiskt för det finska folklynnet och ordet fick internationell spridning under det finska vinterkriget då Finland stred mot Sovjetunionen. Jag har dock hittat väldigt lite sisu i det finska folklynnet. Jag har sett betydligt mer av tillbakadragenhet och avsevärd försiktighet. Att fråga människor på gatan efter vägen ser ut att nästan göra de förskräckta. Troligen hittar man inte sin inte sisu förrän man ställs inför ett verkligt prov. I det finska folkets fall var sisun som störst under striderna mot Sovjetunionen, trots att den finska armén var betydligt mindre och mer undermålig än den sovjetiska. Och kanske är det enbart när krigets fasor knackar på som man hittar sin starkaste kampvilja. Kanske är det enbart den obotliga sjukdomen som kan ge den äkta livslusten. När man inte behöver kämpa för att få mat på bordet, skydd för regnet och en bestående hälsa fjärmas man troligen mer o...

"Det är nog bättre att prata engelska än svenska här i Finland", säger resesällskapet. "Svenska språket verkar inte vara så populärt här." Andra världskriget genererade betydande negativa effekter på Finlands befolkning, exempelvis i form av nödställda barn som skickades över landgränsen till Sverige som en följd av föräldrarnas desperata försök att ge barnen en tryggare framtid. Tanken var enbart att barnen skulle stanna i grannlandet tills kriget var över och därefter återvända hem. "Finlands sak är vår" var ett av budorden från den svenska frivilligrörelsens ledande organ i Sverige för Finlands sak under andra världskriget, ett uttryck som även präglade Sveriges syn på krigsbarnen. Många var de svenska familjer som agerade fosterfamiljer åt de utlämnade barnen. En altruistisk gärning kan tyckas, vid enbart mindre eftertanke, och säkert fanns det välvilja inkluderat i svenskarnas agerande. Västeuropéers s.k. altruistiska handlingar begångna under d...

Medmänsklig omtanke är en dygd. Eller? Nej, just det. Idag ska du nå framgång och mål, även om det sker på bekostnad av andra. Är den framgång du då uppnår verkligen avundsvärd? Sover man gott om nätterna när man har gått över lik efter vatten? Att vara älskad av alla är inte eftersträvansvärt. Naturligtvis måste man räkna med och uppskatta avvikande åsikter. Allt annat vore avveckling och inte utveckling. Men att värdesätta, underhålla och bevara ett betydande samvete, är inte detta angeläget? Har jag missat avskaffandet av de medmänskliga och omtänksamma plikterna eller är dessa fortfarande inskrivna i den mellanmänskliga helhetens instruktionsbok? Oavsett vilket så är det något som inte stämmer. Omtanken verkar ha drunknat i ytlig narcissism och dyrkandet av Mammon, förhatligt näthat, beräknande otrohet och blint våld och maktmissbruk, ad absurdum. För 300 år sedan kunde du i din sociala verklighet inte gömma dig bakom ett alias på nätet eller lika enkelt flytta från ...

Jag har varit lika försiktig som många andra för att prata om detta. För om jag börjar prata om det kan min omgivning tro att jag är svag, uträknad och ja, kanske rentav tokig. Psykisk ohälsa är fortfarande stigmatiserande även om inställningen börjar förändras. Den här texten har därför legat som ett opublicerat utkast på min blogg under lång tid, eftersom jag skäms för att berätta. Men om det faktum att jag börjar prata om det kan få någon annan att slippa gå igenom detta, så är det värt att börja prata om det. Det här året har medfört flera större kriser i mitt liv, vilka troligen skulle ha knäckt den starkaste och vilket har medfört att jag har kraschat hårt. Jag har hela tiden varit mycket tveksam till att använda läkemedel som ett steg att komma vidare. Jag har varit skonad från att behöva använda mig av sjukvården under mina 33 år och har, p.g.a. mina ytterst få möten med den tidigare, haft ett stort förtroende för den. Redan i dag är depression den ­främsta anledninge...

Jag skulle mer än gärna byta kropp med Jonas Hassen Khemiri. Inte enbart för att jag gärna skulle byta till mig hans skarpa intellekt utan även för att jag under lång tid har velat uppleva hur man bemöts som "mörkhyad" i Sverige och världen. Kroppsbytet med Khemiri får väl anses vara tämligen omöjligt. Men även om jag i mindre utsträckning än andra kommer att uppleva hur det känns att behöva utstå kommentarer pga den färg som huden fick, så vet jag hur det känns att vara kvinna. Jag har personligen skonats från kvinnoförtryck men blir personligen provocerad när Amina från Tunisien tvingas leva under jorden och lever under dödshot pga att hon har ifrågasatt patriarkatet i Tunisien. Eller när kvinnliga journalister i Sverige får ta emot all världens näthat enbart pga sitt kön. Eller när president Rafael Correa uttalar sexistiskta kommentarer  och förlöjligar jämställdhetsfrågan i Ecuador, när jag vet hur hårt min vän Manuela sliter för att få till en föränd...

This Monday, the so called independent media sources' dependency was once again demonstrated. I counted to almost 20 of the internationally most influential media agenices publishing an identical and very brief text claiming "armed mutineers seized the information ministry in Asmara, Eritrea". On Tuesday the same media sources announced that the "calm had returned to Asmara". The identical reporting and very often publishing of the exact same text based on the same sources, mainly based outside the concerned region, proves once again that all media sources are dependent, in this case of each other, and that it's your responsibility as a reader to search for a more nuanced view of the story. It's a fact that news reporting from Eritrea is restricted. However, it's also a fact that many voices trying to be heard from within the country are often denied being internationally published due to their alleged proximity to the regime. Once again, I do be...

I det senaste avsnittet av Uppdrag granskning diskuteras huruvida de publicerade och vida debatterade siffrorna om den eskalerande barnfattigdomen i Sverige verkligen stämmer. Tesen i programmet är att de siffror som flera barnrättsorganisationer har publicerat om barns fattigdom de senaste åren är kraftigt överdrivna. Uppdrag granskning framhåller att "enligt Rädda Barnen finns det en kvarts miljon fattiga barn i Sverige. Men när Uppdrag granskning synar barnfattigdomen framträder en annan bild. Alla de tre största barnrättsorganisationerna i Sverige, Bris, Majblomman och Rädda Barnen ger kraftigt vinklade siffror i sina kampanjer. I samband med Almedalsveckan 2011 lanserade Rädda Barnen kampanjen Black (diskussionen gällande varför Rädda Barnen döpte sin marknadsföringskampanj till Black är en annan, om än lika intressant, historia, förf.anm .). En kampanj som skulle sätta fokus på alla de fattiga barn som lever i Sverige. I filmen som visades i samband med kam...

Språkrådets nyordslista 2012 har nyligen publicerats. Rådet registrerar nya ord och fraser i svenskan, liksom nya användningar och betydelser av befintliga uttryck. Flertalet av nyorden har sitt ursprung i stora världshändelser och i nya samhällsfenomen och ny teknik. En del ord är vidareutvecklingar av svenska ordkonstruktioner medan andra nyord har importerats. Visst kan behovet av ord som memil och ståhjuling diskuteras men samtidigt visar dessa och ord som Tintingate, hen, över- och underklassafari och nomofobi vilka samhällsfenomen som har fått stor uppmärksamhet i medier och folkmun under året. Nyordslistans publicering genererar årligen omfattande och heta diskussioner gällande de nya ordens riktighet och relevans. Och varje år förundras jag över människors prioritering och fokusering av energi. Hur kan man protestera mot språkets utveckling? Språket kommer givetvis utvecklas oavsett om protester mot Språkrådets nyordslista basuneras ut eller inte. Snacka om felprioriterin...

The first snow is falling. Not craving for attention but yet perfectly aware of the beautiful scenery they cause, the complex, white crystals slowly fall to the frozen ground. Despite having experienced the drama for many years, I can stand for hours watching this peaceful process. The four seasons, when distinctly shown, is one of the most inspiring aspects of this country. I have, however, always envied people who have a strong connection to another country, being born and raised elsewhere, having relatives abroad or having lived abroad for a long period. These people have always talked about a (second) "homeland" to which they sometime would gladly “return” and genuinely discover. After 32 years in Sweden, I feel less at home than ever. I was born and raised here. Genealogy has proved that my family is of Swedish descent since way back. The only trans-national event that has historically affected the family seems to be the emigration of some relatives to ...