hay tantos caminos por andar

Rädsla och otrygghet. Därför dras människor till reservatliknande boenden som Victoria Park. Det menar Göran Cars, professor i samhällsutveckling på KTH. Vid Limhamns kalkbrott utanför Malmö öppnas sommaren 2009 Sveriges första gated community, Victoria Park. I detta avskärmade bostadsområde flyttar 395 bostadrättsinnehavare som föredrar att leva i ett inhägnat område med säkerhetsutbildade väktare med tillhörande vakthundar snart in. Besökare till Victoria Park får anmäla sig i receptionen eller kontakta hyresgästen via en högteknologisk porttelefon. På en liten tv-skärm kan de boende se vem som ringer på och därmed avgöra om besöket är välkommet eller inte. Avskärmade bostadsområden är nytt i Sverige. Men inte utomlands. De finns bland annat i USA, Storbritannien och Sydafrika. Svaret på varför de uppkommit är, enligt Göran Cars, alltid detsamma. Det handlar om trygghet. Han ser Victoria Park som resultatet av ett samhällsmisslyckande. – Jag vill inte moralisera över de som bor så hä...

Magnus Linton skriver på sin blogg från Bogotá i Colombia om sannolikheten för en märkbar utrikespolitisk reform gällande attityden mot södra Amerika, när Vita huset byter hyresgäst: "När USA:s presidentrace nu utkristalliseras vilar dom latinamerikanska kolumnisterna på hanen i fråga om attacker, reträtter och strategiska förflyttningar. Vad kommer egentligen hända i relationen till den allt kaxigare gamla bakgården efter skiftet i Vita huset? Mer eller mindre frihandel? Fler eller färre militärbaser? Mur eller inte mur mot Mexikos flyktingar? Öppna eller dolda interventioner? Eller kanske, för första gången i historien, inga såna alls? O så de gamla vanliga frågorna: Kuba? Kokainet? Oljan? I colombianska magasinet Número frågar sig Clara Nieto om det nånsin går o reparera all skada George Bushs våldsamma maktmissbruk åstadkommit, en militär praktik småbönder i Anderna fått smaka på under den vällovliga rubriken ”kriget mot narkotikan”. Aningen mer optimistisk är den argentinske ...

"Vivo en la comunidad de Eloy Alfaro, amando a la tierra, a la Pacha Mama. Sueño con la igualdad, sin discriminaciones de raza, género, religión; anhelo que se acaben los regionalismos, las luchas generacionales; que haya respeto por el medio ambiente, por el campo, por la ciudad, por lo nuestro." Så framhåller Pedro de la Cruz, ordförande för organisationen för minoritetsbefolkningar i Ecuador, FENOCIN, på sin blogg. "Jag drömmer om jämlikhet, jag längtar efter ett slut på regionaliseringen som pågår och jag önskar respekt för det som är vårt". Så enkelt. Min vän Manuela Cobacango, en av huvudrepresentanterna för FENOCIN och ersättare för Pedro de la Cruz under hans åtagande som engagerad på regeringsnivå, sa under en konferens i president Rafael Correas närvaro: "Buscamos que la marginación y explotación se quede atrás y por eso saludamos y ratificamos nuestros respaldo al Gobierno Nacional, que está luchando por ese cambio". FENOCINs sympatier med den s...

På FENOCINs hemsida, www.fenocin.org , kan man läsa om hur de som en av de ledande organisationerna för minoritetsbefolkningars rättigheter i Ecuador svarar den pågående konflikten: FENOCIN: RESPALDA GESTIÓN INTERNACIONAL EN DEFENSA DE LA SOBERANÍA NACIONAL Fecha de publicación: 2008-03-05 Autor: La Confederación Nacional de Organizaciones Campesinas Indígenas y Negras, FENOCIN, ante los incidentes ocurridos el fin de semana en la provincia de Sucumbíos, a 2.5 kilómteros del río Putumayo por el gobierno de Colombia, al violar nuevamente el territorio ecuatoriano; expresa su irrestricto respaldo a las acciones adoptadas por el gobierno nacional en defensa de la soberanía del Ecuador y la paz en la subregión. Ecuador es un país pacífico y respetuoso de los convenios internacionales, que ha mantenido de manera firme la no internacionalización del conflicto colombiano. En este sentido FENOCIN, rechaza toda pretensión de las autoridades colombianas, en su afán de involucrarnos en sus confli...

Att hitta infantilitet i diskussionen kring de territoriella intrång som Ecuador och Venezuela menar att Colombia har utsatt Ecuador för i sin senaste räd mot FARC-gerillan på just ecuadoriansk mark, där gerillans andreman Raúl Reyes miste livet, och samtidigt medhålla i åsikten att Colombias president Uribe börjar tappa förståndet när han inte bara vill åtala Chavez för stöd till terrorism utan även för folkmord, ligger nära till hands. Uribe lyssnar på farbror Bush och mobiliserar de militära krafterna mot de allierade grannarna Venezuela och Ecuador. Enligt "självförsvarsrätten" menar Uribe att Colombia har rätt att attackera FARC-läger i andra länder, vilket övriga latinamerikanska länder inte medhåller i. En högt uppsatt tjänsteman i Colombias försvarsdepartement ger uppgifter om att USA:s underrättelseorganisationer redan för flera veckor sedan, via satellittelefon, hittat Raúl Reyes position och lämnat uppgifter till den colombianska armén som ledde till att Reyes kund...

Angående det spända läget mellan Colombia, Ecuador och Venezuela hänvisar jag till Magnus Lintons senaste inlägg i hans blogg från Bogotá här

"Man måste överge maktens stol, för sitter man där så syndar man.." Så säger en palestinier som sitter och väntar på den knappa matranson som de boende palestinierna tillåts använda sig av på Gazaremsan. "Vi känner oss som fåglar i bur. De skickar in lite mat och sedan stänger de dörren." Området beskrivs som ett fängelse utan tak av journalisten som filmar. "Hur kan man styra ett folk som svälter" undrar någon annan och tittar trött in i kameran. Barn springer och cyklar längs med ett begravningståg för en medlem ur Hamas. Samtidigt sitter Tony Blair under World Economic Forum i januari och menar att "fred i Mellanöstern under 2008 är ett av mina mest prioriterade uppdrag". Troligen väl medveten om den hatiska inställning som många, av förklarliga skäl, i området intagit mot västs ledare. Under mötet i Davos uttalar Blair att "globalization is forcing changes in how people collaborate in a fundamental way. You need stronger and stronger col...

På sin väg till Sverige från Irak, ensam, utan landets språk eller vetskap om vart bilfärden skulle ta slut, stoppades Hoger i Tyskland. Han blev tvungen att lämna fingeravtryck vilket resulterar i att han nu har fallit offer för den s.k. Dublinförordningen. Enligt denna förordning ska det europeiska land som flyktingar först anländer till också ansvara för asylprövningen. Denna förordning förbiser det faktum att Hoger nu har bott sex månader i Sverige, att han har slutat skära sig själv och har börjat se hoppfullt på tillvaron igen. Han ska utvisas till Tyskland. De mänskliga rättigheter som Hoger i krigets Irak hörde talas om skulle finnas i Sverige verkar inte enhälligt lyda under FNs barnkonvention. Komplexiteten i frågan är stor. Södertälje kommun, med drygt 80.000 invånare, tog 2007 emot fler flyktingar från Irak än vad USA och Kanada gjorde tillsammans. Påtryckningar om en mer liberal asylpolitik i övriga länder är nödvändigt. Men så länge dessa påtryckningar inte ger beslutsmäs...

Det utvecklade landet ägnar sig vanligen åt hög grad av tillbakalutande och njutning av svunna tider av välfärd. Utvecklingslandet har däremot en innovativ längtan till utveckling, tillväxt och förnyelse. Varje nation borde därför sträva efter att marknadsföra sig som ett utvecklingsland. Fredrik Härén, Årets talare 2006/2007, uppmuntrar detta tänkande som motsäger sig tidigare stereotypa indelningar av länder med eller utan god ekonomisk framgång. Den konventionella biståndspolitikens marknadsförare borde lyssna till detta argument. Fortfarande, på 2000-talet, präglas utvecklingssamarbete av utgångspunkten "givare" och "tagare". Givaren är god. Tagaren är tacksam. Givaren är säkert inte ond. Men givarens godhet är en återbetalning av en historisk skuld, vilket många är överens om. Tagarens tacksamhet bör istället omvandlas till en syn på biståndet som en skatteåterbäring till följd av för höga historiska inbetalningar. Klimatskulder till följd av långvarigt utsläpp...

Fem om dan´ gör kroppen glad. http://veckanspolitik.blogg.se/

Den näst intill schizofrena verklighet som håller sitt vardagsgrepp om flertalet känns som ett modernt gissel. "Jag skulle vilja skriva en stor roman, massor av brev, umgås med fler intressanta människor i min omgivning, hålla flera fester, ägna mer tid åt mina intellektuella intressen, leka med mina barn, älska med min hustru, göra utflykter oftare, åka till Kongo, vara radikal och försöka revolutionera samhället, skriva sagor, köpa en större båt, segla mera, sola mig och simma, skriva en bok om den amerikanska pikareskromanen, undervisa mina barn hemma, bli en bättre universitetslärare, vara en trogen vän, vara generösare med mina pengar, vara mer sparsam, leva ett rikare liv i min omvärld, leva som Thoreau och inte bry mig om materiella värden, spela mera tennis, praktisera yoga, meditera, gymnastisera varje dag, hjälpa min fru med hushållsarbetet, och...så vidare. Och göra allt detta på allvar, på lek, dramatiskt, stoiskt, glatt, allvarligt, moraliskt, likgiltigt, som D. H. La...

Vi har från historien ärvt en uppsättning drömmar som vi kallar utopier, medan 1900-talet har givit oss dessas motsatser, mardrömmar eller dystopier. Dystopin negerar utopin, tycks upphäva den och göra den moraliskt omöjlig. Men är det så? Hör inte utopi och dystopi egentligen ihop? Är det inte fråga om två sidor av samma tänkande: utopin frammanar dystopin, dystopin utopin. Vi kan se dem tillsammans. Idag har utopin av olika skäl råkat i vanrykte. Den dystopiska visionen, mardrömmen, har dominerat en stor del av 1900-talet. Det finns därför skäl att också påminna om utopins existens, hoppets och längtans princip, en av mänsklighetens stora drivkrafter och lika viktiga för helheten som misstrons princip. sa Ronny Ambjörnsson i "Fantasin till makten" Sedan 1991 är inte Shangri-La endast ett uttryck för en fiktiv utopi utan en faktisk fysiskt existerande plats. Den i Kina belägna tibetanska kommunen Diqing omdöptes detta år till Shangri-La. Frågan är om den på kartan fysiska ut...

En man dömd till livstids frihet: http://longlivehumania.blogspot.com/2007/12/humania.html

De nationella tendenser som märks här präglar såväl europeisk som internationell nivå. http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=65294&a=988173&lid=puff_728728&lpos=extra_4 Ett verkligt fördelat ansvar skulle ge en mer human och adekvat flykting- och integrationspolitik. Sverige ska inte välkomna färre flyktingar. Andra regioner ska välkomna fler. Häromdagen fick en bekant kille i 17-årsåldern permanent uppehållstillstånd i Sverige efter att ha väntat i nio månader. Hans apatiska attityd och misstro hade bytts ut till ett sprudlande pladder. En av hans första kommentarer var: "Nu vill jag bli jätteduktig på svenska!". I en globaliserad värld ska inte nationens språk vara den enda vägen till en lyckosam framtid. Kommentaren hade troligen dock övertygat den mest inbitna sverigedemokrat om hans vilja att bygga en progressiv tillvaro i det område han hade landat i. Jag säger det igen. I en globaliserad värld är en 17-årig arbetsvillig individ med internationella erfar...

På torsdagen installerade sig den nya lagstiftande församlingen i Ecuador tillsammans med president Rafael Correa för att reformera landets konstitution. Correas förespråkare talar om att reformera till "ett slut på en natt av nyliberalism". Processen för att reformera åldrande konstitutioner pågår nu i såväl Ecuador som Bolivia och Venezuela. President Hugo Chavez menar att Venezuela står inför "2000-talets nya socialism". På söndag kommer nya omröstningar kring reformförslagen genomföras. Folket ska bl.a. rösta om den kontroversiella föreslagna möjligheten för sittande presidenter att kunna väljas om ett obehindrat antal gånger. Den gällande lagen låter för tillfället Chavez inneha presidentposten till 2012 då han har förbrukat sina två tillåtna mandatperioder. Evo Morales, den första Aymarapresidenten i Bolivias historia, kommer genomföra omröstning om landets nya konstitution den 14 december. Morales talar om att "redigera landet" och vill exempelvis t...

I november märks människors referensram extra tydligt? Mina händer antar kubansk färg i kylig morgon medan trött Fiat sneglar på mig med frusna ögon. Mina läppar verkar moderata efter friskt rullande genom stan. Jag har en tysk inställning till kvällssortering av sopor. Vänner med ett filantropiskt förhållningssätt till tillvaron med udd av altruism och emancipatoriskt intresse inspirerar mig mer medan de jag inte ringer lika ofta känns mänskligt trångsynta. Intelligens med självdistans beundras. Lång Tage är stor. Jag är alternativt konventionell med vardagligt lustfyllda behov. Mina partipolitiska åsikter är intresserat ointresserade, men jag engagerar mig i opolitisk politik. Komplicerat enkel med en enkel komplexitet. Ödmjukt explicit med rum för lokal globalisering och global lokalisering. Jag kanske ger mig av, för att stanna. Jag är fördomsfullt fördomsfull mot de fördomsfulla som anser sig fördomsfria. Kylan fryser mig men påverkar inte min syn på mötande trottoarmänniskor. Gen...

Att arbeta med ensamkommande flyktingbarn är bildande, utvecklande, invecklande och upprörande. Såväl människor i trygg som otrygg tillvaro letar.. och flyr. Ensamkommande flyktingbarn flyr vanligen för sitt liv. Hämtning av tre tonårsgrabbar som missat sista bussen hem, kan tyckas vara en förälders uppgift. Det är det. Men om berörd förälder har försvunnit i en blodig och väpnad konflikt eller skickat iväg sin son i ett sista hopp om en mer dräglig tillvaro för sitt barn, då är den uppgiften min. Inte som en verklighetsfrånvarande naivist med hopp om att kunna "rädda världen", utan som en medmänniska med sunt förnuft. Det är hyfsat hjärtslitande att under en natt titta in i ett antal unga ögon av hopplöshet. Vad är det som säger att den kommande tiden kommer bli mindre psykiskt påfrestande, med fler besked om permanent tillåtelse att stanna och med färre sömnlösa nätter med traumatiska mardrömmar? Samma hopplösa ögon kan i nästa stund börja lysa svagt. När grabben får berätt...

Årets Skåne Social Forum i Lund avslutades på söndagen bl.a. med filmvisning genom Robert Greenwalds nedslag i den alltmer uppenbara medieprivatiseringen och dess korrupta attityder. I hans film Outfoxed, http://www.outfoxed.org/ , undersöks "how media empires, led by Rupert Murdoch's Fox News, have been running a 'race to the bottom' in television news. This film provides an in-depth look at Fox News and the dangers of ever-enlarging corporations taking control of the public's right to know." Filmen poängterar det alltmer förekommande fenomenet inom mediejournalistik. Journalistikens primära huvudsyfte är inte längre att dokumentera, gräva och granska. Nu strävar många mediekanaler efter att skapa en lönsam "news business". Vinstsyftet konkurrerar ut objektiviteten. Du får tycka innan du vet. Om det du säger säljer. Som Fox News reporter Eric Shawns recension av filmen om den egna nyhetskanalen: "It's unfair, it's slanted and it's a...

Du presenterar dig. Den påföljande frågan är fascinerande nog alltid densamma: "Vad gör du?" Människan har ett maniskt behov av att klassficera sin omgivning. Genom yrkesbenämningen bestäms om din åsikt är intellektuellt intressant eller inte. Oavsett om din åsikt verkligen är intressant, eller inte. "De existentiella frågorna du ställer vid 13 års ålder, är de frågor du fortsätter ställa hela livet. De omformuleras bara", sa en okänd författare. Hur kommer det sig då att den arbetslöse och toppavlönade juristen inte anser sig ha något att tala om, endast efter att ha presenterat sig själva och den egna sysselsättningen? Det är ju trots allt två existentiellt likasinnade 13-åringar som mötts.. Det handlar om att äta. Eller ätas. Din tid i rampljuset är kort. Om du endast för en kort stund råkat ta ett steg på den grå massans väg, är du borträknad. Du måste bana en egen väg i exceptionalismens oupptäckta snårskog, för att kännas aktuell och intressant. Stämmer denna ...

Good, old George... http://www.monbiot.com/archives/2007/08/14/selling-ecocide/