slumpmässig trygghet och äppelkungar
Den näst intill schizofrena verklighet som håller sitt vardagsgrepp om flertalet känns som ett modernt gissel. "Jag skulle vilja skriva en stor roman, massor av brev, umgås med fler intressanta människor i min omgivning, hålla flera fester, ägna mer tid åt mina intellektuella intressen, leka med mina barn, älska med min hustru, göra utflykter oftare, åka till Kongo, vara radikal och försöka revolutionera samhället, skriva sagor, köpa en större båt, segla mera, sola mig och simma, skriva en bok om den amerikanska pikareskromanen, undervisa mina barn hemma, bli en bättre universitetslärare, vara en trogen vän, vara generösare med mina pengar, vara mer sparsam, leva ett rikare liv i min omvärld, leva som Thoreau och inte bry mig om materiella värden, spela mera tennis, praktisera yoga, meditera, gymnastisera varje dag, hjälpa min fru med hushållsarbetet, och...så vidare. Och göra allt detta på allvar, på lek, dramatiskt, stoiskt, glatt, allvarligt, moraliskt, likgiltigt, som D. H. La...