På sin väg till Sverige från Irak, ensam, utan landets språk eller vetskap om vart bilfärden skulle ta slut, stoppades Hoger i Tyskland. Han blev tvungen att lämna fingeravtryck vilket resulterar i att han nu har fallit offer för den s.k. Dublinförordningen. Enligt denna förordning ska det europeiska land som flyktingar först anländer till också ansvara för asylprövningen. Denna förordning förbiser det faktum att Hoger nu har bott sex månader i Sverige, att han har slutat skära sig själv och har börjat se hoppfullt på tillvaron igen. Han ska utvisas till Tyskland.
De mänskliga rättigheter som Hoger i krigets Irak hörde talas om skulle finnas i Sverige verkar inte enhälligt lyda under FNs barnkonvention.
Komplexiteten i frågan är stor. Södertälje kommun, med drygt 80.000 invånare, tog 2007 emot fler flyktingar från Irak än vad USA och Kanada gjorde tillsammans. Påtryckningar om en mer liberal asylpolitik i övriga länder är nödvändigt. Men så länge dessa påtryckningar inte ger beslutsmässiga resultat så måste Sveriges skydd bestå och inte begränsas ytterligare.
Traumatiserade barn får inte hamna mellan stolar som ingen uppmärksammar..
Läs mer om Hoger och de andra här http://sydsvenskan.se/sverige/article299976.ece
