Sunday, September 30, 2012

Fri att yttra

Friheten att yttra sig är ett ständigt aktuellt diskussionsämne, senast belyst genom publicerade anti-muslimska filmer, frisläppandet av Johan Persson och Martin Schibbye och det samtidiga fortsatta förvaret av deras medfångar, Irans ambitioner att utveckla ett inhemskt internet som även avses användas för att begränsa det globala Internets spridning i landet, Sverigedemokraternas obehagligt ökande inflytande över svensk politik, Dawit Isaaks 4024 dagar i eritreanskt fängelse tillsammans med likasinnade kritiker och Julian Assanges fortsatta mediekampanj från den ecuadorianska ambassaden i London.

Yttrandefrihet är inget objektivt fenomen utan inflytande från samhälleliga normer. Det finns lika många globala tolkningar av begreppet som det finns upplevda överträdelser mot friheten.

Så länge vi inte är medvetna om att den frihet vi tror oss förespråka är en subjektiv frihet, så kan vi inte hävda att vi förespråkar en total frihet. Inser vi däremot att vi förespråkar en subjektiv frihet så kan diskussionen föras gällande det innehåll som sprids, istället för huruvida innehållet strider mot yttrandefriheten eller inte. Det är diskussionen kring vad människor faktiskt kommunicerar som är intressant. Kommunikation går inte att förbjuda, endast handlingarna som utför kommunikationen (ett förbud som naturligtvis är illa nog), eftersom även förbjuden kommunikation alltid kommer att fortsätta kommuniceras.

Monday, September 24, 2012

Dagens ord

Omhändertänksamhet.

Manligt eller kvinnligt? Progressivt eller destruktivt? Dåtid, nutid eller framtid?

Friday, September 21, 2012

A tribute to Metata

Sverige är fantastiskt. Och lika oparadisiskt som alla andra nationalstater. Det finns inget paradis. De fantastiska aspekterna i den här regionen kan vi dock inte tacka Sverigedemokraterna och deras nyvunna position som det tredje största partiet i landet för.

Enligt Sverigedemokratiska normer borde jag trivas bäst i sällskap av mina barndomsvänner. Jag borde vilja leva som jag växte upp, i ett litet samhälle, gifta mig med någon jag gick i skolan med och bosätta mig och arbeta i den fjällhöga Nord samtidigt som jag naivt borde inbilla mig att interkulturellt samarbete inte är nödvändigt i en globaliserad verklighet.

Jag trivs dock bäst i sällskap av min 75-åriga vän från Zambia just nu.

Vi delar inte samma historia. Vi pratar engelska vilket inte är mitt modersmål. Han är svart och jag är vit. Han är äldre och jag är yngre. Trots de till synes Sverigedemokratiska skillnaderna mellan oss är han den som förstår mig bäst. Han har själv drabbats av den erfarenhet som jag brottas med dagligen just nu. Vi analyserar de samhällsaktuella biobesöken i timmar. Vi förundras över samma nutidsfenomen och vi gillar och ogillar samma principer.

Anti-nationalism är inget naivt önsketänkande utan det enda förnuftiga.

Människans outtröttliga behov av att reproducera sitt eget liv genom sin omgivning upphör aldrig att förundra. Var grundar sig den stora massans behov av att ständigt befinna sig i situationer den känner igen sig i och omge sig med människor med samma bakgrund, nutidshistoria och framtidsvisioner? Den Darwinistiska aspekten att allt som avviker från den egna gruppen utgör ett hot må ha varit avgörande i uråldriga tiders jakt på överlevnad. Men idag?

Människans nyfikenhet har medfört den omfattande tekniska utveckling som vi idag kan dra nytta av. Varför avspeglas inte denna nyfikenhet i de sociala miljöerna?

Sunday, September 16, 2012

Everything is politics?

Being politically interested in a country characterized by a peaceful history and a claim of possessing so called free media, is often seen as a somewhat annoying attitude. Initiating so called political discussions often seem to make people nervous to "fail" and fear to say things and express views that won't seem intelligent or interesting enough, when the same occasion could be seen as a chance to increase your knowledge, understanding and insight in phenomena affecting your fellow human beings and yourself.

Citizens in, from or engaged in areas affected by armed conflicts and political destabilization are, for obvious reasons, often more interested in discussions related to the political agenda that influences their daily life. One of the reasons for this engagement is of course that these agendas might affect their basic survival, even though these political views may fail to be spread due to a lack of freedom of expression.

I become more and more astonished by the lack of interest shown by the general public in this, and many other so called Western countries, who are not using the opportunity and access to unlimited media sources, of any critical view, to get informed about the world politics. Many state that they "are simply not interested in politics". How can you live in a modern society without being interested in the politics affecting the same society? As if being political is a choice? The wide-spread expression everything is politics is contradicting the claim that political involvement is a matter of choice. The views you express, the choices you make in the grocery store, the channels you select in the unremitting TV-noise, what newspapers you choose to read or not to read, the way you greet people you meet, which countries you visit, which extra-curricular activities you sign up for, who you surround yourself with and who you decide to finally marry. All daily choices are political actions.

Political interest is however often equated with the belief of being party-politically engaged and affiliated. My deepest belief is however that you may be heavily politically engaged without being affiliated to a certain political party, as this affiliation often might decrease your ability of being listened to and getting access to all social environments which in the end might affect your possibilites of change-making. Voting is essential but political activism can be conducted via a broad variety of contexts, e.g. associations, public seminars or simply via the dinner table among friends.

The human being is too afraid of failing, that hen tend not to try. If you ask the right question, the answer is evident. And what did you learn then?

Sunday, September 09, 2012

Du är inte dina långsiktiga åsikter utan din snabba tillhörighet

Who says what to whom in what channel with what effect? undrade Harold D. Lasswell när han ifrågasatte vad kommunikation innebär.

Jag kan inte uttala mig om det nuvarande läget i Eritrea även om jag har fått förstahandsrapporter på hur tillvaron upplevs i landet av människor som har gjort ett försök att flytta tillbaka till landet efter lång tid i Sverige. Jag bör inte heller uttala mig om sakfrågan gällande Eritreas ambitioner och dess relation till omvärlden eftersom dessa uttalanden bör komma från människor som lever i den tillvaro som påverkas av landets och dess omvärlds politik. Mina mediala upplevelser av landet baseras till övervägande del på de rapporteringar om landet som genomförs utanför dess gränser. Detta orsakas naturligtvis av att möjligheterna att rapportera inifrån landet är kraftigt begränsade.

Däremot kan jag kräva att den media som utger sig för att vara fri media tar chansen att lyssna till åsikter, inte tillhörigheter. Åhöraren till all form av media ska förväntas ha tillräcklig intelligens och tillräckligt intresse för att själv kunna ta ställning till om nämnda rapportering enbart är propaganda, enbart är den sanna och egna upplevelsen eller om båda aspekterna faktiskt ryms i åsikten och uttalandet.

En positiv aspekt av den ökade medborgarjournalistiken och tekniskt oavancerade kommunikationslösningar är det ökade inflödet av rapporteringar från områden som tidigare har bevakats i mycket begränsad utsträckning. Dessa medborgarinitiativ för att sprida en aktuell bild av vad som pågår i avlägsna områden, konfliktdrabbade områden eller områden som andra journalister eller mediahus helt enkelt inte vill eller vågar rapportera ifrån breddar inte bara informationen om vad som händer utan stärker även de som annars ofta varit ohörda.

Detta borde även innebära ett ökat intresse för att fördjupa inblicken i områden som sällan exponeras i media. Uttalanden från eritreaner förekommer av politiska skäl i mycket begränsad omfattning och alla uttalanden omnämns inte i traditionella media. Några exempel där eritreaner ändå har kommit till tals i traditionella media under senare tid är exempelvis intervjun med den ansvariga för utrikesavdelningen i ungdomsorganisationen National Union of Eritrean Youth and Students (NUEYS) under hennes medverkan i Al Jazeeras The Stream för ett år sedan, se http://bit.ly/qgGSS2. Representanten är uttalat regimvänlig och hennes åsikter bör relateras till utifrån detta avseende. Men oavsett om hon är regimvänlig eller inte så vore det betydligt mer intressant att höra henne tala till punkt i inslaget och att få slippa ett konstant avbrytande av samtalet. Programledarens uppenbara ogillande av de uttalade åsikterna påverkar parternas olika möjligheter att komma till tals.

Det hade även varit intressant att få en utökad inblick i Mehretab Mekonnen Belays grundläggande åsikter om situationen i landet, vilka till viss del framhålls i Sveriges Radios mediegranskande program Publicerat (som dessvärre kommer att läggas ner, enligt Journalisten.se) vilket sändes i april 2012, se http://bit.ly/IynjZp. Belay stödjer enligt egen utsago varken regimen eller oppositionen utan anser sig förhålla sig mer objektivt till situationen i Eritrea. Därmed skulle nyhetsvärdet vara betydligt större om samtalet fördjupades kring att gälla hur situationen i landet kan förändras och förbättras istället för att utmynna i polemik med Esayas Isak som är uttalad regimmotståndare. Eftersom det är så pass svårt att få människor med faktiska erfarenheter från situationen att uttala sig om status quo i landet bör de som tar mod till sig att uttala sig faktiskt få möjlighet att åtminstone tala till punkt. Då hade vi kanske utöver den sedan tidigare av nationell och internationell media befästa bilden av starkt begränsade mänskliga rättigheter även fått information om hur landet avser använda sina nyligen upptäckta naturresurser i form av guldmineraler, om orsakerna till den monumentala eritreanska stoltheten, vilken roll kvinnor har i Eritrea, orsaken till den av omvärlden uppfattade isolationen och varför vissa exil-eritreaner faktiskt väljer att flytta tillbaka till landet trots brist på såväl förnödenheter som många andra fundamentala rättigheter. Och vi som inte har besökt eller levt i landet hade fått mer underlag att ta ställning till vilken information som är regimens propaganda och vilken som ger en verklighetstrogen bild av tillvaron i landet.

Sokrates säger:
When it has once been written down, every discourse rolls about everywhere, reaching indiscriminately those with understanding no less than those who have no business with it, and it doesn't know to whom it should speak and to whom it should not. And when it is faulted and attacked unfairly, it always needs its father's support; alone it can neither defend itself nor come to its own support.

De ovan nämnda tekniskt oavancerade och lättillgängliga kommunikationslösningarna har, samtidigt som samhällstempot har ökat i övriga avseenden, medfört att åhöraren inte orkar ta till sig fördjupningar i samma utsträckning som tidigare. Twittrade meddelanden på 140 tecken går uppenbarligen snabbare att förhålla sig till än timmeslånga fördjupade samtal. Därmed ökar efterfrågan på korta nyheter mer än djupgående rapporteringar som ger en mer omfattande helhetsbild.

Snabbare nyheter kräver därmed av åhöraren att mer direkt ta ställning till och relatera till innehållet än tidigare, eftersom människan ju vanligen har en inbyggd vilja att förhålla sig till information som delges. Kortare innehåll medför ju även en större begränsning av information och därmed krävs alltså att åhöraren snabbare än tidigare tar ställning till och relaterar till ett kortare och mindre informativt innehåll. Detta medför att åhörare och medieanvändare snabbare bestämmer sig för att ha en åsikt om och ett förhållningssätt till innehåll som de egentligen skulle behöva mer information och underlag för att förhålla sig till.

Definitionen av nyheter bör inte vara upprepningar av sedan tidigare fastställda sanningar, även om denna form av "nyheter" ger åhöraren möjligheten att snabbare befästa sitt förhållningssätt till informationen, eftersom åhöraren ju då kan fortsätta tycka det hen alltid har tyckt i frågan. Nyheter är att lyfta frågor och fenomen i ett nytt ljus. Åhöraren bör givetvis ges utrymme att bilda sig en egen uppfattning i frågan till följd av ett så informativt och objektivt innehåll som möjligt. Uppfattningen om hur åhöraren ska relatera till innehållet ska inte ha fastställts redan på nyhetsredaktionen, även om detta kan uppfattas ge snabbare "resultat" och en större tydlighet i nyhetsflödet.

I det rådande mediasamhället är du inte dina åsikter utan din tillhörighet, eftersom vi attraheras av enkla lösningar och snabba sanningar. Vi fokuserar mer på att snabbt fastställa vem som står för åsikten, inte vad åsikten faktiskt innebär och vilken bakgrundsfakta denna åsikt bygger på. Även det globala mediaflödet är dock kundanpassat och såväl enskilda journalister som mediahus världen över levererar därför det snabba och innehållsfattiga flöde som för närvarande efterfrågas.

Detta reportage visar en i konventionell media sällan framträdande syn på Eritrea: http://youtu.be/r53mCPOREYs

Bilda dig en egen uppfattning.