Den näst intill schizofrena verklighet som håller sitt vardagsgrepp om flertalet känns som ett modernt gissel.
"Jag skulle vilja skriva en stor roman, massor av brev, umgås med fler intressanta människor i min omgivning, hålla flera fester, ägna mer tid åt mina intellektuella intressen, leka med mina barn, älska med min hustru, göra utflykter oftare, åka till Kongo, vara radikal och försöka revolutionera samhället, skriva sagor, köpa en större båt, segla mera, sola mig och simma, skriva en bok om den amerikanska pikareskromanen, undervisa mina barn hemma, bli en bättre universitetslärare, vara en trogen vän, vara generösare med mina pengar, vara mer sparsam, leva ett rikare liv i min omvärld, leva som Thoreau och inte bry mig om materiella värden, spela mera tennis, praktisera yoga, meditera, gymnastisera varje dag, hjälpa min fru med hushållsarbetet, och...så vidare.
Och göra allt detta på allvar, på lek, dramatiskt, stoiskt, glatt, allvarligt, moraliskt, likgiltigt, som D. H. Lawrence, Paul Newman, Sokrates och Stålmannen.
Men det är löjligt. Om jag gör något av detta, spelar någon av dessa roller, är de andra jagen otillfredsställda. Ni måste hjälpa mig att tillfredsställa ett jag i taget så att de andra känner att även de tas hänsyn till. Ni måste hjälpa mig att mig samman så att jag inte spiller bort mitt liv på att göra en massa saker utan att i själva verket göra någonting..." ber en patient psykiatrikern Luke Rhinehart i dennes bok Tärningsspelaren. Samme psykiatriker förespråkar ett vardagsliv styrt av tärningskast. Tärningens beslut formar din vardag.
"Om en person kan lära sig hysa starkt förtroende för det inkonsekventa, oberäkneliga och alltings ovaraktighet, kommer han att känna sig fullkomligt hemma i vårt komplicerade samhälle!" fortsätter Rhinehart.
Oavsett om man väljer att låta vardagen styras av slumpmässiga tärningskast och dessas beslut så vädras en märkbar fascination i tärningsteorin. Vilken nutida individ skulle inte vilja undfly avgörande beslut om dessa så bara handlade om morgondagens middagsmat? De aldrig sinande valmöjligheterna tär på den mest ståndaktiga och rigida personlighet.
Kanske är sökandet och väljandet livet... Kanske är den melankoliska känslan av otillfredsställelse och föga lyckosamma vägval en behagligt inspirerande motivationsfaktor...
I stund av fundersamhet över vidare väg visar televisionen vardagen hos Urshults äppelkungar. Tre generationer slår ängsblom med lie och skördar gyllene äpplen i paradisisk miljö. Idyllisering av landsbygd ligger nära till hands. Men rätt val av äpplen kan vara en nog så gäckande gåta...
Monday, December 31, 2007
Thursday, December 20, 2007
utopisk utopism
Vi har från historien ärvt en uppsättning drömmar som vi kallar utopier, medan 1900-talet har givit oss dessas motsatser, mardrömmar eller dystopier. Dystopin negerar utopin, tycks upphäva den och göra den moraliskt omöjlig.
Men är det så? Hör inte utopi och dystopi egentligen ihop? Är det inte fråga om två sidor av samma tänkande: utopin frammanar dystopin, dystopin utopin. Vi kan se dem tillsammans.
Idag har utopin av olika skäl råkat i vanrykte. Den dystopiska visionen, mardrömmen, har dominerat en stor del av 1900-talet. Det finns därför skäl att också påminna om utopins existens, hoppets och längtans princip, en av mänsklighetens stora drivkrafter och lika viktiga för helheten som misstrons princip.
sa Ronny Ambjörnsson i "Fantasin till makten"
Sedan 1991 är inte Shangri-La endast ett uttryck för en fiktiv utopi utan en faktisk fysiskt existerande plats. Den i Kina belägna tibetanska kommunen Diqing omdöptes detta år till Shangri-La. Frågan är om den på kartan fysiska utopin även frammanar dess grundtankar hos berörda invånare...
Men är det så? Hör inte utopi och dystopi egentligen ihop? Är det inte fråga om två sidor av samma tänkande: utopin frammanar dystopin, dystopin utopin. Vi kan se dem tillsammans.
Idag har utopin av olika skäl råkat i vanrykte. Den dystopiska visionen, mardrömmen, har dominerat en stor del av 1900-talet. Det finns därför skäl att också påminna om utopins existens, hoppets och längtans princip, en av mänsklighetens stora drivkrafter och lika viktiga för helheten som misstrons princip.
sa Ronny Ambjörnsson i "Fantasin till makten"
Sedan 1991 är inte Shangri-La endast ett uttryck för en fiktiv utopi utan en faktisk fysiskt existerande plats. Den i Kina belägna tibetanska kommunen Diqing omdöptes detta år till Shangri-La. Frågan är om den på kartan fysiska utopin även frammanar dess grundtankar hos berörda invånare...
Tuesday, December 18, 2007
Monday, December 03, 2007
det delade ansvaret delas inte ansvarsfullt
De nationella tendenser som märks här präglar såväl europeisk som internationell nivå.
http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=65294&a=988173&lid=puff_728728&lpos=extra_4
Ett verkligt fördelat ansvar skulle ge en mer human och adekvat flykting- och integrationspolitik. Sverige ska inte välkomna färre flyktingar. Andra regioner ska välkomna fler.
Häromdagen fick en bekant kille i 17-årsåldern permanent uppehållstillstånd i Sverige efter att ha väntat i nio månader. Hans apatiska attityd och misstro hade bytts ut till ett sprudlande pladder. En av hans första kommentarer var: "Nu vill jag bli jätteduktig på svenska!". I en globaliserad värld ska inte nationens språk vara den enda vägen till en lyckosam framtid. Kommentaren hade troligen dock övertygat den mest inbitna sverigedemokrat om hans vilja att bygga en progressiv tillvaro i det område han hade landat i.
Jag säger det igen. I en globaliserad värld är en 17-årig arbetsvillig individ med internationella erfarenheter en tillförande tillgång.
http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=65294&a=988173&lid=puff_728728&lpos=extra_4
Ett verkligt fördelat ansvar skulle ge en mer human och adekvat flykting- och integrationspolitik. Sverige ska inte välkomna färre flyktingar. Andra regioner ska välkomna fler.
Häromdagen fick en bekant kille i 17-årsåldern permanent uppehållstillstånd i Sverige efter att ha väntat i nio månader. Hans apatiska attityd och misstro hade bytts ut till ett sprudlande pladder. En av hans första kommentarer var: "Nu vill jag bli jätteduktig på svenska!". I en globaliserad värld ska inte nationens språk vara den enda vägen till en lyckosam framtid. Kommentaren hade troligen dock övertygat den mest inbitna sverigedemokrat om hans vilja att bygga en progressiv tillvaro i det område han hade landat i.
Jag säger det igen. I en globaliserad värld är en 17-årig arbetsvillig individ med internationella erfarenheter en tillförande tillgång.
Thursday, November 29, 2007
rättmätiga rättigheter, förändringsförsiktighet och maktmisstänksamhet
På torsdagen installerade sig den nya lagstiftande församlingen i Ecuador tillsammans med president Rafael Correa för att reformera landets konstitution. Correas förespråkare talar om att reformera till "ett slut på en natt av nyliberalism".
Processen för att reformera åldrande konstitutioner pågår nu i såväl Ecuador som Bolivia och Venezuela. President Hugo Chavez menar att Venezuela står inför "2000-talets nya socialism". På söndag kommer nya omröstningar kring reformförslagen genomföras. Folket ska bl.a. rösta om den kontroversiella föreslagna möjligheten för sittande presidenter att kunna väljas om ett obehindrat antal gånger. Den gällande lagen låter för tillfället Chavez inneha presidentposten till 2012 då han har förbrukat sina två tillåtna mandatperioder.
Evo Morales, den första Aymarapresidenten i Bolivias historia, kommer genomföra omröstning om landets nya konstitution den 14 december. Morales talar om att "redigera landet" och vill exempelvis tilldela ursprungsbefolkningen mer politisk makt tillsammans med andra för landet utvecklande förändringar.
Vissa menar att de föreslagna förändringarna i Bolivia har likheter med processen vid upphävandet av apartheid i Sydafrika.
Ökat inflytande för minoritetsbefolkningar, nationaliserande och förstatligande av naturtillgångar, större federal makt i lokala regioner, större inslag av kooperativism och införande av sex timmars arbetsdag i Venezuela är några av de föreslagna reformerna.
Samtidigt är oroligheterna i de tre länderna större än på länge. I Venezuela har studenter konstant demonstrerat den närmaste tiden. Det politiska engagemanget hos unga är större i landet än någonsin. Många studenter sympatiserar med oppositionen och menar att Chavez politik förespråkar en enpartistat utan utrymme för avvikande åsikter. Studenterna har å sin sida kritiserats för att ha dålig kunskap om reformeringens verkliga syften och mål och beskylls för att endast lyssna på USA-stödda medias uppfattningar om Chavez som ett hot mot demokratin i landet. I såväl Venezuela som Ecuador och Bolivia har demonstrationer och upplopp visat misstänksamheten mot ett potentiellt konstituerande maktmissbruk som endast tjänar de sittande presidenternas syfte att förbli sittande.
Går han att lita på?
Processen för att reformera åldrande konstitutioner pågår nu i såväl Ecuador som Bolivia och Venezuela. President Hugo Chavez menar att Venezuela står inför "2000-talets nya socialism". På söndag kommer nya omröstningar kring reformförslagen genomföras. Folket ska bl.a. rösta om den kontroversiella föreslagna möjligheten för sittande presidenter att kunna väljas om ett obehindrat antal gånger. Den gällande lagen låter för tillfället Chavez inneha presidentposten till 2012 då han har förbrukat sina två tillåtna mandatperioder.
Evo Morales, den första Aymarapresidenten i Bolivias historia, kommer genomföra omröstning om landets nya konstitution den 14 december. Morales talar om att "redigera landet" och vill exempelvis tilldela ursprungsbefolkningen mer politisk makt tillsammans med andra för landet utvecklande förändringar.
Vissa menar att de föreslagna förändringarna i Bolivia har likheter med processen vid upphävandet av apartheid i Sydafrika.
Ökat inflytande för minoritetsbefolkningar, nationaliserande och förstatligande av naturtillgångar, större federal makt i lokala regioner, större inslag av kooperativism och införande av sex timmars arbetsdag i Venezuela är några av de föreslagna reformerna.
Samtidigt är oroligheterna i de tre länderna större än på länge. I Venezuela har studenter konstant demonstrerat den närmaste tiden. Det politiska engagemanget hos unga är större i landet än någonsin. Många studenter sympatiserar med oppositionen och menar att Chavez politik förespråkar en enpartistat utan utrymme för avvikande åsikter. Studenterna har å sin sida kritiserats för att ha dålig kunskap om reformeringens verkliga syften och mål och beskylls för att endast lyssna på USA-stödda medias uppfattningar om Chavez som ett hot mot demokratin i landet. I såväl Venezuela som Ecuador och Bolivia har demonstrationer och upplopp visat misstänksamheten mot ett potentiellt konstituerande maktmissbruk som endast tjänar de sittande presidenternas syfte att förbli sittande.
Går han att lita på?
Friday, November 16, 2007
toppluva eller nerdragen mössa?
I november märks människors referensram extra tydligt?
Mina händer antar kubansk färg i kylig morgon medan trött Fiat sneglar på mig med frusna ögon. Mina läppar verkar moderata efter friskt rullande genom stan. Jag har en tysk inställning till kvällssortering av sopor. Vänner med ett filantropiskt förhållningssätt till tillvaron med udd av altruism och emancipatoriskt intresse inspirerar mig mer medan de jag inte ringer lika ofta känns mänskligt trångsynta. Intelligens med självdistans beundras. Lång Tage är stor.
Jag är alternativt konventionell med vardagligt lustfyllda behov. Mina partipolitiska åsikter är intresserat ointresserade, men jag engagerar mig i opolitisk politik. Komplicerat enkel med en enkel komplexitet. Ödmjukt explicit med rum för lokal globalisering och global lokalisering. Jag kanske ger mig av, för att stanna.
Jag är fördomsfullt fördomsfull mot de fördomsfulla som anser sig fördomsfria. Kylan fryser mig men påverkar inte min syn på mötande trottoarmänniskor.
Genom min nerdragna mössas grova maskor kan jag ge en varm blick även i november. Bär du toppluva eller över ögonen nerdraget avskärmande?
Mina händer antar kubansk färg i kylig morgon medan trött Fiat sneglar på mig med frusna ögon. Mina läppar verkar moderata efter friskt rullande genom stan. Jag har en tysk inställning till kvällssortering av sopor. Vänner med ett filantropiskt förhållningssätt till tillvaron med udd av altruism och emancipatoriskt intresse inspirerar mig mer medan de jag inte ringer lika ofta känns mänskligt trångsynta. Intelligens med självdistans beundras. Lång Tage är stor.
Jag är alternativt konventionell med vardagligt lustfyllda behov. Mina partipolitiska åsikter är intresserat ointresserade, men jag engagerar mig i opolitisk politik. Komplicerat enkel med en enkel komplexitet. Ödmjukt explicit med rum för lokal globalisering och global lokalisering. Jag kanske ger mig av, för att stanna.
Jag är fördomsfullt fördomsfull mot de fördomsfulla som anser sig fördomsfria. Kylan fryser mig men påverkar inte min syn på mötande trottoarmänniskor.
Genom min nerdragna mössas grova maskor kan jag ge en varm blick även i november. Bär du toppluva eller över ögonen nerdraget avskärmande?
Friday, November 02, 2007
när sista bussen gått...
Att arbeta med ensamkommande flyktingbarn är bildande, utvecklande, invecklande och upprörande. Såväl människor i trygg som otrygg tillvaro letar.. och flyr.
Ensamkommande flyktingbarn flyr vanligen för sitt liv.
Hämtning av tre tonårsgrabbar som missat sista bussen hem, kan tyckas vara en förälders uppgift. Det är det. Men om berörd förälder har försvunnit i en blodig och väpnad konflikt eller skickat iväg sin son i ett sista hopp om en mer dräglig tillvaro för sitt barn, då är den uppgiften min. Inte som en verklighetsfrånvarande naivist med hopp om att kunna "rädda världen", utan som en medmänniska med sunt förnuft.
Det är hyfsat hjärtslitande att under en natt titta in i ett antal unga ögon av hopplöshet. Vad är det som säger att den kommande tiden kommer bli mindre psykiskt påfrestande, med fler besked om permanent tillåtelse att stanna och med färre sömnlösa nätter med traumatiska mardrömmar?
Samma hopplösa ögon kan i nästa stund börja lysa svagt. När grabben får berätta vad han vill bli "när han blir stor". Jag sitter omgiven av potentiella tandläkare, kemister och poeter som skulle få både Edith Södergran och Bob Hanson att snegla avundsjukt.. Det destruktiva eländet skapar kreativitet.
Det känns möjligen överflödigt att tillägga att ovanstående grabbar är en outnyttjad tillgång.
Några dagar senare visar TVnyheterna ett inslag från Raniyah i södra Kurdistan. Ett ungt par med sympatier i den kurdiska PKK-gerillan gifter sig. För en stund försöker man glömma striderna mot den turkiska armén och glädjas åt nyfunnen kärlek. Kanske skjutsade jag förra natten i novemberblåst hem en kusin till den unga flickan som dansar i bröllopsklänning i solen.
"Det är en skam att vi lever i en tid då det är lättare att spränga en atom än en norm." sa Albert Einstein. Den politiska prestigen i kombination med ett infantilt militaristiskt romantiserande bibehåller sitt globala inflytande.
Har sista bussen gått?
Ensamkommande flyktingbarn flyr vanligen för sitt liv.
Hämtning av tre tonårsgrabbar som missat sista bussen hem, kan tyckas vara en förälders uppgift. Det är det. Men om berörd förälder har försvunnit i en blodig och väpnad konflikt eller skickat iväg sin son i ett sista hopp om en mer dräglig tillvaro för sitt barn, då är den uppgiften min. Inte som en verklighetsfrånvarande naivist med hopp om att kunna "rädda världen", utan som en medmänniska med sunt förnuft.
Det är hyfsat hjärtslitande att under en natt titta in i ett antal unga ögon av hopplöshet. Vad är det som säger att den kommande tiden kommer bli mindre psykiskt påfrestande, med fler besked om permanent tillåtelse att stanna och med färre sömnlösa nätter med traumatiska mardrömmar?
Samma hopplösa ögon kan i nästa stund börja lysa svagt. När grabben får berätta vad han vill bli "när han blir stor". Jag sitter omgiven av potentiella tandläkare, kemister och poeter som skulle få både Edith Södergran och Bob Hanson att snegla avundsjukt.. Det destruktiva eländet skapar kreativitet.
Det känns möjligen överflödigt att tillägga att ovanstående grabbar är en outnyttjad tillgång.
Några dagar senare visar TVnyheterna ett inslag från Raniyah i södra Kurdistan. Ett ungt par med sympatier i den kurdiska PKK-gerillan gifter sig. För en stund försöker man glömma striderna mot den turkiska armén och glädjas åt nyfunnen kärlek. Kanske skjutsade jag förra natten i novemberblåst hem en kusin till den unga flickan som dansar i bröllopsklänning i solen.
"Det är en skam att vi lever i en tid då det är lättare att spränga en atom än en norm." sa Albert Einstein. Den politiska prestigen i kombination med ett infantilt militaristiskt romantiserande bibehåller sitt globala inflytande.
Har sista bussen gått?
Sunday, October 21, 2007
Are you OutFoxed?
Årets Skåne Social Forum i Lund avslutades på söndagen bl.a. med filmvisning genom Robert Greenwalds nedslag i den alltmer uppenbara medieprivatiseringen och dess korrupta attityder. I hans film Outfoxed, http://www.outfoxed.org/, undersöks "how media empires, led by Rupert Murdoch's Fox News, have been running a 'race to the bottom' in television news. This film provides an in-depth look at Fox News and the dangers of ever-enlarging corporations taking control of the public's right to know."
Filmen poängterar det alltmer förekommande fenomenet inom mediejournalistik. Journalistikens primära huvudsyfte är inte längre att dokumentera, gräva och granska. Nu strävar många mediekanaler efter att skapa en lönsam "news business". Vinstsyftet konkurrerar ut objektiviteten. Du får tycka innan du vet. Om det du säger säljer. Som Fox News reporter Eric Shawns recension av filmen om den egna nyhetskanalen: "It's unfair, it's slanted and it's a hit job. And I haven't even seen it yet."
I senaste numret av MANA, http://www.uppmana.nu/, diskuteras den snäva medierapporteringen ur ett Latinamerikaperspektiv. Dominerande media i Sverige följer de stora internationella nyhetsbyråerna vid sitt urval av inslag. Eva Björklund menar i sin artikel "Mediebilden av Latinamerika" att hennes genomgång av rapporteringen från kontinenten i svenska media, mellan mars och juli i år, präglas av USA-finansierade media som i huvudsak beskriver katastroflägen och förtryck. Med få undantag saknas information om sociala förhållanden och levnadsvillkor. Fotboll dominerar i turneringstider. Liksom nyheter av intresse för svenskt affärsliv. Eva Björklund hävdar att den idag viktigaste och mest omfattande formen av censur är mediekoncentrationen.
Desinformationen har blivit lika betydelsefull som informationen.
Har du tillgång till relevanta nyheter? Or are you OutFoxed?
Kan även läsas här http://www.lasarnasfria.nu/artikel/7981
Filmen poängterar det alltmer förekommande fenomenet inom mediejournalistik. Journalistikens primära huvudsyfte är inte längre att dokumentera, gräva och granska. Nu strävar många mediekanaler efter att skapa en lönsam "news business". Vinstsyftet konkurrerar ut objektiviteten. Du får tycka innan du vet. Om det du säger säljer. Som Fox News reporter Eric Shawns recension av filmen om den egna nyhetskanalen: "It's unfair, it's slanted and it's a hit job. And I haven't even seen it yet."
I senaste numret av MANA, http://www.uppmana.nu/, diskuteras den snäva medierapporteringen ur ett Latinamerikaperspektiv. Dominerande media i Sverige följer de stora internationella nyhetsbyråerna vid sitt urval av inslag. Eva Björklund menar i sin artikel "Mediebilden av Latinamerika" att hennes genomgång av rapporteringen från kontinenten i svenska media, mellan mars och juli i år, präglas av USA-finansierade media som i huvudsak beskriver katastroflägen och förtryck. Med få undantag saknas information om sociala förhållanden och levnadsvillkor. Fotboll dominerar i turneringstider. Liksom nyheter av intresse för svenskt affärsliv. Eva Björklund hävdar att den idag viktigaste och mest omfattande formen av censur är mediekoncentrationen.
Desinformationen har blivit lika betydelsefull som informationen.
Har du tillgång till relevanta nyheter? Or are you OutFoxed?
Kan även läsas här http://www.lasarnasfria.nu/artikel/7981
Monday, October 01, 2007
om Darwins behov av exceptionalism
Du presenterar dig. Den påföljande frågan är fascinerande nog alltid densamma: "Vad gör du?"
Människan har ett maniskt behov av att klassficera sin omgivning. Genom yrkesbenämningen bestäms om din åsikt är intellektuellt intressant eller inte. Oavsett om din åsikt verkligen är intressant, eller inte. "De existentiella frågorna du ställer vid 13 års ålder, är de frågor du fortsätter ställa hela livet. De omformuleras bara", sa en okänd författare. Hur kommer det sig då att den arbetslöse och toppavlönade juristen inte anser sig ha något att tala om, endast efter att ha presenterat sig själva och den egna sysselsättningen? Det är ju trots allt två existentiellt likasinnade 13-åringar som mötts..
Det handlar om att äta. Eller ätas. Din tid i rampljuset är kort. Om du endast för en kort stund råkat ta ett steg på den grå massans väg, är du borträknad. Du måste bana en egen väg i exceptionalismens oupptäckta snårskog, för att kännas aktuell och intressant.
Stämmer denna verklighetsuppfattning? Eller har den moderna människan fastnat i illusionen att den egna och andras uppenbarelse inte har någon betydelse om det inte trampats upp ett eget spår?
Det globala begäret av snabba pengar drivs av ovanlighetssyndromet. Du är speciell, men endast under en kort tid. I morgon kommer någon annan, yngre, snabbare och mer banbrytande som ersätter dig. Du är lönsam under en bestämd period. Vad blir konsekvensen? Rapporten från det krigshärjade området är sensationsjournalistiskt spännande, under en dag eller två. Snart flyttar mediabevakningen till en annan, blodigare och mer mediamässigt och säljbart passande konflikt.
Den genuina glöms kvar i spåren efter utbytbarhetens maniska erövringståg.
Människan har ett maniskt behov av att klassficera sin omgivning. Genom yrkesbenämningen bestäms om din åsikt är intellektuellt intressant eller inte. Oavsett om din åsikt verkligen är intressant, eller inte. "De existentiella frågorna du ställer vid 13 års ålder, är de frågor du fortsätter ställa hela livet. De omformuleras bara", sa en okänd författare. Hur kommer det sig då att den arbetslöse och toppavlönade juristen inte anser sig ha något att tala om, endast efter att ha presenterat sig själva och den egna sysselsättningen? Det är ju trots allt två existentiellt likasinnade 13-åringar som mötts..
Det handlar om att äta. Eller ätas. Din tid i rampljuset är kort. Om du endast för en kort stund råkat ta ett steg på den grå massans väg, är du borträknad. Du måste bana en egen väg i exceptionalismens oupptäckta snårskog, för att kännas aktuell och intressant.
Stämmer denna verklighetsuppfattning? Eller har den moderna människan fastnat i illusionen att den egna och andras uppenbarelse inte har någon betydelse om det inte trampats upp ett eget spår?
Det globala begäret av snabba pengar drivs av ovanlighetssyndromet. Du är speciell, men endast under en kort tid. I morgon kommer någon annan, yngre, snabbare och mer banbrytande som ersätter dig. Du är lönsam under en bestämd period. Vad blir konsekvensen? Rapporten från det krigshärjade området är sensationsjournalistiskt spännande, under en dag eller två. Snart flyttar mediabevakningen till en annan, blodigare och mer mediamässigt och säljbart passande konflikt.
Den genuina glöms kvar i spåren efter utbytbarhetens maniska erövringståg.
Monday, September 17, 2007
Sunday, September 16, 2007
cellofansk cellulosa
Detta visste jag inte om cellofan. Visste du?
Frantz Fanon säger: "O, min kropp, gör mig till en människa som alltid ställer frågor!"
http://sv.wikipedia.org/wiki/Cellofan
Frantz Fanon säger: "O, min kropp, gör mig till en människa som alltid ställer frågor!"
http://sv.wikipedia.org/wiki/Cellofan
Monday, September 03, 2007
om objektivitet i asylfrågan
Migrationsverkets nytillträdde generaldirektör Dan Eliasson är på försoningsturné. Hans mission är att dementera den "fatala missuppfattning" som i media frammålats gällande inhumana handläggningstider och beslut fattade av verket. Under ett seminarium arrangerat av FARR - Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas RiksRåd, Svenska Kyrkan i Malmö samt Asylgruppen i Malmö fick direktören i helgen chansen att markera sin ståndpunkt gällande svensk asylprövning gentemot Irak, Afghanistan och Eritrea. Hans bild av sina medarbetare är en arbetskår med hög moral och ett brinnande intresse för mänskliga rättigheter. Att man ätit ovanligt mycket tårta på verket de senaste åren var inget som diskuterades.
Eliasson har en poäng i sin kraftiga markering angående sitt möjliga inflytande i flyktingfrågan. Migrationsverket tillämpar svensk lag och ska så fortsätta göra även i framtiden. Om besluten som fattas av instansen anses inhumana och bör ifrågasättas så bör detta ifrågasättande riktas mot den folkvalda riksdagen via röstsedel och opinionsarbete.
Samtidigt poängterar generaldirektören sitt personliga engagemang och ställningstagande i frågan. Han menar att Sverige har möjlighet att ge fler människor en fristad, än det antal som ges uppehållstillstånd idag. Eliasson är dock snabb med att understryka att hans personliga uppfattning i frågan inte är relevant.
Frågan är dock om inte handläggning i ärenden där två människor är involverade alltid är subjektiv. Oavsett hur rigid hållning handläggaren än vill ha till klientens öde och förhållanden med hänvisning till gällande lagar och förordningar så påverkar samtalet och det enskilda mötet utfallet i handläggningsprocessen. Ett mänskligt interaktivt möte kan aldrig bli helt objektivt och fördomsfritt. "Om objektivitet definieras som intersubjektiv enighet vittnar frånvaron av intersubjektivt samförstånd om att objektivitet är ett ganska subjektivt begrepp" säger Steinar Kvale.
En kontroversiell synpunkt i sammanhanget kan vara att Migrationsverket i många fall låter den subjektiva hållningen bli till nackdel för den asylsökande. Eliasson medhåller i att verkets huvuduppgift är att tolka svensk lag. Är inte en tolkning alltid subjektiv?
Om Migrationsverkets beslutande generaldirektörs personliga hållning är human och generös borde kanske detta även prägla det lilla utrymme till personlig påverkan som hans medarbetare faktiskt har gällande utfallet i asylärendena.
Efter avslutat seminarium har jag fortfarande inte fått svar på frågan på hur verket kan motivera utvisning av irakier till ett Bagdad där det enligt Migrationsverket råder "svåra omständigheter" och inte en väpnad konflikt. Ett beslut som fattats trots den uppenbara livshotande situation som faktiskt fortfarande råder för oskyldiga flanörer på stadens gator. Samtidigt anser man från verkets sida det vara för farligt för de egna medarbetarna att åka till Bagdad för att bilda sig en egen uppfattning om läget. Svenska beslutsfattares faktiska tid i landet för bedömning av läget i Irak, såväl som i andra krigsdrabbade länder, kan diskuteras. Andrahandskällor är enligt generaldirektören vanligt. Hur motiverar man en asylsökande att återvända till hemlandet om ingen vet vad denne återvänder till, allra minst den som verkställer beslutet?
Se även här http://www.lasarnasfria.nu/artikel/7880
Eliasson har en poäng i sin kraftiga markering angående sitt möjliga inflytande i flyktingfrågan. Migrationsverket tillämpar svensk lag och ska så fortsätta göra även i framtiden. Om besluten som fattas av instansen anses inhumana och bör ifrågasättas så bör detta ifrågasättande riktas mot den folkvalda riksdagen via röstsedel och opinionsarbete.
Samtidigt poängterar generaldirektören sitt personliga engagemang och ställningstagande i frågan. Han menar att Sverige har möjlighet att ge fler människor en fristad, än det antal som ges uppehållstillstånd idag. Eliasson är dock snabb med att understryka att hans personliga uppfattning i frågan inte är relevant.
Frågan är dock om inte handläggning i ärenden där två människor är involverade alltid är subjektiv. Oavsett hur rigid hållning handläggaren än vill ha till klientens öde och förhållanden med hänvisning till gällande lagar och förordningar så påverkar samtalet och det enskilda mötet utfallet i handläggningsprocessen. Ett mänskligt interaktivt möte kan aldrig bli helt objektivt och fördomsfritt. "Om objektivitet definieras som intersubjektiv enighet vittnar frånvaron av intersubjektivt samförstånd om att objektivitet är ett ganska subjektivt begrepp" säger Steinar Kvale.
En kontroversiell synpunkt i sammanhanget kan vara att Migrationsverket i många fall låter den subjektiva hållningen bli till nackdel för den asylsökande. Eliasson medhåller i att verkets huvuduppgift är att tolka svensk lag. Är inte en tolkning alltid subjektiv?
Om Migrationsverkets beslutande generaldirektörs personliga hållning är human och generös borde kanske detta även prägla det lilla utrymme till personlig påverkan som hans medarbetare faktiskt har gällande utfallet i asylärendena.
Efter avslutat seminarium har jag fortfarande inte fått svar på frågan på hur verket kan motivera utvisning av irakier till ett Bagdad där det enligt Migrationsverket råder "svåra omständigheter" och inte en väpnad konflikt. Ett beslut som fattats trots den uppenbara livshotande situation som faktiskt fortfarande råder för oskyldiga flanörer på stadens gator. Samtidigt anser man från verkets sida det vara för farligt för de egna medarbetarna att åka till Bagdad för att bilda sig en egen uppfattning om läget. Svenska beslutsfattares faktiska tid i landet för bedömning av läget i Irak, såväl som i andra krigsdrabbade länder, kan diskuteras. Andrahandskällor är enligt generaldirektören vanligt. Hur motiverar man en asylsökande att återvända till hemlandet om ingen vet vad denne återvänder till, allra minst den som verkställer beslutet?
Se även här http://www.lasarnasfria.nu/artikel/7880
Tuesday, August 07, 2007
vad trampar du med och vem trampar du på?
Mina ytterligare funderingar i frågan finns här http://www.lasarnasfria.nu/artikel/7844
Thursday, July 19, 2007
bolivianskt ägandeskifte
På BBC mundo.com rapporteras om det betydelsefulla gruvkontrakt som i dagarna undertecknats mellan den bolivianska regeringen och det indiska stålverksbolaget Jindal Steel & Power, ett av världens största bolag inom området. Det indiska bolaget kommer investera 2,1 miljarder amerikanska dollar under en tidsperiod på 40 år i gruvområdet Mutún, nära gränsen till Brasilien. Området uppskattas innehålla järnreserver på uppemot 40 miljarder ton. Avtalet kommer, enligt Bolivias president Evo Morales, generera tusentals nya arbetstillfällen. Presidenten framhåller även att de nationella intäkterna till följd av överenskommelsen kommer uppgå till uppskattningsvis 200 miljoner amerikanska dollar per år.
Den bolivianska gruvindustriministern Luis Alberto Echazú sammanfattar överenskommelsen som "det viktigaste avtalet gällande gruvindustrin i landets historia". Han framhåller vidare att "landet nu har ägare, inte patroner". Det styrande regeringspartiet MAS har tidigare utlovat intentioner att återaktivera gruvindustrin baserad på kooperativ.
De koloniala ägarstrukturerna har fått ge vika för statliga investeringar och vinster. Förhoppningsvis kommer investeringarna generera ökad säkerhet för yrkesutövarna i en av världens farligaste och mest olycksdrabbade industrier.
Ovanstående även publicerat här http://www.lasarnasfria.nu/artikel/7833
Den bolivianska gruvindustriministern Luis Alberto Echazú sammanfattar överenskommelsen som "det viktigaste avtalet gällande gruvindustrin i landets historia". Han framhåller vidare att "landet nu har ägare, inte patroner". Det styrande regeringspartiet MAS har tidigare utlovat intentioner att återaktivera gruvindustrin baserad på kooperativ.
De koloniala ägarstrukturerna har fått ge vika för statliga investeringar och vinster. Förhoppningsvis kommer investeringarna generera ökad säkerhet för yrkesutövarna i en av världens farligaste och mest olycksdrabbade industrier.
Ovanstående även publicerat här http://www.lasarnasfria.nu/artikel/7833
Tuesday, July 17, 2007
linne eller klänning? vad förenar?
Ramlade in på följande sida och fick ytterligare bekräftelse på att bloggande kan upplevas både inspirerande, engagerande och synnerligen enerverande. Damen i fråga vet inte vilket plagg hon går klädd i. Och det verkar bekymra henne påtagligt. Vi har samma hårfärg och kön. Troligen samma etniska bakgrund och nationalitet.
Vi talar samma språk.
Men jag förstår henne ändå inte...
http://starlounge.msn.se/article.cfm?articleID=6889
Vi talar samma språk.
Men jag förstår henne ändå inte...
http://starlounge.msn.se/article.cfm?articleID=6889
Monday, July 09, 2007
nytt liv
Jag önskar dig
inte guld
ej heller pengar
eller makt
Jag önskar dig
modet
att vara dig själv
och stå för
vad du sagt
Jag önskar dig
inte en stenfri väg
men kraften
att gå
Jag önskar dig
kärlek
i rikligt mått
och vänner
att lita på
inte guld
ej heller pengar
eller makt
Jag önskar dig
modet
att vara dig själv
och stå för
vad du sagt
Jag önskar dig
inte en stenfri väg
men kraften
att gå
Jag önskar dig
kärlek
i rikligt mått
och vänner
att lita på
Saturday, July 07, 2007
musikmoral
Idag, lördagen den 7 juli 2007, halvtidsdatumet för FNs millenniemål, har BBC och en rad hitlistenamn ställt till med galan Live Earth. "Över 150 artister från sju kontinenter deltar i historiens största globala satsning för att bekämpa klimathotet", sägs det. TV-apparater står på världen över för att fansen inte ska missa favoritbanden. Arrangemanget ska vara opinionsbildande. Inte för klimatarbetet bidragsgenererande.
Att undra hur mycket nytta ovanstående spektakel gör, känns relevant. Monstruöst stora spelningar kostar gigantiska summor pengar. Lampor lyser. Förstärkare drar ström. Samtidigt har Madonna konstaterats vara en av världens mest klimatovänliga artister. Helikopter används för anländande till hennes spelningar osv. Hennes nya singel ska tydligen spelas på galan, inför miljardpublik. Luktar inte hennes medverkan genast billigt PR-trick? Den insats Bono och Bob Geldof gör mot svält och fattigdom, vilket i det närmaste har helgonförklarat dessa herrar i deras beundrares ögon, är procentuellt och jämförelsevis med min och många andras med små löner och tillgångar, troligen ganska jämlik, om inte mindre. Något säger mig att Bono trots sina "hjältedåd" har mer luxuösa omkostnader för förlustelser än jag.
Stora tillgångar ger större möjlighet och ansvar att påverka. Ska det vara så svårt att förstå? Sälj en cykel till Madonna.
Att undra hur mycket nytta ovanstående spektakel gör, känns relevant. Monstruöst stora spelningar kostar gigantiska summor pengar. Lampor lyser. Förstärkare drar ström. Samtidigt har Madonna konstaterats vara en av världens mest klimatovänliga artister. Helikopter används för anländande till hennes spelningar osv. Hennes nya singel ska tydligen spelas på galan, inför miljardpublik. Luktar inte hennes medverkan genast billigt PR-trick? Den insats Bono och Bob Geldof gör mot svält och fattigdom, vilket i det närmaste har helgonförklarat dessa herrar i deras beundrares ögon, är procentuellt och jämförelsevis med min och många andras med små löner och tillgångar, troligen ganska jämlik, om inte mindre. Något säger mig att Bono trots sina "hjältedåd" har mer luxuösa omkostnader för förlustelser än jag.
Stora tillgångar ger större möjlighet och ansvar att påverka. Ska det vara så svårt att förstå? Sälj en cykel till Madonna.
Wednesday, July 04, 2007
migradollars
Fem miljarder dollar. Enligt den Latinamerikanska utvecklingsbanken är detta summan som de latinamerikanska migranter som lever och arbetar i Spanien skickade till sina hemländer år 2006.
När jag bodde hos min lillebror Allan, mamma Loly och de andra i det rosa huset vid gathörnet i det lilla samhället Copán i Honduras för tre år sedan, så handlade det mesta i Allans medvetande om fest. Turisterna var många i det lilla samhället tack vare de vackra bevarade mayaruinerna som nu stolt kunde exponeras för nyfikna välbetalande. Unga turister, gärna kvinnliga, genererade mer fest. Framtidsplaneringen hos Allan och hans vänner sträckte sig till nästa kväll. När han hade tjänat ihop tillräckligt med pengar så skulle han öppna en egen bar på taket på familjens hus. Alkoholen fick många att glömma den skrala kassan och politiska instabiliteten och korruptionen i landet.
Nu har Allan, hans nyblivna fru och deras lilla dotter flyttat till Los Angeles. Som hos många andra i Central- och Sydamerika lever fortfarande den amerikanska drömmen hoppfullt kvar. Kanske kan tillvaron bli lite mer lönsam. Kanske.
Magnus Linton hänvisar, som många andra, Los Angeles till the immigration capital of the world. I USA finns idag 40 miljoner hispanics. Tio miljoner av dessa anses vara illegala, rättslösa invandrare. Styrande i landet står rådvilla inför tillströmningen av nya, villiga arbetare. Samtidigt som man bygger murar vid gränsen mot Mexico och inte räds att eliminera inkräktande migranter, så inser man att illegala invandrare i övervägande del är de enda som vill utföra okvalificerade städjobb. Workers rights har blivit synonymt med immigrants rights, menar Linton. Förfalskningsverkstäder tillverkar falska id-handlingar vilka kan vara en väg in i ett hårt och dåligt avlönat dagsverke på en byggarbetsplats. Den amerikanska dagligvarujätten Wal-Marts utstuderade arbetsvillkor håller, enligt Linton, de lågavlönade anställda i ett ekonomiskt koppel: deras lön går precis att leva på, om de storhandlar på Wal-Mart.
Allan och hans unga fru vill flytta tillbaka med dottern till Honduras. Den amerikanska drömmens gyllene uppvaknande blev inte så pengastinn som önskat. I Honduras har han i alla fall familj och vänner, säger han.
Mönstret känns igen. Utbildningar valideras inte likvärdigt i det nya landet. Språkförbistringar skapar misstänksamhet istället för nyfikenhet. Ingenjörer kör taxi. Trångsyntheten och igenkännandet anställer.
När jag bodde hos min lillebror Allan, mamma Loly och de andra i det rosa huset vid gathörnet i det lilla samhället Copán i Honduras för tre år sedan, så handlade det mesta i Allans medvetande om fest. Turisterna var många i det lilla samhället tack vare de vackra bevarade mayaruinerna som nu stolt kunde exponeras för nyfikna välbetalande. Unga turister, gärna kvinnliga, genererade mer fest. Framtidsplaneringen hos Allan och hans vänner sträckte sig till nästa kväll. När han hade tjänat ihop tillräckligt med pengar så skulle han öppna en egen bar på taket på familjens hus. Alkoholen fick många att glömma den skrala kassan och politiska instabiliteten och korruptionen i landet.
Nu har Allan, hans nyblivna fru och deras lilla dotter flyttat till Los Angeles. Som hos många andra i Central- och Sydamerika lever fortfarande den amerikanska drömmen hoppfullt kvar. Kanske kan tillvaron bli lite mer lönsam. Kanske.
Magnus Linton hänvisar, som många andra, Los Angeles till the immigration capital of the world. I USA finns idag 40 miljoner hispanics. Tio miljoner av dessa anses vara illegala, rättslösa invandrare. Styrande i landet står rådvilla inför tillströmningen av nya, villiga arbetare. Samtidigt som man bygger murar vid gränsen mot Mexico och inte räds att eliminera inkräktande migranter, så inser man att illegala invandrare i övervägande del är de enda som vill utföra okvalificerade städjobb. Workers rights har blivit synonymt med immigrants rights, menar Linton. Förfalskningsverkstäder tillverkar falska id-handlingar vilka kan vara en väg in i ett hårt och dåligt avlönat dagsverke på en byggarbetsplats. Den amerikanska dagligvarujätten Wal-Marts utstuderade arbetsvillkor håller, enligt Linton, de lågavlönade anställda i ett ekonomiskt koppel: deras lön går precis att leva på, om de storhandlar på Wal-Mart.
Allan och hans unga fru vill flytta tillbaka med dottern till Honduras. Den amerikanska drömmens gyllene uppvaknande blev inte så pengastinn som önskat. I Honduras har han i alla fall familj och vänner, säger han.
Mönstret känns igen. Utbildningar valideras inte likvärdigt i det nya landet. Språkförbistringar skapar misstänksamhet istället för nyfikenhet. Ingenjörer kör taxi. Trångsyntheten och igenkännandet anställer.
Friday, June 22, 2007
att jogga med hjälm
I de blekingska skogarna bör man numera motionera med pansarbeklädd huvudbonad. Herr och fru ormvråk har intagit en något militant inställning mot flanerande skogsnjutare. De skyddar sitt bo med ungar med hjälp av våldsamma flygattacker. Ett tiotal besökare i grön natur har den senaste månaden blivit anfallna av fågelparet, någon förföljd så långt som 500 m vilket resulterat i ett blodigt huvud med rispor orsakade av ormvråksklor.
Är det endast ett beskyddande av de egna ungarna? Eller månne en djurisk protest mot människans destruktiva behandling av Moder Natur?
Är det endast ett beskyddande av de egna ungarna? Eller månne en djurisk protest mot människans destruktiva behandling av Moder Natur?
Sunday, June 17, 2007
om yttre och inre kolonisering
Socialiserande med människor uppväxta under andra förhållanden än de egna är otvivelaktigt både berikande och tankeväckande. Människor som flytt i exil från krig, hunger och förtryck ger nya, viktiga infallsvinklar på tillvaron.
Det är då, såväl som vid många andra ögonblick, som det egna samvetet ger sig tillkänna och pockar på uppmärksamhet. De egna problemen, tvivlen och funderingarna börjar jämföras med situationer som påverkar de individer som levt utanför den västerländska, välbeställda bubblan.
Mina problem graderas plötsligt, mer ofta än sällan med färre "smärtsamma poäng" än de personen mittemot mig lyckats tillfoga sig, till följd av min trygga och fredliga uppväxt mer fylld av möjligheter än omöjligheter. Att ifrågasätta berättigandet av de egna svackorna ligger plötsligt nära till hands.
Samtidigt är den egna tillvaron den upplevda tillvaron. I min värld är mina problem de mest påtagliga. I min värld är den inre koloniseringen mer inflytelserik än en yttre. I den inre koloniseringen dikteras villkoren av Filantropaltruistiska förbundet med starkt inflytande av herr Prestationsångest, bistra fru Utseendefixering samt påfrestande unge herr Stress. Deras vapen dödar inte, i varje fall inte lika effektivt som granatkastare.
Den inre koloniseringen känns dock i den egna tillvaron lika påfrestande som den yttre. Provocerande uttalande i en värld fylld till bristningsgränsen av misär och lidande? Ja. Är de inre svårigheterna mindre berättigade att bearbeta än de yttre? Det svaret har jag ännu inte funnit.
Det är då, såväl som vid många andra ögonblick, som det egna samvetet ger sig tillkänna och pockar på uppmärksamhet. De egna problemen, tvivlen och funderingarna börjar jämföras med situationer som påverkar de individer som levt utanför den västerländska, välbeställda bubblan.
Mina problem graderas plötsligt, mer ofta än sällan med färre "smärtsamma poäng" än de personen mittemot mig lyckats tillfoga sig, till följd av min trygga och fredliga uppväxt mer fylld av möjligheter än omöjligheter. Att ifrågasätta berättigandet av de egna svackorna ligger plötsligt nära till hands.
Samtidigt är den egna tillvaron den upplevda tillvaron. I min värld är mina problem de mest påtagliga. I min värld är den inre koloniseringen mer inflytelserik än en yttre. I den inre koloniseringen dikteras villkoren av Filantropaltruistiska förbundet med starkt inflytande av herr Prestationsångest, bistra fru Utseendefixering samt påfrestande unge herr Stress. Deras vapen dödar inte, i varje fall inte lika effektivt som granatkastare.
Den inre koloniseringen känns dock i den egna tillvaron lika påfrestande som den yttre. Provocerande uttalande i en värld fylld till bristningsgränsen av misär och lidande? Ja. Är de inre svårigheterna mindre berättigade att bearbeta än de yttre? Det svaret har jag ännu inte funnit.
Friday, June 08, 2007
malmö håller hållbarhet
FN-universitetet utnämner idag Skåne till den första regionen i Norden i ett globalt nätverk för lärande för hållbar utveckling http://www.mah.se/templates/ExternalNews____57569.aspx
mer jord
Mikrokrediter har många fördelar. Ett litet lån är mer överblickbart och ger inte samma ekonomiska oro över återbetalning som ett större. Ett ekonomiskt tänkande och kunskap om företagsamhet är lättare att anamma via gradvist ökat ansvarstagande.I Ecuador har regeringen antagit programmet 555 (5000 dollar under 5 år till 5 procents ränta) http://latinamerika.nu/Nyhet/1015/ursprungsfolk-har-svart-att-fa-lan/?c=7Ursprungsfolk för att utöka användandet av mikrokrediter i landet. Problemet är att många av landets småbönder och ursprungsbefolkningar inte har lagfarter och skrivna dokument över den egna marken, vilket gör att de ofta nekas lån hos såväl regeringens nyantagna program via utvecklingsbanken BNF, som hos vanliga banker och långivare.
Ledare för ursprungsfolksorganisationer menar att dessa dilemman hämmar jordbruks- och landsbygdsutvecklingen i landet. Röster har höjts för att ursprungsfolkens traditionella beslutsorgan (cabildos) och de beslut om markrättigheter som tas i dessa sammanhang, ska vara lika legitima i lånesammanhang som dokumenterade lagfarter. Poängteras bör att många är de markområden som "övertagits" av större markägare trots att marken sedan länge brukats av ursprungsbefolkningen.
Saturday, June 02, 2007
afrikansk tillväxt
Som tillägg till föregående inlägg kan adderas synpunkter från den nytillträdde svenska ambassadören i Uganda, Anders Jonsson, som menar att Sverige kan spela en viktig roll för att skapa förutsättningar för utveckling och förändring i Afrika. I senaste numret av SIDAs tidskrift Omvärlden redovisar han sina kontakter med ett tjugotal svenska företag som börjar etablera sig och investera i Afrika.
"Det handlar om timing. För tio år sedan var det för tidigt. Men nu anser företagen att tiden är mogen" säger Anders Jansson.
Enligt tidningen African Business var föregående år ett gynnsamt år för afrikanska ekonomier och bolag, delvis beroende på global tillväxt och höga råvarupriser. Att Sydafrika fortfarande innehar huvuddelen av kontinentens företag med störst omsättning är fortfarande ett faktum. Men flera mindre ekonomier börjar nu etablera sig på den afrikanska marknaden med större och växande företag. I Kamerun, Elfenbenskusten, Gabon, Kenya och Senegal finns exempelvis företag med omsättning på över 700 miljoner dollar.
En ökad handel och tillväxt är ju dock som vi alla vet inte endast av godo. Men det är en källa till utveckling. Och det kan vara en källa till en positiv utveckling genom miljövänliga och socioekonomiskt rättvisa investeringar.
Anders Jansson framhåller att "vi talar om fattiga länder. Men kan länder vara fattiga? Alla har ju gott om resurser, mänskliga resurser, naturresurser. Problemet är att länderna är poorly managed".
Dessvärre är länder på många håll, både med väldigt låg och mycket hög BNP, poorly managed.
"Det handlar om timing. För tio år sedan var det för tidigt. Men nu anser företagen att tiden är mogen" säger Anders Jansson.
Enligt tidningen African Business var föregående år ett gynnsamt år för afrikanska ekonomier och bolag, delvis beroende på global tillväxt och höga råvarupriser. Att Sydafrika fortfarande innehar huvuddelen av kontinentens företag med störst omsättning är fortfarande ett faktum. Men flera mindre ekonomier börjar nu etablera sig på den afrikanska marknaden med större och växande företag. I Kamerun, Elfenbenskusten, Gabon, Kenya och Senegal finns exempelvis företag med omsättning på över 700 miljoner dollar.
En ökad handel och tillväxt är ju dock som vi alla vet inte endast av godo. Men det är en källa till utveckling. Och det kan vara en källa till en positiv utveckling genom miljövänliga och socioekonomiskt rättvisa investeringar.
Anders Jansson framhåller att "vi talar om fattiga länder. Men kan länder vara fattiga? Alla har ju gott om resurser, mänskliga resurser, naturresurser. Problemet är att länderna är poorly managed".
Dessvärre är länder på många håll, både med väldigt låg och mycket hög BNP, poorly managed.
Wednesday, May 30, 2007
dans eller diktatur?
På den här sidan tillvaron kan man välja när man vill bevittna tortyr.
Vi valde en dos diktatur vid niobion på söndagkvällen. I den verklighetsbaserade "The last king of Scotland" avrättade, torterade och lemlästade president Idi Amin och hans allierade en stor del av befolkningen i 70-talets Uganda.
Det är bisarrt att se verklighetsbaserade spelfilmer. I synnerhet när man oundvikligen under filmens gång relaterar till en vän som under en kort tid suttit i ugandiskt fängelse innan flykten fortsatte till Sverige. Hans brott: att försöka rädda livet undan krigets Somalia.
Det bisarra blir än mer osannolikt när jag under de två bekväma biofåtöljstimmarna påminns om att jag själv för en tid sedan följde med samme vän på en fika hos dennes vän, vilken tillika händelsevis är en av Idi Amins många söner. Sonen flydde inte i exil till Saudiarabien, som den tyranniske fadern, utan hamnade med sin mor och en av Idi Amins flera fruar i Sverige. Sonen lever nu ett stillsamt familjeliv i stan och bland de många idylliska och leende familjefotona i bokhyllan finns ett foto som utmärker sig. Det föreställer en uniformsprydd despot, och tillika familjefar, med sammanbiten min. Jag vill fråga hur man orkar leva med vetskapen om fadersgestaltens mörka förflutna. Men när jag inser att min undran till största del grundar sig på ren nyfikenhet, bestämmer jag att sonen inte ska behöva besvara min fundering. Hans egen kamp med historian är säkert en tillräcklig källa till frustration.
Det är svårt att inte fortsätta reflektera över dagens problematik i Afrika. Den brittiska journalisten och författarinnan Michaela Wrong har under lång tid följt den politiska utvecklingen på Afrikas horn. Hon förfasas i SVTs Kobra över att Kalla krigets fatala misstag med militärt bistånd och vapendumpning från väst nu upprepar sig, då USA och Europa nu militärt såväl som ekonomiskt stödjer Etiopien i deras försök att stävja islamistiskt fundamentalistiska uppror i grannlandet Somalia. "Bistånd är aldrig politiskt neutralt och det gör mig riktigt upprörd när Bob Geldoff och Bono genom sina välgörenhetsgalor menar att den enskilde kan förändra verkligheten genom att endast bidra till ett ekonomiskt ökat bistånd. Det hamnar inte sällan i fel händer" säger Michaela Wrong.
Det diskuteras återkommande i biståndsvärlden. Är det traditionella biståndet ekonomiskt och utvecklingsmässigt effektivt eller endast en källa till stävjan av det dåliga samvetet i väst?
Ikväll ska jag nog inte se några makabra krigsskildringar. Jag väljer Musikbyrån istället. I en bisarr verklighet kan man välja intryck.
Vi valde en dos diktatur vid niobion på söndagkvällen. I den verklighetsbaserade "The last king of Scotland" avrättade, torterade och lemlästade president Idi Amin och hans allierade en stor del av befolkningen i 70-talets Uganda.
Det är bisarrt att se verklighetsbaserade spelfilmer. I synnerhet när man oundvikligen under filmens gång relaterar till en vän som under en kort tid suttit i ugandiskt fängelse innan flykten fortsatte till Sverige. Hans brott: att försöka rädda livet undan krigets Somalia.
Det bisarra blir än mer osannolikt när jag under de två bekväma biofåtöljstimmarna påminns om att jag själv för en tid sedan följde med samme vän på en fika hos dennes vän, vilken tillika händelsevis är en av Idi Amins många söner. Sonen flydde inte i exil till Saudiarabien, som den tyranniske fadern, utan hamnade med sin mor och en av Idi Amins flera fruar i Sverige. Sonen lever nu ett stillsamt familjeliv i stan och bland de många idylliska och leende familjefotona i bokhyllan finns ett foto som utmärker sig. Det föreställer en uniformsprydd despot, och tillika familjefar, med sammanbiten min. Jag vill fråga hur man orkar leva med vetskapen om fadersgestaltens mörka förflutna. Men när jag inser att min undran till största del grundar sig på ren nyfikenhet, bestämmer jag att sonen inte ska behöva besvara min fundering. Hans egen kamp med historian är säkert en tillräcklig källa till frustration.
Det är svårt att inte fortsätta reflektera över dagens problematik i Afrika. Den brittiska journalisten och författarinnan Michaela Wrong har under lång tid följt den politiska utvecklingen på Afrikas horn. Hon förfasas i SVTs Kobra över att Kalla krigets fatala misstag med militärt bistånd och vapendumpning från väst nu upprepar sig, då USA och Europa nu militärt såväl som ekonomiskt stödjer Etiopien i deras försök att stävja islamistiskt fundamentalistiska uppror i grannlandet Somalia. "Bistånd är aldrig politiskt neutralt och det gör mig riktigt upprörd när Bob Geldoff och Bono genom sina välgörenhetsgalor menar att den enskilde kan förändra verkligheten genom att endast bidra till ett ekonomiskt ökat bistånd. Det hamnar inte sällan i fel händer" säger Michaela Wrong.
Det diskuteras återkommande i biståndsvärlden. Är det traditionella biståndet ekonomiskt och utvecklingsmässigt effektivt eller endast en källa till stävjan av det dåliga samvetet i väst?
Ikväll ska jag nog inte se några makabra krigsskildringar. Jag väljer Musikbyrån istället. I en bisarr verklighet kan man välja intryck.
Monday, May 21, 2007
jord
Det är ledsamt vad mycket ledsamt som gör mig ledsen nuförtiden.
Björn Ulvaeus ska bygga hotell. Kronprinsessans pojkvän Daniel Westling och H&M-arvtagaren Karl-Johan Persson vill också vara med. Alessandro Catenacci, som även driver andra hotellprojekt i Brasilien, har kommit över 1.800 hektar mark i Bahia på Brasiliens östkust. Här ska det nystartade företaget Brasil Development AB bygga ett femstjärnigt lyxhotell, 150 villor och bungalows samt en 18-håls golfbana. Ovanstående ekonomiskt tryggade namn ska hjälpa till med finansieringen http://nyheter.msn.se/msn_news_article.aspx?channelID=48&articleID=27925&categID=112
Det är väl fint att bygga sommarhus i Brasilien...
Problemet är att jord i Brasilien, liksom på många andra platser i världen, är en källa till stark konflikt. MST (de jordlösa lantarbetarnas rörelse) har under decennier kämpat för en införd jordreform i Brasilien, med syfte att gynna de många fattiga lantarbetare vars intressen och rätt till egen mark i övervägande utsträckning får stå tillbaka för stora sockerrörsplantage och internationella skogsbolags kraftiga markexploatering.
De flesta brasilianare förknippar MST med jordockupation och våld. Inom organisationen menar man att MST är en skola som skiljer sig från alla andra skolor i landet, med en politisk utbildning som visar sanningen. En organisation som utgörs av den fattiga och marginaliserade delen av befolkningen. Människor som sällan får utrymme i media http://latinamerika.nu/Fordjupning/892/mst-vandalism-eller-vision/?c=2Brasilien
Oavsett om man väljer att välja sida, eller se sanningar i båda versionerna, så hade det varit intressant att veta hur insatta herr Ulvaeus och unge herr Westling är i hur betydelsefull jorden är för många människor i Brasilien. Är hotellprojektet tänkt att bidra till landets ekonomiska utveckling och vara en del av en förbättrad inkomstfördelning för landets befolkning?
Björn Ulvaeus ska bygga hotell. Kronprinsessans pojkvän Daniel Westling och H&M-arvtagaren Karl-Johan Persson vill också vara med. Alessandro Catenacci, som även driver andra hotellprojekt i Brasilien, har kommit över 1.800 hektar mark i Bahia på Brasiliens östkust. Här ska det nystartade företaget Brasil Development AB bygga ett femstjärnigt lyxhotell, 150 villor och bungalows samt en 18-håls golfbana. Ovanstående ekonomiskt tryggade namn ska hjälpa till med finansieringen http://nyheter.msn.se/msn_news_article.aspx?channelID=48&articleID=27925&categID=112
Det är väl fint att bygga sommarhus i Brasilien...
Problemet är att jord i Brasilien, liksom på många andra platser i världen, är en källa till stark konflikt. MST (de jordlösa lantarbetarnas rörelse) har under decennier kämpat för en införd jordreform i Brasilien, med syfte att gynna de många fattiga lantarbetare vars intressen och rätt till egen mark i övervägande utsträckning får stå tillbaka för stora sockerrörsplantage och internationella skogsbolags kraftiga markexploatering.
De flesta brasilianare förknippar MST med jordockupation och våld. Inom organisationen menar man att MST är en skola som skiljer sig från alla andra skolor i landet, med en politisk utbildning som visar sanningen. En organisation som utgörs av den fattiga och marginaliserade delen av befolkningen. Människor som sällan får utrymme i media http://latinamerika.nu/Fordjupning/892/mst-vandalism-eller-vision/?c=2Brasilien
Oavsett om man väljer att välja sida, eller se sanningar i båda versionerna, så hade det varit intressant att veta hur insatta herr Ulvaeus och unge herr Westling är i hur betydelsefull jorden är för många människor i Brasilien. Är hotellprojektet tänkt att bidra till landets ekonomiska utveckling och vara en del av en förbättrad inkomstfördelning för landets befolkning?
Sunday, May 20, 2007
om taggtråd runt St. Tropez?
Gå in på www.svt.se/kobra och se "Kobras kortisar". Då får du lära dig mer om taggtrådens historia, vad som finns i huvudet på en brat och hur mycket David Beckham tjänar på att jogga i 7,5 sek.
Saturday, May 19, 2007
med ohållbara argument som främsta argument
Sverigedemokraterna har idag inlett sitt riksårsmöte, i Karlskrona. Efter att ha nekats tillträde på flera konferenscenter, i såväl Sverige som Danmark, har kommunen, med ett tidigare rykte som ett starkt fäste för landets nynazister, nu tillåtit partiet att mötas i staden. Det var en trött Björn Fries, som länge arbetat mot förekommande nynazistiska sympatier i såväl Karlskrona som nationellt, som i Sydnytt konstaterade att arbetet mot dessa icke-demokratiska värderingar fortsätter.
Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder liknar, enligt Blekinge Läns Tidning, dagens Sverige vid en öststat. "I Skåne står vi i dag och tittar längtansfullt över Öresund på samma sätt som DDR-invånarna en gång blickade över Berlinmuren", säger han.
På Sverigedemokraternas hemsida www.sverigedemokraterna.se kan man läsa att partiet anser sig vara "ett parti i mitten på den politiska skalan. Partiet tar avstånd från såväl marxism, som nazism. Partiet vill skapa en anda av fosterlandskärlek och gemenskap, och ett samhälle där idealism, ansvarstagande och samarbete uppmuntras. Sverigedemokraterna vänder sig därför till alla svenskar oavsett bakgrund och status i samhället".
Samtidigt applåderas under riksårsmötet ett förslag gällande att förbjuda all islamisk verksamhet i Sverige, se http://sydsvenskan.se/sverige/article239481.ece, och partiet menar i sin partipresentation att det inte finns något exempel på ett mångkulturellt samhälle som fungerar. Intressant skulle vara att be SDs partiledare Jimmie Åkesson räkna upp antal etniskt homogena samhällen i världen. Forskning visar att det endast skulle gå att nämna ett fåtal.
Vidare hävdar man "att varje folk har rätt till autonomi och till överlevnad som folk. Alla människor har lika värde". Partiet framhåller att byken är tvättad och att det efter 1995 vidtogs "ett omfattande upprensningsarbete" för att hålla "olämpliga personer" med exempelvis nazistsympatier och brottsbelastning borta.
Partiet visar upp en mer sansad sida. Vilket kan få konsekvensen att mer sansade väljare ger partiet sitt framtida stöd. Frågorna måste diskuteras. På ett sansat sätt. I en såväl sansad som hetsig diskussion håller inte Sverigedemokraternas argument om ett homogent samhälle i en allt mer globaliserad värld.
Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder liknar, enligt Blekinge Läns Tidning, dagens Sverige vid en öststat. "I Skåne står vi i dag och tittar längtansfullt över Öresund på samma sätt som DDR-invånarna en gång blickade över Berlinmuren", säger han.
På Sverigedemokraternas hemsida www.sverigedemokraterna.se kan man läsa att partiet anser sig vara "ett parti i mitten på den politiska skalan. Partiet tar avstånd från såväl marxism, som nazism. Partiet vill skapa en anda av fosterlandskärlek och gemenskap, och ett samhälle där idealism, ansvarstagande och samarbete uppmuntras. Sverigedemokraterna vänder sig därför till alla svenskar oavsett bakgrund och status i samhället".
Samtidigt applåderas under riksårsmötet ett förslag gällande att förbjuda all islamisk verksamhet i Sverige, se http://sydsvenskan.se/sverige/article239481.ece, och partiet menar i sin partipresentation att det inte finns något exempel på ett mångkulturellt samhälle som fungerar. Intressant skulle vara att be SDs partiledare Jimmie Åkesson räkna upp antal etniskt homogena samhällen i världen. Forskning visar att det endast skulle gå att nämna ett fåtal.
Vidare hävdar man "att varje folk har rätt till autonomi och till överlevnad som folk. Alla människor har lika värde". Partiet framhåller att byken är tvättad och att det efter 1995 vidtogs "ett omfattande upprensningsarbete" för att hålla "olämpliga personer" med exempelvis nazistsympatier och brottsbelastning borta.
Partiet visar upp en mer sansad sida. Vilket kan få konsekvensen att mer sansade väljare ger partiet sitt framtida stöd. Frågorna måste diskuteras. På ett sansat sätt. I en såväl sansad som hetsig diskussion håller inte Sverigedemokraternas argument om ett homogent samhälle i en allt mer globaliserad värld.
Friday, May 18, 2007
Thursday, May 17, 2007
att möta en myra
Katten la sig bekvämt tillrätta i den värmande majsolen, med ögonen slutna men öronen sakta dansandes till nya vårfågelhitar. Katten hade troligen fortsatt vila på just den där ytterst rekreationspotentiella och solbelysta platsen på verandan, om det inte var för myran. En intet ont anande myra springer med bestämda framben före bakben på plankan rakt mot ett gråhårigt och storleksmässigt betydligt större djur.
Att få en myra i näsan kan få vem som helst att vilja byta plats.
Det krävs sällan mer än ett litet, anspråkslöst avbrott i tillvaron för att man ska överväga behovet av och lusten till att ändra riktning på var varandet bör vara. Eller är besök av myror endast bevis på att fler än man själv trivs vid just det aktuella parkerandet? 
Att få en myra i näsan kan få vem som helst att vilja byta plats.
Det krävs sällan mer än ett litet, anspråkslöst avbrott i tillvaron för att man ska överväga behovet av och lusten till att ändra riktning på var varandet bör vara. Eller är besök av myror endast bevis på att fler än man själv trivs vid just det aktuella parkerandet?
Friday, April 27, 2007
meritokratisk märklighet
På "Sveriges nya affärssajt" E24 kunde man nyligen läsa att brist på tidigare arbetslivserfarenhet är den viktigaste orsaken till att unga idag inte får jobb. 59 procent av de tillfrågade personalcheferna värderar erfarenhet av arbete på McDonald´s högre än en statsvetenskapskurs http://www.e24.se/dynamiskt/Jobb_karriar/did_15164645.asp
I en meritokratisk verklighet bestämmer kunskaper, meriter, skickligheter och färdigheter en individs möjlighet till socialt, politiskt och samhälleligt avancemang. Helt smart, tycker jag. Även jordgubbsplockning och dagligt skurande i städfirma bör uppvärderas mer på arbetsmarknaden. Nit och redlighet är sällan efterfrågade egenskaper i dagens anställningsannonser.
Det är positivt att en erfarenhet av att ha arbetat på ovanstående restaurang värderas högt, även om varumärket i sig har en mörk bakgrund. Problemet är att utbildning nuförtiden är en mycket slumpartad och svårbestämd investering. Att läsa leder otvivelaktigt alltid till ökad kunskap. Men ökad kunskap leder inte lika vanligen till arbete. Många är de vänner som med långa akademiska examina arbetar inom områden som de är klart överkvalificerade för. Kanske har de inte skaffat sig kontinuerlig arbetslivserfarenhet under studietiden för att vara tillräckligt anställningsbara. Kanske har de plockat väldigt mycket jordgubbar och slutligen blivit statsvetare för att ändå inte hitta ett stimulerande arbete.
Det är frustrerande att vara ung och vilja och inte få.
Nutek erbjuder nu små och medelstora företag möjligheten att söka stöd för kunskapsöverföring och utrustning vid etablering i några av Sidas samarbetsländer. Erbjudandet ges inom programmen StartSyd och StartÖst och syftet är att bidra till att främja tillväxten av uthålliga, lönsamma och produktiva företag i dessa länder http://www.nutek.se/sb/d/118
Det är inte säkert att den framtida framtiden finns här...
I en meritokratisk verklighet bestämmer kunskaper, meriter, skickligheter och färdigheter en individs möjlighet till socialt, politiskt och samhälleligt avancemang. Helt smart, tycker jag. Även jordgubbsplockning och dagligt skurande i städfirma bör uppvärderas mer på arbetsmarknaden. Nit och redlighet är sällan efterfrågade egenskaper i dagens anställningsannonser.
Det är positivt att en erfarenhet av att ha arbetat på ovanstående restaurang värderas högt, även om varumärket i sig har en mörk bakgrund. Problemet är att utbildning nuförtiden är en mycket slumpartad och svårbestämd investering. Att läsa leder otvivelaktigt alltid till ökad kunskap. Men ökad kunskap leder inte lika vanligen till arbete. Många är de vänner som med långa akademiska examina arbetar inom områden som de är klart överkvalificerade för. Kanske har de inte skaffat sig kontinuerlig arbetslivserfarenhet under studietiden för att vara tillräckligt anställningsbara. Kanske har de plockat väldigt mycket jordgubbar och slutligen blivit statsvetare för att ändå inte hitta ett stimulerande arbete.
Det är frustrerande att vara ung och vilja och inte få.
Nutek erbjuder nu små och medelstora företag möjligheten att söka stöd för kunskapsöverföring och utrustning vid etablering i några av Sidas samarbetsländer. Erbjudandet ges inom programmen StartSyd och StartÖst och syftet är att bidra till att främja tillväxten av uthålliga, lönsamma och produktiva företag i dessa länder http://www.nutek.se/sb/d/118
Det är inte säkert att den framtida framtiden finns här...
Monday, April 23, 2007
paus
Om jag blundar
kan jag se
den brasilianska korsningen i Belo Horizonte
Ett stilla eftermiddagsregn
på människor
så vackra människor
som skyndar hem
Och plötsligt
ett surrealistiskt sken
från en röd sol
som vill väl
som vill värma
jäktande
vackra
människor
Paus i tillvaron
Här eller då
Jag kan stanna
En känsla av
övernaturlighet
närvaro
och tillhörighet
kan jag se
den brasilianska korsningen i Belo Horizonte
Ett stilla eftermiddagsregn
på människor
så vackra människor
som skyndar hem
Och plötsligt
ett surrealistiskt sken
från en röd sol
som vill väl
som vill värma
jäktande
vackra
människor
Paus i tillvaron
Här eller då
Jag kan stanna
En känsla av
övernaturlighet
närvaro
och tillhörighet
Saturday, April 14, 2007
om barn och rätten att få leva som det
Få har väl kunnat undgå namnen Vetlanda och "Louise" i den senaste veckans nyhetsström. En knappt 15-årig flicka berättar för Janne Josefsson i SVTs Uppdrag granskning om det sex år långa helvete hon upplevt efter att som 9-åring ha blivit utslängd på gatan av sin mamma och förpassats att leva i Vetlanda med sin psykiskt sjuke, grovt missbrukande pappa belastad med ett tungt brottsregister och täta besök på rättspsykiatriska avdelningar. Flickan ska under de följande åren komma att få leva i total misär, i en trasig husvagn eller under bar himmel i tiotalet minusgrader medan hennes pappa kontinuerligt utnyttjar henne sexuellt och tvingar henne att blanda hans droger. "Ni skall veta att de värsta sakerna som jag gått igenom, kan inte visas på TV" skriver hon i ett öppet brev till SVT. Se dokumentären på www.svt.se
Det får inte hända. Det händer.
I samma andetag kritiserar Lars Adaktusson i en debatt i SVT morgon sin journalistkollega Janne Josefsson hårt för att nyttja "ångvältsmetoder" i sin journalistik och hänga ut enskilda individer. Mycket kan sägas om Janne Josefsson. Knappast känd för sin försiktighet och mjuka framtoning. Men när denna debatt förs i samma andetag som ovanstående Josefsson i en dokumentär blottar en kommun och social myndighet som under sex års tid med fullständig medvetenhet och insyn i ett minderårigt barns misära levnadsförhållanden, inte lyfter ett finger, blir kritiken märklig.
"Jag är åklagare, domare och i vissa fall också döden", säger den grävande journalisten Janne Josefsson. Citatet är hämtat från Lars Adaktussons första inlägg som kolumnist på Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15055576.asp, där Adaktusson i nästa andetag frågar om "man kan tycka att den hållningen (Josefssons, min anm.) vittnar om en skrämmande självbild, att den är oförenlig med respekten för personlig integritet – och samtidigt hylla den undersökande journalistiken?"
Adaktusson menar att Josefsson brister i empati och ansvarstagande när han "hänger ut" människor. Josefsson anser att hans arbete ofrivilligt ger honom åklagarens och domarens makt. Debatten är nödvändig. Så är även Josefssons journalistik.
Det får inte hända. Det händer.
I samma andetag kritiserar Lars Adaktusson i en debatt i SVT morgon sin journalistkollega Janne Josefsson hårt för att nyttja "ångvältsmetoder" i sin journalistik och hänga ut enskilda individer. Mycket kan sägas om Janne Josefsson. Knappast känd för sin försiktighet och mjuka framtoning. Men när denna debatt förs i samma andetag som ovanstående Josefsson i en dokumentär blottar en kommun och social myndighet som under sex års tid med fullständig medvetenhet och insyn i ett minderårigt barns misära levnadsförhållanden, inte lyfter ett finger, blir kritiken märklig.
"Jag är åklagare, domare och i vissa fall också döden", säger den grävande journalisten Janne Josefsson. Citatet är hämtat från Lars Adaktussons första inlägg som kolumnist på Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15055576.asp, där Adaktusson i nästa andetag frågar om "man kan tycka att den hållningen (Josefssons, min anm.) vittnar om en skrämmande självbild, att den är oförenlig med respekten för personlig integritet – och samtidigt hylla den undersökande journalistiken?"
Adaktusson menar att Josefsson brister i empati och ansvarstagande när han "hänger ut" människor. Josefsson anser att hans arbete ofrivilligt ger honom åklagarens och domarens makt. Debatten är nödvändig. Så är även Josefssons journalistik.
Friday, April 06, 2007
ett blekingskt skärgårdsliv
Är det romantiskt? Eller tragiskt? Är det ens relevant att analysera över ett lämpligt epitet till det blekingska skärgårdslivet? Kanske räcker det med att konstatera att iakttagelsen helt enkelt är ett utdrag ur livet självt... och Kristoffer Poppius blogg (http://www.dn.se/poppiusblogg-rss ):
"Tjurkö, 070404
Det är alltid samma märkliga känsla att komma hit, att kliva av båten med "The Best of Bobby O" i lurarna, hälsa på några fiskare i hamnen och traska upp på vägen med datorn i handen och gårdagsnattens Patricia fortfarande kvar i kroppen. Kontrasten blir dessutom extra tydlig så här när det är lågsäsong, när det är vardag här, innan sommargästerna med segelbåtarna kommer och affären börjar ta in chèvre och koriander, eller nej, kroppkakor och isterband, stabbig husmanskost, precis som de bofasta. Fast jag tror det mest går hamburgerbröd och fläskfilé här annars, det känns väldigt amerikanskt på nåt vis, kanske som i sjaviga Södern, eller på blåsiga nordostkusten, fast alltså inte The Hamptons. Blekinge skärgård är inte alls lika pittoreskt som Österlen eller Västkusten, som vill vara som Provence eller Bretagne, här är bonnigt på riktigt, och särskilt innan löven har kommit och man lodar omkring i gummistövlar och gamla Helly Hansen-tröjor och ser in genom de leriga trädgårdarna, bland bråte, presenningar och rostiga Volvokombis. Rasister i eternithus och feta familjer i mexitegelvillor med alldeles för hög grund med massa katter och stora hundar som vaktar. Stränderna är översköljda av vinterstormarnas vrakgods och båtarna ligger på land, men bilfärjan från Aspö går fram och tillbaka till klockan ett. Jag cyklade till macken och såg öns ende bög, han visste inte om det själv, eller jo, kanske nånstans - nångång - för han blev nervös och började rodna och svära ännu mer med sina mopedkompisar för att inte verka misstänkt, jag kan inte låta bli att tycka att det är romantiskt, tänk att bo här, året runt, det är som i en film."
"Tjurkö, 070404
Det är alltid samma märkliga känsla att komma hit, att kliva av båten med "The Best of Bobby O" i lurarna, hälsa på några fiskare i hamnen och traska upp på vägen med datorn i handen och gårdagsnattens Patricia fortfarande kvar i kroppen. Kontrasten blir dessutom extra tydlig så här när det är lågsäsong, när det är vardag här, innan sommargästerna med segelbåtarna kommer och affären börjar ta in chèvre och koriander, eller nej, kroppkakor och isterband, stabbig husmanskost, precis som de bofasta. Fast jag tror det mest går hamburgerbröd och fläskfilé här annars, det känns väldigt amerikanskt på nåt vis, kanske som i sjaviga Södern, eller på blåsiga nordostkusten, fast alltså inte The Hamptons. Blekinge skärgård är inte alls lika pittoreskt som Österlen eller Västkusten, som vill vara som Provence eller Bretagne, här är bonnigt på riktigt, och särskilt innan löven har kommit och man lodar omkring i gummistövlar och gamla Helly Hansen-tröjor och ser in genom de leriga trädgårdarna, bland bråte, presenningar och rostiga Volvokombis. Rasister i eternithus och feta familjer i mexitegelvillor med alldeles för hög grund med massa katter och stora hundar som vaktar. Stränderna är översköljda av vinterstormarnas vrakgods och båtarna ligger på land, men bilfärjan från Aspö går fram och tillbaka till klockan ett. Jag cyklade till macken och såg öns ende bög, han visste inte om det själv, eller jo, kanske nånstans - nångång - för han blev nervös och började rodna och svära ännu mer med sina mopedkompisar för att inte verka misstänkt, jag kan inte låta bli att tycka att det är romantiskt, tänk att bo här, året runt, det är som i en film."
Saturday, March 31, 2007
koka eller inte koka, det är inte frågan... det är ett faktum
http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/6457691.stm
Läs mer om Bolivias försök att återta varumärket Coca som beslagtagits av ett välkänt dryckesbolag. I Bolivia försöker man även att på nya sätt förädla det gröna blad som i väst omvandlas till en industriell drog samt en multinationell hälsoförödande dryck, men som i det egna landet i tusentals år har skapat arbetstillfällen, varit en del i ceremoniella riter och hållit hårt gruvarbetande människor vid liv.
Att romantisera kokabladets betydelse är inte aktuellt. Dess betydelse är ett faktum. Och den som anser detta vara en drogliberal text har dessvärre inte läst ordentligt. Bolivia fortsätter tampas med sociala och ekonomiska orättvisor. Den lättodlade kokan, som ger hög avkastning för en liten kostnad, har länge stått för en betydande del av inkomsten för landets bönder. Sedan ett antal år bränner dock tidigare regeringars militärer systematiskt sönder stora odlingar under det USA-stödda eliminieringsprogrammet "Coca Zero". USA vill "klämma åt" kokainproblemet "på plats". Det enda problemet är att kokan inte är något problem i Anderna, där den odlas.
Besöket på kokamuséet i La Paz i december var informativt. Koka har tuggats i Anderna sedan urminnes tider. Man har hittat spår av koka i mumier från 2.500 år B.C. Då och nu tuggas kokabladet i Anderna i samma utsträckning och med samma påverkan som vårt dagliga kaffe eller ett glas vin. Kokabladet var den stimulans som fick gruvarbetarna i Andernas gruvor att överleva. Bevis finns inte på att prestationsförmågan ökar då man tuggar koka. Men bevis finns på att man orkar med extremt tungt arbete under en längre period om man tuggar bladen.
Av kokablad tillverkar man kokain. Men på listan över de 36 länder som har tillåtelse att industriellt tillverka kokain finns varken Peru eller Bolivia. Det gör dock USA. Landet som samtidigt innehar 50 % av världens kokainkonsumtion...
Vems är problemet?
Läs mer om de politiska förändringar som pågår i Latinamerika på http://magnuslinton.blogspot.com eller www.latinamerika.nu
Läs mer om Bolivias försök att återta varumärket Coca som beslagtagits av ett välkänt dryckesbolag. I Bolivia försöker man även att på nya sätt förädla det gröna blad som i väst omvandlas till en industriell drog samt en multinationell hälsoförödande dryck, men som i det egna landet i tusentals år har skapat arbetstillfällen, varit en del i ceremoniella riter och hållit hårt gruvarbetande människor vid liv.
Att romantisera kokabladets betydelse är inte aktuellt. Dess betydelse är ett faktum. Och den som anser detta vara en drogliberal text har dessvärre inte läst ordentligt. Bolivia fortsätter tampas med sociala och ekonomiska orättvisor. Den lättodlade kokan, som ger hög avkastning för en liten kostnad, har länge stått för en betydande del av inkomsten för landets bönder. Sedan ett antal år bränner dock tidigare regeringars militärer systematiskt sönder stora odlingar under det USA-stödda eliminieringsprogrammet "Coca Zero". USA vill "klämma åt" kokainproblemet "på plats". Det enda problemet är att kokan inte är något problem i Anderna, där den odlas.
Besöket på kokamuséet i La Paz i december var informativt. Koka har tuggats i Anderna sedan urminnes tider. Man har hittat spår av koka i mumier från 2.500 år B.C. Då och nu tuggas kokabladet i Anderna i samma utsträckning och med samma påverkan som vårt dagliga kaffe eller ett glas vin. Kokabladet var den stimulans som fick gruvarbetarna i Andernas gruvor att överleva. Bevis finns inte på att prestationsförmågan ökar då man tuggar koka. Men bevis finns på att man orkar med extremt tungt arbete under en längre period om man tuggar bladen.
Av kokablad tillverkar man kokain. Men på listan över de 36 länder som har tillåtelse att industriellt tillverka kokain finns varken Peru eller Bolivia. Det gör dock USA. Landet som samtidigt innehar 50 % av världens kokainkonsumtion...
Vems är problemet?
Läs mer om de politiska förändringar som pågår i Latinamerika på http://magnuslinton.blogspot.com eller www.latinamerika.nu
Friday, March 23, 2007
ett delat ansvar är allas ansvar
"Det är skamligt att vissa kommuner vägrar ta emot människor som flyr från krig. Utvecklingen går nu tvärt emot de intentioner Sverige har bestämt för flyktingmottagandet. Koncentrationen av asylsökande till vissa kommuner bara ökar. Staten bör fullt ut ersätta kommunerna ekonomiskt, men också kräva att varje kommun med rimliga förutsättningar ska ta emot flyktingar. Eget boende-lagstiftningen (ebo) placerar i all sin teoretiska välvilja i praktiken de asylsökande i helt ohållbara livssituationer" skriver kommunstyrelsernas ordförande i Södertälje, Göteborg och Malmö - Anders Lago, Göran Johansson och Ilmar Reepalu (alla s) i DN Debatt. De syftar till de problem som dessa boendebidrag har åsamkat många flyktingar som använt boendebidraget till att flytta in i släktingars hem vilket resulterat i trångboddhet och svårigheter att erhålla en värdig levnadssituation i regioner med en redan hög andel flyktingar.
"Utvecklingen går tvärt emot de intentioner Sverige har bestämt för flyktingmottagandet, nämligen att koncentrationen till vissa kommuner ska motverkas. Studier visar att många flyktingar sedan de väl fått kunskap om förhållandena på arbets- och bostadsmarknaden önskar en annan placering, men upplever att de omöjligt kan få hjälp med detta. Vi lanserar därför idén om ett introduktionsprogram på ett år för alla som sökt en fristad i Sverige" säger de tre ledande politikerna samtidigt och föreslår att flyktingar under det första året i Sverige placeras i en kommun som har möjlighet att ge ett värdigt, eget boende, validering av arbetslivserfarenhet och betyg samt en snabb utgång i arbetslivet för praktik och språkträning. Efter detta "placerade" året finns möjlighet att stanna kvar på den aktuella orten eller flytta närmare de ev. släktingar och vänner man redan har i landet.
Diskussionen kring flyktingmottagandet är känslig. Många menar att det kränker den personliga integriteten att "bestämma var människor ska bo". De tre ovanstående debattörerna menar i stället "att det ofta är långt mycket enklare att etablera sig både på arbetsmarknaden och i eget boende när man inte hamnar i segregerade bostadsområden där utsikten till egen försörjning är näst intill obefintlig. Det är helt enkelt lättare att komma in i det svenska samhället om man får möjlighet att lära känna det. Det gör man inte i våra mest utsatta områden längre."
Det är inte svårt att ha förståelse för den trygghet flyktingar ser i att flytta till områden med en hög koncentration av landsmän. Men är denna trygghet långsiktig? Studier har visat att många flyktingar flyttar till områden med en stor andel släktingar och landsmän just därför att de har för knapphändig information om andra områden. Att "placera" flyktingfamiljer på orter under ett år, vilket är en mycket kort tidsperiod i sammanhanget, ökar familjernas kunskap om ytterområden i landet samt förbättrar möjligheterna att få ett eget kontaktnät i landet vilket ökar möjligheterna till självförsörjning.
Vanligen utmålas debattörer som "onda" eller "goda" i debatten om flyktingfrågan beroende på ståndpunkt. Att under ett år placera en familj på en ort med goda framtidsutsikter är ingen ond, auktoritär handling. Det kan istället vara en konstruktiv väg in i självförsörjning och oberoende. Något majoriteten av de nyanlända flyktingarna längtar efter.
"Utvecklingen går tvärt emot de intentioner Sverige har bestämt för flyktingmottagandet, nämligen att koncentrationen till vissa kommuner ska motverkas. Studier visar att många flyktingar sedan de väl fått kunskap om förhållandena på arbets- och bostadsmarknaden önskar en annan placering, men upplever att de omöjligt kan få hjälp med detta. Vi lanserar därför idén om ett introduktionsprogram på ett år för alla som sökt en fristad i Sverige" säger de tre ledande politikerna samtidigt och föreslår att flyktingar under det första året i Sverige placeras i en kommun som har möjlighet att ge ett värdigt, eget boende, validering av arbetslivserfarenhet och betyg samt en snabb utgång i arbetslivet för praktik och språkträning. Efter detta "placerade" året finns möjlighet att stanna kvar på den aktuella orten eller flytta närmare de ev. släktingar och vänner man redan har i landet.
Diskussionen kring flyktingmottagandet är känslig. Många menar att det kränker den personliga integriteten att "bestämma var människor ska bo". De tre ovanstående debattörerna menar i stället "att det ofta är långt mycket enklare att etablera sig både på arbetsmarknaden och i eget boende när man inte hamnar i segregerade bostadsområden där utsikten till egen försörjning är näst intill obefintlig. Det är helt enkelt lättare att komma in i det svenska samhället om man får möjlighet att lära känna det. Det gör man inte i våra mest utsatta områden längre."
Det är inte svårt att ha förståelse för den trygghet flyktingar ser i att flytta till områden med en hög koncentration av landsmän. Men är denna trygghet långsiktig? Studier har visat att många flyktingar flyttar till områden med en stor andel släktingar och landsmän just därför att de har för knapphändig information om andra områden. Att "placera" flyktingfamiljer på orter under ett år, vilket är en mycket kort tidsperiod i sammanhanget, ökar familjernas kunskap om ytterområden i landet samt förbättrar möjligheterna att få ett eget kontaktnät i landet vilket ökar möjligheterna till självförsörjning.
Vanligen utmålas debattörer som "onda" eller "goda" i debatten om flyktingfrågan beroende på ståndpunkt. Att under ett år placera en familj på en ort med goda framtidsutsikter är ingen ond, auktoritär handling. Det kan istället vara en konstruktiv väg in i självförsörjning och oberoende. Något majoriteten av de nyanlända flyktingarna längtar efter.
Thursday, March 08, 2007
kronisk otillräcklighet och självisk insiktsfullhet
Vi trampar runt
till synes oberörda
av varandras existens
I den egna bubblan
fladdrar tankar om
mig
mitt
mina
De altruistiska handlingarna
är förkläden för egot
till synes oberörda
av varandras existens
I den egna bubblan
fladdrar tankar om
mig
mitt
mina
De altruistiska handlingarna
är förkläden för egot
Monday, February 26, 2007
det våras i norr
Europeiska rådets möte i Lissabon våren 2000 kröntes med deklarationen att EU före utgången av år 2010 ska bli "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning". Det är så vackert så huden knottras. Tidsmarginalen till året då det inspirerande slutmålet ska ha uppnåtts närmar sig dock med älgakliv. Frågan är om den europeiska unionen stolt kan titulera sig med ovanstående epitet redan om tre år och om de reformer som pågår kommer leda till detta...
Här hemma diskuteras ovanstående utmaning flitigt. Det surras om att "det går bra för Sverige". Snart kommer arbetstillfällena övervinna utbudet av arbetskraft. Enligt fackförbundet Sveriges Ingenjörer har exempelvis arbetslösheten bland just ingenjörer halverats från 3,0 procent under hösten 2003 till 1,5 procent under hösten 2006. Det smids planer på att tillåta en ökad arbetskraftsinvandring framöver.
I samma diskussion florerar alltid synpunkten "vi måste sysselsätta redan marginaliserade invandrare på den svenska arbetsmarknaden innan vi tillåter nya invandrares inträde". Intressant är att flera studier har visat att invandrares och flyktingars genomsnittliga formella utbildningsnivå skiljer sig obetydligt från svenskars. I vissa fall, exempelvis gällande tekniska eftergymnasiala utbildningar, är den generella adekvata kompetensen ofta högre i grupper med utländsk bakgrund. Problemet är polariseringen i utbildningsnivån bland invandrare som skiljer sig från problem med analfabetism till akademikernivå.
Olof Åslund, forskare vid IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ser "en mängd icke-konstitutionella faktorer som kan vara svåra att påverka politiskt. Ett exempel är det låga värde som arbetsgivare ibland förefaller sätta på utländsk utbildning och arbetslivserfarenhet. Så länge inte den som anställer ser två utbildningar som likvärdiga spelar det mindre roll att det finns centrala politiska beslut om att de ska vara det".
Jag kommer med spänning följa om min vän från Somalia med sin framtida nyutlösta ingenjörsexamen kommer ses som attraktiv i "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi".
Här hemma diskuteras ovanstående utmaning flitigt. Det surras om att "det går bra för Sverige". Snart kommer arbetstillfällena övervinna utbudet av arbetskraft. Enligt fackförbundet Sveriges Ingenjörer har exempelvis arbetslösheten bland just ingenjörer halverats från 3,0 procent under hösten 2003 till 1,5 procent under hösten 2006. Det smids planer på att tillåta en ökad arbetskraftsinvandring framöver.
I samma diskussion florerar alltid synpunkten "vi måste sysselsätta redan marginaliserade invandrare på den svenska arbetsmarknaden innan vi tillåter nya invandrares inträde". Intressant är att flera studier har visat att invandrares och flyktingars genomsnittliga formella utbildningsnivå skiljer sig obetydligt från svenskars. I vissa fall, exempelvis gällande tekniska eftergymnasiala utbildningar, är den generella adekvata kompetensen ofta högre i grupper med utländsk bakgrund. Problemet är polariseringen i utbildningsnivån bland invandrare som skiljer sig från problem med analfabetism till akademikernivå.
Olof Åslund, forskare vid IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ser "en mängd icke-konstitutionella faktorer som kan vara svåra att påverka politiskt. Ett exempel är det låga värde som arbetsgivare ibland förefaller sätta på utländsk utbildning och arbetslivserfarenhet. Så länge inte den som anställer ser två utbildningar som likvärdiga spelar det mindre roll att det finns centrala politiska beslut om att de ska vara det".
Jag kommer med spänning följa om min vän från Somalia med sin framtida nyutlösta ingenjörsexamen kommer ses som attraktiv i "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi".
Thursday, February 01, 2007
om mörkerseende
I mitt land vänder vi bort blicken vid möte på trottoaren. Och alla vet ju att vi inte pratar med varandra i väntan på buss. Om inte bussen är försenad. Det är den ofta. För vi har koll. Tiden tickar runt handleden. Ständigt. Och så gillar vi att ta livet av oss.
En vanlig kommentar. En trött fördom och stereotyp föreställning om ett grått och destruktivt folk. För vi är väl gråa? Eller? Den svenska modellens attraktion har svalnat i den globala välfärdens sammanhang, likt en god vinyl som börjat hacka... Vi började bra. Men vart går vi?
Under min tid i Sydamerika hyrde jag ut min lägenhet till Imran från Pakistan. Han är energisk, impulsiv och klär sig i skarpa färger. Och arbetsgivarna står på kö...
Jag föreslår ett besök på www.barnfonden.se
Resandet gör mig ödmjuk. Och rik.
En vanlig kommentar. En trött fördom och stereotyp föreställning om ett grått och destruktivt folk. För vi är väl gråa? Eller? Den svenska modellens attraktion har svalnat i den globala välfärdens sammanhang, likt en god vinyl som börjat hacka... Vi började bra. Men vart går vi?
Under min tid i Sydamerika hyrde jag ut min lägenhet till Imran från Pakistan. Han är energisk, impulsiv och klär sig i skarpa färger. Och arbetsgivarna står på kö...
Jag föreslår ett besök på www.barnfonden.se
Resandet gör mig ödmjuk. Och rik.
Tuesday, January 16, 2007
sa manga vagar att ga
Namnet pa min blogg, "Hay tantos caminos por andar", ar spanska med betydelsen: "Det finns sa manga vagar att ga".
Konkreta vagar handlar ofta om standard. Halor eller asfalt. Omgivningar med valbargad bebyggelse eller slitna skjul. Motande nytvattade, valpolerade fordon eller skramlande pickups foljda av tunga lastbilar vars avgasrening sallan gynnar den grona omgivningen.
Abstrakta vagar saknar ofta slut. De handlar om utveckling, framtidstro och engagemang till foljd av de positiva resultat som uppnatts. Abstrakta vagar kan motivera. Innehaller ofta samma halor som de konkreta vagarna, men samma halor kan fyllas av stod fran manniskor ej fysiskt men likval narvarande.
Under den tva manader langa resan i Sydamerika och under besoken pa Barnfondens kontor och projekt i Ecuador, Bolivia och Brasilien har jag sett manga vagar. De konkreta har kantats av Ander, palmer och vackra manniskor. Men aven stora sophogar, utbredd oken och blickar fran manniskor vars ogon saknar kraft. De abstrakta vagarna har fargats av frustration och hopploshet. Liksom engagemang som nastan gar att ta pa och gladje som gjort mig glad i magen.
Vagar handlar ofta om val. Beslut anger riktning.
Och ratt riktning kan ge resultat.
Wednesday, January 10, 2007
bakom rod sand
For att kunna ta sig till Jequitinhonha-dalen utanfor Belo Horizonte, dar projekt 3177 ABITA ligger, maste man slappa ut lite luft ur dacken. Vagen bestar av kraterliknande halor och den roda, jarnhaltiga sanden yr nar vi far mote. Vagen kantas av utstrackta hander tillhorande manniskor som i den roda sandstormen med enkla hackor forsoker fylla igen halorna och darmed tjana en reais eller tva av forbipasserande. Grindslanten har fatt en ny innebord.Vi mots i projektet av valkomstmusik, sambatakter och dans. Tacksamheten ar stor over det stod som Barnfondens givare har bidragit med och jag lovar de manga projektdeltagarna att vidarebefordra deras halsningar. Projektet koncentrerar sig pa tradgardsodling, bageri- och annan livsmedelstillverkning, biodling och ungdomsverksamhet.
Tradgardsodlingarna bestar for tillfallet till storsta del av glest vaxande majs da det ar svart att odlamycket annat under regnperioden. Projektdeltagarna ler lattat nar jag berattar att jag ar uppvuxen pa en bondgard och ar medveten om att marken under vissa perioder av aret mer eller mindre ligger i trada. Under resten av aret kommer man dock exempelvis odla mandioka, okra, cashew, kal, sallad och frukt. En del av skorden anvands till dagisverksamheten i projektet, en annan del konsumeras av familjerna. En tredje del saljs och den tva manader langa bageriverksamheten amnas ocksa generera inkomster. Initiativen ar manga. Sa snart som mojligt vill man oppna en restaurang for lokalbefolkningen, med en naringsrik meny bestaende av de lokalt och ekologiskt odlade produkterna.
Hettan ar pataglig vilket marks pa den torra och naringsfattiga jorden. "Vi vill fortsatta vara kurser i ekologiskt odlande och lara oss mer om hur vi forbattrar produktionen och exempelvis forhindrar spridning av skadeinsekter. Men da behover vi mer resurser" sager en av deltagarna. "Det kanns hoppfullt att veta att vi trots det langa avstandet har broder i Sverige" sager en annan.
Tuesday, January 09, 2007
reality show
Estefania, som hjalper mig att tolka under besoket pa Barnfondens/CCFs brasilianska huvudkontor i Belo Horizonte, ringer och rekommenderar mig att byta hotell. Det jag har reserverat ligger i ett "samre omrade". Jag funderar lange over forslaget. Det ar svart att moraliskt rattfardiga ett byte av hotellstandard och omrade nar barn sover pa gatan. Deras blickar ar tomma och likgiltiga efter misslyckade forsok till tiggeri, blickar lika likgiltiga som hos den gatsopande kvinnan som forstrott och utan plan sopar trottoaren utan att nagon bryr sig om att inget av skrapet plockas upp. Det ar bara ett trottsamt tidsfordriv.
Magnus Linton, forfattare till den varmt rekommenderade boken "Americanos - ett reportage om Latinamerikas nya rebeller" skriver om de pagaende politiska forandringarna i Latinamerika. Han beskriver "den senaste nischen i Rio de Janeiros naringsliv, "favela tourism", som ar en parodi pa global ekonomi ("favela" ar det brasilianska namnet pa "kakstad", min anm.). Nar det for tio ar sedan stod klart att turism skulle bli varldens storsta industri begrep alla att aven Rio behovde infrastruktur for mer an sexturister; stan ar idag full av samvetsgranna backpackers och valutbildade tematurister, och det ar de som aker pa "favela tours". Manniskorna vars livsfarliga vardag blivit efterfragad sevardhet fattar inte vilka varden de genererar och ovetande men centrala gestalter i affaren ar de svarta pojkar som i stora linnen ror sig som sma spoken i staden och ranar solbadare. Kopplar de sen av med en pase marijuana eller en flaska klister just som en buss passerar ar det bingo for guiden; resenarerna har fatt se det som ar mer spannande an Copacabana och Corcovado tillsammans; akta gatubarn."
Magnus Linton, forfattare till den varmt rekommenderade boken "Americanos - ett reportage om Latinamerikas nya rebeller" skriver om de pagaende politiska forandringarna i Latinamerika. Han beskriver "den senaste nischen i Rio de Janeiros naringsliv, "favela tourism", som ar en parodi pa global ekonomi ("favela" ar det brasilianska namnet pa "kakstad", min anm.). Nar det for tio ar sedan stod klart att turism skulle bli varldens storsta industri begrep alla att aven Rio behovde infrastruktur for mer an sexturister; stan ar idag full av samvetsgranna backpackers och valutbildade tematurister, och det ar de som aker pa "favela tours". Manniskorna vars livsfarliga vardag blivit efterfragad sevardhet fattar inte vilka varden de genererar och ovetande men centrala gestalter i affaren ar de svarta pojkar som i stora linnen ror sig som sma spoken i staden och ranar solbadare. Kopplar de sen av med en pase marijuana eller en flaska klister just som en buss passerar ar det bingo for guiden; resenarerna har fatt se det som ar mer spannande an Copacabana och Corcovado tillsammans; akta gatubarn."
Subscribe to:
Posts (Atom)