sommar 2009

# Underhållningsorkestern, Egon Kjerrman (dir) – ”Sommar, sommar, sommar”

Det här är ett träningsläger. Ett inför. En generalrepetition. Inför det sommarprogram som kommer sändas i global media och ta världen med storm.

Att få en och en halv timmes radiotid i den erkända P1-kanalen verkar vara ett mått på lycka och framgång i det svenska samhället av idag. För det verkar vara det tillvaron handlar om, att lämna spår, avtryck och minnen efter sig, som för att uppfylla meningen med hela existensen. Mitt sommarprogram skulle alltså vara ett bevis på min existens, på att jag lever.

Kvarlämnade spår är ju dock som vi alla vet inte alltid av godo. Jag lämnade en kronisk bula i huvudet på Herman efter en missriktad kulstöt i femman. Men det kanske mest påtagliga beviset på tragiska kvarlämningar är de berg av blöjor, mjölkpaket och elektronikskrot som täcker vår arma planet. Jag vill därför inleda med att hålla en tyst minut för alla felsorterade sopor:

# Stefan Sundström - ”Tyst minut för alla felsorterade sopor”

Stefan Sundström var den första jag kom i kontakt med som hade den omåttligt insiktsfulla inställningen att källsortering och en hållbar miljö kan frammanas genom tystnad.

Jag tror att Stefan Sundström gillar handskrivna manus. Jag har aldrig frågat, men jag gissar att Stefan Sundström gillar handskrivna blad och nedtecknade minnen lika mycket som han håller av sina värphöns och nötta stövlar.

Jag springer ibland förbi mina under kalla novembernätter och ljumma sommarmorgnar nedskrivna dikter i bokhyllan och sörjer inte att de troligen inte kommer publiceras, utan är uppriktigt glad över att jag har sparat mitt liv på papper och inte bara i inboxen och på USB-minnen. Det är fascinerande hur mycket värdigare ens minnen åldras på papper.

Jag har alltid haft en stor respekt för rynkor, för åldrande och för genom ålder uppnådd visdom. Det är inte svårt att finna äldre människor intressanta. Även äldre som har levt till synes vanligt vardagliga liv är ofta förvånansvärt fascinerande. Att ha levt ett helt liv är fascinerande. Ibland känner jag en märklig saknad över en tid som jag knappast har varit delaktig i, där äldre berättar historier för yngre runt brasan i den kalla kvällen. Där kunskap och erfarenheter överförs med glädje och mottags med respekt. Den respekt för äldre som fortfarande finns kvar i många andra kulturer verkar tyna bort i mitt land. Äldre får inte synas i TV-rutan, möjligen höras i radio. De förtidspensioneras utan att användas som en ovärderlig resurs och tillgång, kanske i form av mentorskap, även efter sin pension. Och de föses undan på äldreboenden för att glömmas bort i väntan på..

Min morfar minns inte längre vem jag är. Det beror kanske på att jag har varit så dålig på att hälsa på honom i Småland på sistone. Kanske borde jag ha sagt upp mig från jobbet och umgåtts med min morfar.. innan han ger sig av.. Jag kommer ju att sakna min morfar.

# Orchestra Baobab – 1

Behovet av att tränga undan äldre till förmån för yngre verkar ha nästan Darwinistiska drag. Det visar än en gång människans behov av att bryta ner den svaga och till förmån för den starkes överlevnad. Vi har ett stort behov av att lyckas bättre än andra, vilka vi ständigt jämför oss med, och ett första steg blir att försöka eliminera de svagare.

Författaren vill toppa försäljningslistorna och putta ner kollegerna från topp tio-rankingen. Forskaren strävar efter att bli mest publicerad på institutionen, om inte på hela lärosätet och kanske t.o.m. i världen. Fotbollsstjärnorna söker guldbollar, artister åtrår guldskivor och barnen vill få guldstjärnor klistrade i bänklocket i skolan.

Strävan efter perfektion är lika intressant som att lyssna till den som faktiskt vågar blottlägga sig själv och sina svagheter. Själv har jag ett problematiskt förhållningssätt till min egen kropp. Jag finner många likheter i beskrivningen av kroppen i hur min inspiration Kristina Lugn och hennes inspiration Sonja Åkesson förhåller sig till den egna lekamen och uppenbarelsen.

# Kristina Lugn & e.s.t. – ”Jag är en mycket skojfrisk kvinna”

Sommar i P1 har dock fått utstå kritik för att innehålla alltför självcentrerade drag och jag lämnar därför området ”Mina alldeles egna celluliter”. Frågan om vad som är av allmängiltigt intresse att lyssna på och förkovra sig i är dock problematisk och knepig. Man brukar framhålla igenkänningsfaktor och självupplevelse som viktiga faktorer i analysen kring vad som fångar en lyssnares intresse. ”Jag känner igen mig i det där” brukar för egen del vara en känsla som fångar. Eller historier om spännande, fascinerande, intressanta och oroväckande människoöden.
Fascinerande människoöden brukar ofta härröras till avlägsna, kanske döda, ofta onåbara människor som man aldrig mött och sällan känner, och som man kanske inte ens hade tillåtits träffa om de var kvar i livet.

Men jag berörs mer ofta av människor i min närhet. Livets bräcklighet gjorde sig verkligen påmint när jag som yngre sommarjobbade på ett boende för hjärnskadade. De var medelålders, någon äldre, och hade samtliga drabbats av en kronisk hjärnskada med total funktionsnedsättning och uteblivet tal. Någon hade ramlat ner från en stege när hon hade plockat äpplen. En annan hade olyckligt slagit huvudet i elementet och för alltid dömts till ett liv i rullstol och socialt bredvidliv. Jag har sedan dess levt med en stor respekt för vattenburna element och har fått tydliga bevis på vardagens nyckfullhet.

Att fly från familj och trygghet är en annan form av brutal vändning i vardagen. Tiden då jag arbetade på ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn är den period som har gjort mig mest ödmjuk. Unga, tonåringar, oftast killar som under dramatiska förhållanden tvingas lämna för att förhoppningsvis finna en mer stabil tillvaro. Men den stabila tillvaron avser oftast att slippa och undkomma krigets fasor och att kunna skaffa sig långsiktig stabilitet i form av utbildning och arbete. Den största och mest stabila tryggheten i deras liv, föräldrar, syskon, släkt och vänner, den tvingas de lämna.

Och den saknaden är omöjlig att beskriva, men framför allt att förstå. ”Personalen är bra, men de kommer aldrig att kunna ersätta mina föräldrar”.

# Bill Withers – ”Ain’t no sunshine”

Inte sällan ifrågasatte jag min egen närvaro på transitboendet. Vad kunde jag som född och uppväxt i oändlig trygghet egentligen tillföra i dessa trasiga ungdomars liv? När en av killarna under en natt upprepade gånger pratade om att försöka ta sitt liv genom att hoppa från balkongen, så hade jag till slut inga ord som kunde lindra.

Han såg på mig med ögon som meddelade att jag aldrig någonsin skulle kunna förstå den saknad, smärta och hopplöshet han kände. Mardrömmarna med bilder på hur den egna familjen torteras och mördas hemsökte killarna om nätterna. Den ensamma, fasansfulla och oändligt långa resan på ett lastbilsflak i månader med hopp om att komma fram till ett mål där man välkomnas låg långt utanför min välbalanserade tillvaros vardag. Att skära sig i handlederna för att lindra den psykiska och fysiska smärtan blev ett sätt att stå ut för flera av barnen. I desperation försökte jag stoppa blodflödet, medan killen som skar sig äntligen kände att den psykiska smärtan lindrade när den fysiska smärtan tog över.

# K’naan – ”Strugglin’”

Den genomsnittliga volymen av de världsomfattande vapenleveranserna för 2004-2008 var 21 % högre än under perioden 1999-2003, då nivån var den lägsta sedan sextiotalet, enligt SIPRI – Stockholm International Peace Research Institute. Ond, bråd död. En snabb lösning på denna konstanta utplåning av människor och dess ofta orsakande nationalistiska eller ekonomiska intressefaktorer skulle kunna vara ITR – Internationell Total Rasism – Alla ska ut ur alla länder. Gränskonflikter och territoriella krig hade då förlorat sin betydelse och omöjliggjorts.

Jag har sedan drygt två år tillbaka en ständigt pågående konflikt inom mig själv. Konflikten gäller mitt förhållande till den person som sitter framför mig när jag äter frukost, som delar dokumentära upplevelser med mig och som går under epitetet ”Mitt livs kärlek”.

Konflikten gäller rädslan av att bli för beroende av en annan människa kontra viljan att komma närmare denna människa än någon annan.

# Lhasa de Sela – ”Con toda palabra”

Jag klarar mig utan honom.
Jag har klarat mig utan honom i drygt 27 år.
Jag klarar mig utan honom flera helger i rad.
Jag överlevde i nästan ett halvår utan att andas in hans närvaro.
Jag mådde inte bra, men jag överlevde.
Om livet hade gått ut på att överleva, så hade jag överlevt.

Men mitt liv går inte ut på att överleva. Jag har för länge sedan passerat Maslows inledande steg i behovstrappan och har tillfredsställt såväl de fysiska behoven som behovet av trygghet. Nästa steg ”social gemenskap och uppskattning” torde innefatta kärlek. Det sista steget ”självförverkligande” innefattar för egen del en känsla av utveckling. Jag tror att kärlek och utveckling måste ingå i en utvecklande symbios. Det ska vara utvecklande att vara kär. Man bör uppleva en kärleksfull utveckling.

Eva Kilpi beskriver den andres entré på ett intressant sätt:

”Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.”

# Tewodros Kassahun – ”Ngerenge Kalsha”

Om kärleken ska vara utvecklande så bör väl även livet i stort överraska. Många är de i min omgivning som inte överraskas längre. Behovstrappan är upptrampad så till den milda grad att varken relationer, resor eller räntesänkningar inspirerar längre. Om nu livets syfte för mig och övriga på de övre trappstegen trampandes inte är att överleva, utan att överraskas, så borde vi ju alla sträva efter att ständigt leta och finna supriser.

Jag överraskas fortfarande av att jag varje år verkligen överrumplas av årstidernas skiftningar. Att jag blir uppriktigt förvånad över hur fascinerande det är att följa ett träd spricka ut och grönska, trots att trädet har grönskat i så många år tidigare.

Jag förvånas över att jag fortfarande överraskas av hur magiskt det är att sitta på en sten vid havet, när regnet har forsat ner över klipporna och solen plötsligt tränger igenom det mörka. Att få uppleva solen glittra i ett mörkt hav är en lyx utan like.

Och jag uppskattar att jag varje gång regnet rasar och man trots den ökade hastigheten för att äntra inomhus, trots allt blir blöt som en Wettextrasa i diskbaljan, verkligen förvånas över hur fantastiskt mycket jag uppskattar mitt varma hem, mina torra kläder och min varma säng. En Anderssonsk regissör uttryckte:
”Gläds då, du levande, åt din ljuvt uppvärmda säng.”

# Louise Hoffsten - ”Här är gudagott att vara”

Kroppskontakt is essential.
Om nu livet består av att söka och finna överraskningar, så lever jag varje dag. Och min skyldighet så länge jag trampar runt i tillvaron övervakad av Pacha Mama, borde vara att leva tacksam över att jag faktiskt kan och får uppleva. Ett mantra lika välbehövligt som fil med müsli en måndagmorgon, och tisdagmorgon och..

Jag njuter av den musik som inspirerade Esbjörn Svensson fram till hans död förra sommaren. Han kan inte njuta av den mer.

Jag gläder mig åt kvinnan jag möter när jag cyklar från havet. Hon kunde ha gjort som alla andra man möter längs vägar och stråk och ha tittat ner i marken, till följd av någon outgrundlig rädsla för att möta. Men det gör hon inte. Istället ler hon mot mig, med det vackraste och mest uppriktiga av leenden. Utan anledning.
Och jag ler tillbaka.

# Avishai Cohen Trio – ”Eleven Wives”

Konsten att uppskatta medför en lika trolig förmåga att uppröras. Jag upprörs över att jag under skoltiden inte informerades om samernas stora betydelse som Sveriges enda ursprungsbefolkning. Jag skrev uppsats om Sitting Bull, högste hövding över de nordamerikanska siouxindianerna eller hunkpapa som de också kallas. Jag kunde redogöra för hur han i mitten av 1800-talet från Standing Rock Indian Reservation i North Dakota upplevde reservatsindianernas eländiga förhållanden och hur han blev fast besluten att skydda sitt folk mot den vite mannen. Under stridigheterna med amerikanska armén 1876 blev han den samlande kraften bland siouxerna och cheyennerna i den kedja av händelser som ledde fram till slaget vid Little Big Horn 1876.

Trots att jag levde sällsamt långt från North Dakota så hade jag fortfarande inte lärt mig det mest grundläggande och initiala man brukar lära sig om samerna, som lever förhållandevis nära mig. Att det finns 100 ord för snö . Johan Rassa, same och renskötare, född i Sarek 1921, beskriver i boken Snö noggrant de drygt 300 ord som är relaterade till snö, såsom snöväder, spår i snö och så vidare.

Siebla är exempelvis ett annat ord för genomblöt snö om våren. Ordet tsievve beskriver hård snö som renarna inte kan gräva igenom medan sä ásj är ordet för gammal grov och lös snö som enligt samerna rinner som grovsalt.

Varför erbjöds inte samiska som ett alternativ när jag skulle välja språkinriktning i åk 6?
Din hemuppgift för den kommande tiden blir att lära dig minst ett samiskt ord för snö om dagen, under tiden som du försöker finna din plats i solen. Och så kan du fundera på om det var ett bra bröllopserbjudande som Hillary Clinton fick avseende sin dotter Chelsea, när hon var på besök i Kenya för drygt en månad sedan. Budet var 40 getter och 20 kor.

# Sofia Jannok - ”Irene”
# Underhållningsorkestern, Egon Kjerrman (dir) – ”Sommar, sommar, sommar”

news?

The "undevelopment" lies in the Western view of "undeveloped" countries and areas, if these news are considered news and have not been considered before year 2009..

http://www.nytimes.com/2009/04/09/opinion/09sachs.html?_r=2

returning life back to the river in spring

’To work in ice is a privilege. The last eight years I have created art at the Ice hotel, by borrowing the water in a frozen moment and returning life back to the river in the spring"

Alf Ekberg, sculptor at Ice hotel, Jukkasjärvi

A highly recommended visit, before the frozen moments are gone in endless rivers...

prestes maia

Brasilien är på väg att bli en ekonomisk stormakt. Det blir allt svårare för de fattigaste att få plats i det nya samhället.

Mitt i São Paolo ligger Prestes Maia - en betongbyggnad som på 22 våningar hyser 468 familjer. Kunskapskanalen visar de 1379 personernas liv, alla ockupanter, med bara ett mål: att stanna. Men regeringen har inte samma planer. Staten menar att det är oförenligt med en marknadsekonomi då husockupanterna inte betalar för vare sig hyra, vatten eller el.

För hundratusentals av stadens allra fattigaste är enda sättet att få tak över huvudet att ockupera övergivna bostadskomplex som Prestes Maia.

En uppgiven gatuförsäljare som lever med fem barn under ett plåttak som läcker vid regn har en önskan, att kunna ge sina barn utbildning. Han är beredd att ge sitt liv för att ge de möjligheten att gå i skola.

"Jag vet inte vem som skulle ställa upp..
mitt liv -
mot kunskap
..hade jag vetat skulle jag direkt gå och byta."

Beundran av ett hårsvall

Om jag hade varit akademiledamot Lugns granne
hade jag hört lyrik skanderas genom isoleringen?

Jag hade sett hennes röda svall
långsamt bölja nerför trapphuset
följt henne med en blick
av avundsjuka, medkänsla, samvaro

Hon hade lärt mig alla sina knep
på hur betraktelser blir berättelser som blir poesi
för att sedan inse
att jag gjort som hon
hela tiden
på mitt våningsplan

Att samla på ord
är guld

I en stad av trångboddhet,
får ord, stavelser och synonymer
alltid plats i garderoben
eller källaren

En behaglig känsla uppstår
när garderobsdörren inte går att stänga
för att det trängs så många ord
därinne

som tomtar på ett loft
möss i väggen
löss i håret
barr i skogen

Jag hade bakat bullar
Hon hade bakat bullar
Vi hade ätit bullar
Hon gillar nog bullar

Vi hade diskuterat
USA, EMU, FN,
BNP, SAOL, V, S, M,
NAFTA, CAFTA, FTAA,
AB, SEB, UV,
RKUF, FENOCIN,
SAOB, SA
JAZZ,
GLASS,
LIVET

När bullarna hade svalnat
hade vi fryst in dem
i min frys i hallen

som för att stoppa tiden
och bullen
ett slag

allt är relativt, en nödvändig upprepning

Efter en vecka av frustration över att distansförhållandet känns ohållbart, infinner sig återigen insikten att den fysiska distansen kan överbryggas av en stark vilja som minskar det mentala avståndet.

Samtidigt tilldelades Mohammed Omer Pressfrihetspriset 2008 av Reportrar utan Gränser, för sina fotografiska samt journalistiska insatser från Gaza.

Man skulle kunna varna för att hans hemsida, http://www.rafahtoday.org/, med bilder från staden Rafah med omnejd på Gazaremsan, visar fasansfulla foton.

Mohammed Omer svarade dock själv på frågan i SVTs Babel huruvida "återhållsamhet bör hållas mot att visa bilderna" för att skydda tittarna:

- Varför hålls det då inte återhållsamhet mot våld från Hollywoodfilmer? Vill ni göra er publik blind för verkligheten?

Enkel logik i en brutalt ologisk konflikt.

Att många trots ovanstående brutalitet benämner Israel som "den enda demokratin i Mellanöstern" frammanar ett ifrågasättande av det rådande epitetet.

Den israeliske författaren Amos Oz får ofta frågan hur han ser på den ovan nämnda brutalt ologiska konfliken. Han framhåller att "vanligen brukar konflikter strida mellan rätt och fel. I konflikten mellan Israel och Palestina strider rätt och rätt mot varandra, då båda länder gör anspråk på landområden som de enligt tydlig dokumentation har rätt till." En simpel förklaring som kan belysa men sällan rättfärdigar det till synes ändlösa blodbadet.

En lösning på konflikten brukar ofta sammanfattas i tre linjer: en s.k. "etablerad" linje, en höger-israelisk enstatslösning och en enstatslösning från palestinskt håll.

Den allmänt "etablerade" linjen, företrädd av EU, USA, FN samt av de större israeliska partierna utgår från att de av Israel ockuperade områdena på Västbanken och Gaza skall utgöra grunden för en palestinsk stat. Den höger-israeliska linjen, som framför allt drivs av den judiska bosättarrörelsen, anser att det "heliga landet" är ett förlovat land som i sin helhet skall utgöra en judisk stat. Det finns även fraktioner som har en enstatslösning som krav. Dessa fraktioner har emellertid skilda ståndpunkter i viktiga frågor, exempelvis i frågan huruvida statsbildningen ska vara en muslimsk stat eller ej. Företrädare för Islamiska Jihad eftersträvar en palestinsk stat grundad på sharialagar, medan företrädare för marxist-leninistiska PFLP anser att staten skulle vara sekulär.

Den föreslagna tvåstatslösningen är lika komplex som hela konflikten. Katya Adler på BBC sammanfattar sin version av en delad lösning:

"The proposed two state solution to the Israeli-Palestinian conflict envisages a country called Palestine existing alongside Israel - but many think the existence of Jewish settlements and their infrastructure make a viable Palestinian state impossible."

"The three areas - Gaza, the West Bank and East Jerusalem are separated," says Allegra Pacheco of the United Nations' Humanitarian Office in the Palestinian Territories. "Israel controls East Jerusalem and large parts of the West Bank. There's a wall dividing East Jerusalem from the West Bank, preventing most Palestinians from accessing the best schools, the best hospitals or going to pray in mosques or churches there."

"More and more East Jerusalem land is being set aside for Jewish settlers. Then, within the West Bank there are more than 600 physical obstacles placed by Israel blocking Palestinian movement. Israeli settlers occupy 60% of the land there and they are scattered all over the places. This further fragments the territory and very much undermines the economy and prospects for improvement in the Palestinian situation." Israel says this can change with peace. Regarding settlements, checkpoints, the West Bank barrier, it insists what goes up, can come down. But Palestinians focus on what they call facts on the ground. They're not optimistic.

Clearly, settlements are not the only stumbling block to peace between Israelis and Palestinians but even the United States, Israel's greatest ally, has been critical of settlements for a long time.
In the absence of a peace deal, international agreements require Israel to freeze settlement construction.

Yet, during the Bush administration the settler population grew considerably. Barack Obama says he wants to pursue peace here "aggressively". But his secretary of state will have to tackle the settler issue with actions, not just words, to really make a difference."

Den svenska mediabevakningen och politiska kåren fokuserar återigen på fel faktor då man diskuterar en tennismatch i Malmö mellan svenska och israeliska spelare och dess symboliska betydelse för den politiska utvecklingen i Mellanöstern. Det är enerverande att så omfattande såväl politiska som ekonomiska resurser läggs på polisiära och samhälleliga insater före och under en tennismatch när fokus i den politiska debatten istället borde ligga på verkliga påverkansfaktorer såsom vapenexport etc. till områden där reella konflikter pågår.

Det är lika enerverande att militanta grupper av ungdomar från AFA och andra våldsromantiska grupperingar stör och vandaliserar sönder fredliga demonstrationer mot Israels ockupation. En äldre man som deltog i helgens manifestation mot Israels militanta hållning mot palestinierna, blev rasande under helgens meningslösa skadegörelse: "Folk dör i Palestina och ni står och kastar sten", utbrast han förtvivlat.

ciao asmara

"Most of all I am angry that the future we hoped and worked for turned so sour, but my involvement with Eritrea is such a short and insignificant part of the country's history.

The Eritreans have suffered fear for a generation: but even after thirty years of war their spirit is not just unbroken, but positive and determined.."

I wish I will sometime feel that way..
positive, determined and unbroken..

I själva verket känner jag mig just nu som en av Jordens fördömda. Det må verka stabilt och lugnt på ytan, men innanför skalet är det kaos..

om mediebevakning och osmart grupparbete

När arbetstiden konstant resulterar i övertid är det svårt att hinna med att uppdatera sig på världsläget. Med hänsyn till det egna intresset för den socioekonomiska och politiska utvecklingen i Latinamerika förvånas jag över att inte bara jag, utan även svenska media, inte i tillräckligt tillfredsställande grad lyckats rapportera om de rådande förändringarna.

I Bolivia genomröstades ett historiskt förslag för några veckor sedan då landets nya konstitution ratificerades. Den nya konstitutionen medför avsevärda förbättringar gällande mänskliga rättigheter för den bolivianska ursprungsbefolkningen. Som exempel kan nämnas att en ökad decentralisering ska ge ursprungsbefolkningen större lokalt självstyre samt utökad representation i parlamentet. En mer detaljerad beskrivning av de fastställda besluten finns här.
Anmärkningsvärt är att svenska media, trots det historiska avgörandet i Bolivia, så sent som två månader efter uttalandet kommunicerade president Evo Morales tal där han meddelar att analfabetismen i landet nu till övervägande del har eliminerats och att 97 % av landets befolkning nu är läs- och skrivkunniga. Två månader är en sällsynt långsam nyhetsrapportering i en värld av ultrarapida informationsflöden.

Att Hugo Chávez tillbakavisas som en tokig gammal gubbe är inte heller något nytt och söndagens folkomröstning och påföljande grundlagsändring som medförde Chávez möjlighet till konstanta omval har snarare framställts som en parodi på en maktfullkomlighet än en rapportering av vad som önskas åstadkommas under den sittande regeringen. Jag förordar starkt ombyte på ledande positioner och hyser tvivel om Chávez taktik och kommunistiska strategier. Diskussionen gällande reformer bör dock inte drunkna i satir.

Att fokus på Saab och Volvos överlevnad fyller det svenska nyhetsutrymmet för närvarande är inte förvånande. Att blunda för den ekonomiska utveckling som sker i Latinamerika är dock osmart. "Det säkra kortet" att sälja Saab till GM och Volvo till Ford har ju visat sig vara ett allt annat än smart drag. Volvos VD Leif Johansson erkänner att "det inte riktigt blev som vi hade tänkt oss och hoppats". Medan Kina investerar i afrikanska projekt borde kanske Sverige glömma de "förlovade" Förenta Staterna för en stund och börja samarbeta med projekt i t.ex. Latinamerika.

De stora bilföretagen har vid sina storköp visat att de inte klarar att se tio år framåt i tiden och förutspå ekonomiska kriser. Min tes är att den ekonomiska utvecklingen i Latinamerika gör dessa länder till mycket intressanta samarbetspartners inom en överskådlig framtid vilket svenska media dessvärre inte verkar ha förstått.

lo único que deseo..

Jag vandrar hem i den kalla februarinatten efter en kväll i en stol med Moodyssons nya film Mammoth projicerad framför mig (inte speciellt kulturelitistiskt, men det stör mig inte eftersom jag har insett att prestigelöshet är ett av de mest intressanta karaktärsdragen i min värld) så stannar jag upp framför en staty vid entrén till kyrkogården med fullmånen i kulisserna (trots att jag egentligen borde skynda hem pga klockans midnatt och insikten om att jag faktiskt måste vara samhället troget i morgon igen) och börjar återigen fundera över varandets varande, tillvarons varaktighet och närvarons värde.

Det pratas om ekologisk hållbarhet och politisk stabilitet, men inget är genomförbart utan själens medverkan. Jag trodde inte att jag i detta inlägget skulle hänvisa till en företagsekonom, men Micael Dahléns bok Nextopia behandlar Förväntningssamhället där vi rusar mot den perfekta morgondagen då allt kommer att vara bättre.

Moodyssons film behandlar Nextopia. Obama symboliserar Nextopia. Mitt liv har den senaste tiden präglats av påtaglig Nextopia och en önskan om att tillvaron i morgon kommer att kännas mer hoppfull, mer varaktig och mer hållbar.

Om bara..

paciencia, valentía y sabiduría

Dame paciencia
para aceptar
las realidades
que no puedo cambiar,

la valentía
para cambiar
lo que si puedo

y la sabiduría
para conocer
la diferencia

Lollo

Att medverka vid en avvisning är en prekär och obehaglig situation som om möjlig att undvika rekommenderas att undvika. Trots att man står där på den andra, trygga sidan med melankoliska tårar i ögonvrån orsakade av tillvarons och skeendets överjävlighet. Man förbannar Verket som delar vänner som nyss har funnit varandra och bildat en nyfunnen familj i avsaknad av den ursprungliga.

Och sedan torkar man beviset på sin mänsklighet ur ögonvrån och flyttar fokus tillbaka till sin behagliga bubbla. Medan den avvisade åker taxi till flyget som tar honom/henne till Ingenstans.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=876081&rss=1399

När avgörs ditt öde?

Var avgörs ditt öde?

Vad avgör ditt öde?

Sam and the coming change

I was born by a river in a little tent
Oh and just like the river
I've been running ever since

It's been a long, a long time coming
But I know a change gonna come,
oh yes it will

It's been too hard living
but I'm afraid to die
Cause I don't know what's up there
beyond the sky

It's been a long, a long time coming
But I know a change gonna come,
oh yes it will

I go to the movie and I go downtown
somebody keep telling me
don't hang around

It's been a long, a long time coming
But I know a change gonna come,
oh yes it will

Then I go to my brother
And I say brother help me please
But he winds up knockin' me
Back down on my knees

Ohhhhhhhhh.....

There been times that I thought
I couldn't last for long
But now I think I'm able
to carry on

It's been a long, a long time coming
But I know a change gonna come,
oh yes it will

by Sam Cooke

Politics as never before..

It's interesting to compare the current situation in the States with the status quo in Europe. We often refer to America as far behind when it comes to civil rights for minorities such as black citizens.

When will Europe inaugurate a black president?

esperanza

First day at work for Obama.

All those illusions strip and fall..
..and he is just a man after all..?

Utan tvivel är man inte klok,
sa den käre Tage.

Samtliga ej ännu verkställda och implementerade beslut tagna under Bushadministrationen ska omprövas. Skon som flög mot Bush's huvud under hans sista officiella statsbesök i Bagdad är en intressant avskedsgåva. Al-Malikis uttryckslösa reaktion är talande. Obamas avtackning av den sittande presidenten under installationen fick ett föga uppseendeväckande svalt gensvar hos den enorma publiken.

O's retorik andas sunt förnuft, rakryggad ödmjukhet, imponerande insiktsfullhet och okuvlig optimism, sa hon och betvivlade sin egen objektivitet. Men det är så j-a skönt med lite esperanza i den cyniska januarinatten!

Och så gillar han troligen Keso.

un año nuevo

Med en kopp kaffe i handen nar solen varmer genom fonstret pa en arbetarkrog i Buenos Aires, da kanns livet hoppfullt.

Det kommer bli ett gott nytt ar.