sa manga vagar att ga

Namnet pa min blogg, "Hay tantos caminos por andar", ar spanska med betydelsen: "Det finns sa manga vagar att ga".

Konkreta vagar handlar ofta om standard. Halor eller asfalt. Omgivningar med valbargad bebyggelse eller slitna skjul. Motande nytvattade, valpolerade fordon eller skramlande pickups foljda av tunga lastbilar vars avgasrening sallan gynnar den grona omgivningen.

Abstrakta vagar saknar ofta slut. De handlar om utveckling, framtidstro och engagemang till foljd av de positiva resultat som uppnatts. Abstrakta vagar kan motivera. Innehaller ofta samma halor som de konkreta vagarna, men samma halor kan fyllas av stod fran manniskor ej fysiskt men likval narvarande.

Under den tva manader langa resan i Sydamerika och under besoken pa Barnfondens kontor och projekt i Ecuador, Bolivia och Brasilien har jag sett manga vagar. De konkreta har kantats av Ander, palmer och vackra manniskor. Men aven stora sophogar, utbredd oken och blickar fran manniskor vars ogon saknar kraft. De abstrakta vagarna har fargats av frustration och hopploshet. Liksom engagemang som nastan gar att ta pa och gladje som gjort mig glad i magen.

Vagar handlar ofta om val. Beslut anger riktning.

Och ratt riktning kan ge resultat.

bakom rod sand

For att kunna ta sig till Jequitinhonha-dalen utanfor Belo Horizonte, dar projekt 3177 ABITA ligger, maste man slappa ut lite luft ur dacken. Vagen bestar av kraterliknande halor och den roda, jarnhaltiga sanden yr nar vi far mote. Vagen kantas av utstrackta hander tillhorande manniskor som i den roda sandstormen med enkla hackor forsoker fylla igen halorna och darmed tjana en reais eller tva av forbipasserande. Grindslanten har fatt en ny innebord.

Vi mots i projektet av valkomstmusik, sambatakter och dans. Tacksamheten ar stor over det stod som Barnfondens givare har bidragit med och jag lovar de manga projektdeltagarna att vidarebefordra deras halsningar. Projektet koncentrerar sig pa tradgardsodling, bageri- och annan livsmedelstillverkning, biodling och ungdomsverksamhet. Tradgardsodlingarna bestar for tillfallet till storsta del av glest vaxande majs da det ar svart att odla
mycket annat under regnperioden. Projektdeltagarna ler lattat nar jag berattar att jag ar uppvuxen pa en bondgard och ar medveten om att marken under vissa perioder av aret mer eller mindre ligger i trada. Under resten av aret kommer man dock exempelvis odla mandioka, okra, cashew, kal, sallad och frukt. En del av skorden anvands till dagisverksamheten i projektet, en annan del konsumeras av familjerna. En tredje del saljs och den tva manader langa bageriverksamheten amnas ocksa generera inkomster. Initiativen ar manga. Sa snart som mojligt vill man oppna en restaurang for lokalbefolkningen, med en naringsrik meny bestaende av de lokalt och ekologiskt odlade produkterna.

Hettan ar pataglig vilket marks pa den torra och naringsfattiga jorden. "Vi vill fortsatta vara kurser i ekologiskt odlande och lara oss mer om hur vi forbattrar produktionen och exempelvis forhindrar spridning av skadeinsekter. Men da behover vi mer resurser" sager en av deltagarna. "Det kanns hoppfullt att veta att vi trots det langa avstandet har broder i Sverige" sager en annan.

reality show

Estefania, som hjalper mig att tolka under besoket pa Barnfondens/CCFs brasilianska huvudkontor i Belo Horizonte, ringer och rekommenderar mig att byta hotell. Det jag har reserverat ligger i ett "samre omrade". Jag funderar lange over forslaget. Det ar svart att moraliskt rattfardiga ett byte av hotellstandard och omrade nar barn sover pa gatan. Deras blickar ar tomma och likgiltiga efter misslyckade forsok till tiggeri, blickar lika likgiltiga som hos den gatsopande kvinnan som forstrott och utan plan sopar trottoaren utan att nagon bryr sig om att inget av skrapet plockas upp. Det ar bara ett trottsamt tidsfordriv.

Magnus Linton, forfattare till den varmt rekommenderade boken "Americanos - ett reportage om Latinamerikas nya rebeller" skriver om de pagaende politiska forandringarna i Latinamerika. Han beskriver "den senaste nischen i Rio de Janeiros naringsliv, "favela tourism", som ar en parodi pa global ekonomi ("favela" ar det brasilianska namnet pa "kakstad", min anm.). Nar det for tio ar sedan stod klart att turism skulle bli varldens storsta industri begrep alla att aven Rio behovde infrastruktur for mer an sexturister; stan ar idag full av samvetsgranna backpackers och valutbildade tematurister, och det ar de som aker pa "favela tours". Manniskorna vars livsfarliga vardag blivit efterfragad sevardhet fattar inte vilka varden de genererar och ovetande men centrala gestalter i affaren ar de svarta pojkar som i stora linnen ror sig som sma spoken i staden och ranar solbadare. Kopplar de sen av med en pase marijuana eller en flaska klister just som en buss passerar ar det bingo for guiden; resenarerna har fatt se det som ar mer spannande an Copacabana och Corcovado tillsammans; akta gatubarn."