Saturday, March 31, 2007

koka eller inte koka, det är inte frågan... det är ett faktum

http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/6457691.stm

Läs mer om Bolivias försök att återta varumärket Coca som beslagtagits av ett välkänt dryckesbolag. I Bolivia försöker man även att på nya sätt förädla det gröna blad som i väst omvandlas till en industriell drog samt en multinationell hälsoförödande dryck, men som i det egna landet i tusentals år har skapat arbetstillfällen, varit en del i ceremoniella riter och hållit hårt gruvarbetande människor vid liv.

Att romantisera kokabladets betydelse är inte aktuellt. Dess betydelse är ett faktum. Och den som anser detta vara en drogliberal text har dessvärre inte läst ordentligt. Bolivia fortsätter tampas med sociala och ekonomiska orättvisor. Den lättodlade kokan, som ger hög avkastning för en liten kostnad, har länge stått för en betydande del av inkomsten för landets bönder. Sedan ett antal år bränner dock tidigare regeringars militärer systematiskt sönder stora odlingar under det USA-stödda eliminieringsprogrammet "Coca Zero". USA vill "klämma åt" kokainproblemet "på plats". Det enda problemet är att kokan inte är något problem i Anderna, där den odlas.

Besöket på kokamuséet i La Paz i december var informativt. Koka har tuggats i Anderna sedan urminnes tider. Man har hittat spår av koka i mumier från 2.500 år B.C. Då och nu tuggas kokabladet i Anderna i samma utsträckning och med samma påverkan som vårt dagliga kaffe eller ett glas vin. Kokabladet var den stimulans som fick gruvarbetarna i Andernas gruvor att överleva. Bevis finns inte på att prestationsförmågan ökar då man tuggar koka. Men bevis finns på att man orkar med extremt tungt arbete under en längre period om man tuggar bladen.

Av kokablad tillverkar man kokain. Men på listan över de 36 länder som har tillåtelse att industriellt tillverka kokain finns varken Peru eller Bolivia. Det gör dock USA. Landet som samtidigt innehar 50 % av världens kokainkonsumtion...

Vems är problemet?

Läs mer om de politiska förändringar som pågår i Latinamerika på http://magnuslinton.blogspot.com eller www.latinamerika.nu

sin frontera

En lo puro
no hay futuro
La pureza
está en la mezcla

Friday, March 23, 2007

ett delat ansvar är allas ansvar

"Det är skamligt att vissa kommuner vägrar ta emot människor som flyr från krig. Utvecklingen går nu tvärt emot de intentioner Sverige har bestämt för flyktingmottagandet. Koncentrationen av asylsökande till vissa kommuner bara ökar. Staten bör fullt ut ersätta kommunerna ekonomiskt, men också kräva att varje kommun med rimliga förutsättningar ska ta emot flyktingar. Eget boende-lagstiftningen (ebo) placerar i all sin teoretiska välvilja i praktiken de asylsökande i helt ohållbara livssituationer" skriver kommunstyrelsernas ordförande i Södertälje, Göteborg och Malmö - Anders Lago, Göran Johansson och Ilmar Reepalu (alla s) i DN Debatt. De syftar till de problem som dessa boendebidrag har åsamkat många flyktingar som använt boendebidraget till att flytta in i släktingars hem vilket resulterat i trångboddhet och svårigheter att erhålla en värdig levnadssituation i regioner med en redan hög andel flyktingar.

"Utvecklingen går tvärt emot de intentioner Sverige har bestämt för flyktingmottagandet, nämligen att koncentrationen till vissa kommuner ska motverkas. Studier visar att många flyktingar sedan de väl fått kunskap om förhållandena på arbets- och bostadsmarknaden önskar en annan placering, men upplever att de omöjligt kan få hjälp med detta. Vi lanserar därför idén om ett introduktionsprogram på ett år för alla som sökt en fristad i Sverige" säger de tre ledande politikerna samtidigt och föreslår att flyktingar under det första året i Sverige placeras i en kommun som har möjlighet att ge ett värdigt, eget boende, validering av arbetslivserfarenhet och betyg samt en snabb utgång i arbetslivet för praktik och språkträning. Efter detta "placerade" året finns möjlighet att stanna kvar på den aktuella orten eller flytta närmare de ev. släktingar och vänner man redan har i landet.

Diskussionen kring flyktingmottagandet är känslig. Många menar att det kränker den personliga integriteten att "bestämma var människor ska bo". De tre ovanstående debattörerna menar i stället "att det ofta är långt mycket enklare att etablera sig både på arbetsmarknaden och i eget boende när man inte hamnar i segregerade bostadsområden där utsikten till egen försörjning är näst intill obefintlig. Det är helt enkelt lättare att komma in i det svenska samhället om man får möjlighet att lära känna det. Det gör man inte i våra mest utsatta områden längre."

Det är inte svårt att ha förståelse för den trygghet flyktingar ser i att flytta till områden med en hög koncentration av landsmän. Men är denna trygghet långsiktig? Studier har visat att många flyktingar flyttar till områden med en stor andel släktingar och landsmän just därför att de har för knapphändig information om andra områden. Att "placera" flyktingfamiljer på orter under ett år, vilket är en mycket kort tidsperiod i sammanhanget, ökar familjernas kunskap om ytterområden i landet samt förbättrar möjligheterna att få ett eget kontaktnät i landet vilket ökar möjligheterna till självförsörjning.

Vanligen utmålas debattörer som "onda" eller "goda" i debatten om flyktingfrågan beroende på ståndpunkt. Att under ett år placera en familj på en ort med goda framtidsutsikter är ingen ond, auktoritär handling. Det kan istället vara en konstruktiv väg in i självförsörjning och oberoende. Något majoriteten av de nyanlända flyktingarna längtar efter.

Thursday, March 08, 2007

kronisk otillräcklighet och självisk insiktsfullhet

Vi trampar runt
till synes oberörda
av varandras existens

I den egna bubblan
fladdrar tankar om
mig
mitt
mina

De altruistiska handlingarna
är förkläden för egot