rättmätiga rättigheter, förändringsförsiktighet och maktmisstänksamhet

På torsdagen installerade sig den nya lagstiftande församlingen i Ecuador tillsammans med president Rafael Correa för att reformera landets konstitution. Correas förespråkare talar om att reformera till "ett slut på en natt av nyliberalism".

Processen för att reformera åldrande konstitutioner pågår nu i såväl Ecuador som Bolivia och Venezuela. President Hugo Chavez menar att Venezuela står inför "2000-talets nya socialism". På söndag kommer nya omröstningar kring reformförslagen genomföras. Folket ska bl.a. rösta om den kontroversiella föreslagna möjligheten för sittande presidenter att kunna väljas om ett obehindrat antal gånger. Den gällande lagen låter för tillfället Chavez inneha presidentposten till 2012 då han har förbrukat sina två tillåtna mandatperioder.

Evo Morales, den första Aymarapresidenten i Bolivias historia, kommer genomföra omröstning om landets nya konstitution den 14 december. Morales talar om att "redigera landet" och vill exempelvis tilldela ursprungsbefolkningen mer politisk makt tillsammans med andra för landet utvecklande förändringar.

Vissa menar att de föreslagna förändringarna i Bolivia har likheter med processen vid upphävandet av apartheid i Sydafrika.

Ökat inflytande för minoritetsbefolkningar, nationaliserande och förstatligande av naturtillgångar, större federal makt i lokala regioner, större inslag av kooperativism och införande av sex timmars arbetsdag i Venezuela är några av de föreslagna reformerna.

Samtidigt är oroligheterna i de tre länderna större än på länge. I Venezuela har studenter konstant demonstrerat den närmaste tiden. Det politiska engagemanget hos unga är större i landet än någonsin. Många studenter sympatiserar med oppositionen och menar att Chavez politik förespråkar en enpartistat utan utrymme för avvikande åsikter. Studenterna har å sin sida kritiserats för att ha dålig kunskap om reformeringens verkliga syften och mål och beskylls för att endast lyssna på USA-stödda medias uppfattningar om Chavez som ett hot mot demokratin i landet. I såväl Venezuela som Ecuador och Bolivia har demonstrationer och upplopp visat misstänksamheten mot ett potentiellt konstituerande maktmissbruk som endast tjänar de sittande presidenternas syfte att förbli sittande.

Går han att lita på?

toppluva eller nerdragen mössa?

I november märks människors referensram extra tydligt?

Mina händer antar kubansk färg i kylig morgon medan trött Fiat sneglar på mig med frusna ögon. Mina läppar verkar moderata efter friskt rullande genom stan. Jag har en tysk inställning till kvällssortering av sopor. Vänner med ett filantropiskt förhållningssätt till tillvaron med udd av altruism och emancipatoriskt intresse inspirerar mig mer medan de jag inte ringer lika ofta känns mänskligt trångsynta. Intelligens med självdistans beundras. Lång Tage är stor.

Jag är alternativt konventionell med vardagligt lustfyllda behov. Mina partipolitiska åsikter är intresserat ointresserade, men jag engagerar mig i opolitisk politik. Komplicerat enkel med en enkel komplexitet. Ödmjukt explicit med rum för lokal globalisering och global lokalisering. Jag kanske ger mig av, för att stanna.

Jag är fördomsfullt fördomsfull mot de fördomsfulla som anser sig fördomsfria. Kylan fryser mig men påverkar inte min syn på mötande trottoarmänniskor.

Genom min nerdragna mössas grova maskor kan jag ge en varm blick även i november. Bär du toppluva eller över ögonen nerdraget avskärmande?

när sista bussen gått...

Att arbeta med ensamkommande flyktingbarn är bildande, utvecklande, invecklande och upprörande. Såväl människor i trygg som otrygg tillvaro letar.. och flyr.
Ensamkommande flyktingbarn flyr vanligen för sitt liv.

Hämtning av tre tonårsgrabbar som missat sista bussen hem, kan tyckas vara en förälders uppgift. Det är det. Men om berörd förälder har försvunnit i en blodig och väpnad konflikt eller skickat iväg sin son i ett sista hopp om en mer dräglig tillvaro för sitt barn, då är den uppgiften min. Inte som en verklighetsfrånvarande naivist med hopp om att kunna "rädda världen", utan som en medmänniska med sunt förnuft.

Det är hyfsat hjärtslitande att under en natt titta in i ett antal unga ögon av hopplöshet. Vad är det som säger att den kommande tiden kommer bli mindre psykiskt påfrestande, med fler besked om permanent tillåtelse att stanna och med färre sömnlösa nätter med traumatiska mardrömmar?

Samma hopplösa ögon kan i nästa stund börja lysa svagt. När grabben får berätta vad han vill bli "när han blir stor". Jag sitter omgiven av potentiella tandläkare, kemister och poeter som skulle få både Edith Södergran och Bob Hanson att snegla avundsjukt.. Det destruktiva eländet skapar kreativitet.

Det känns möjligen överflödigt att tillägga att ovanstående grabbar är en outnyttjad tillgång.

Några dagar senare visar TVnyheterna ett inslag från Raniyah i södra Kurdistan. Ett ungt par med sympatier i den kurdiska PKK-gerillan gifter sig. För en stund försöker man glömma striderna mot den turkiska armén och glädjas åt nyfunnen kärlek. Kanske skjutsade jag förra natten i novemberblåst hem en kusin till den unga flickan som dansar i bröllopsklänning i solen.

"Det är en skam att vi lever i en tid då det är lättare att spränga en atom än en norm." sa Albert Einstein. Den politiska prestigen i kombination med ett infantilt militaristiskt romantiserande bibehåller sitt globala inflytande.

Har sista bussen gått?