Jag behöver verkligen ett par nya skor.
Den frasen är vanligt förekommande. I gråa tider verkar människor bli lyckligare av konsumtion. "Jag piggade upp mig med att gå ut och köpa en ny klänning".
Enligt Maslow utgörs behovstrappan av trappsteg som i takt med det minskade behovet stegras. De grundläggande behoven avspeglas i de första avsatserna och utgörs av vatten och mat. Därefter behöver människan värme. Sedan trygghet. Och kärlek. De nya skorna hamnar troligen på steget innan trappans slut. Innan fullkomligheten. Är de nya skorna vägen till fullkomlighet? Tungt ansvar att vara sko idag..
I finanskrisiga tider drar folk öronen åt sig. Arbetsgivare vågar inte anställa. Kreditgivare vågar inte riskera. Och människor slutar vara generösa.
Eller?
Många resande har någon gång blivit hembjuden till en människa med slitna kläder som välkomnar i dörren till ett hem med läckande tak. Generositeten i dessa hem påverkas sällan av finanskriser. Stoltheten över att ge är större än sorgen över det förlorade. Ibland är klyschan en kliché, men oftare en sanning. Därför är det förvånande att det i de ständigt återkommande insamlingsarrangemangen där Världens Barn ska räddas eller Cancerfondens bössa ska fyllas, måste finnas en belöning, en vinst, ett pris. Jag ger tio kronor och det får mig att må bra. Men den största anledningen till min medverkande generositet är den glittrande kombin jag kan vinna. Om jag vinner bilen går både jag och det stackars gråtande barnet segrande ur spelet, eller?
Om de som ständigt trampar på trappans översta steg insåg att fullkomligheten är onåbar kanske de hade börjat se sin omvärld, som trappans nedersta trampare gör.
Det är inget nytt. Snarare en återkommande och ständigt aktuell floskel.
Hur kan denna diskussion berättiga ett arbete med entreprenörskap och affärsutveckling? I grunden handlar entreprenörskap om ett mycket lägre trappsteg än konsumtionens översta. Det handlar om förverkligande av idéer och om att kunna leva på sin dröm. Behovet av förverkligande och meningsfullhet är relativt elementärt. Om inte, så försvinner liksom meningen.. Och förverkligandet behöver inte vara synonymt med utarmning och exploatering.
Peace, love and innovations!
Jag behöver ett paraply. Men mest av allt behöver jag kärleken.
Suninga?
