om vägen som inte finns men ständigt återkommer

Caminante, son tus huellas
el camino, y nada más;
caminante, no hay camino,
se hace camino al andar.

Al andar se hace camino,
y al volver la vista atrás
se ve la senda que nunca
se ha de volver a pisar.

Caminante,
no hay camino,
sino estelas en la mar.

Antonio Machado (1912)

Sizzla sammanför och separerar

http://www.youtube.com/watch?v=hARmNKfjA80&feature=related

"So send me a man from Argentina, and make me the happiest girl in the world.."

ja, visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

K. Boye

barfrost

Guld och blek koppar! Rimfrost på guldbruna gärden!
Glittrande kall är den vida gyllene världen.

Solflod och guldflod jag ser genom molnen sig tvinga,
skrattande kylig som viljornas vässade klinga.

Leende trotsig den fram genom rymderna bryter,
strålgul och frostig kring ängar och gärden den flyter.

Hör, den får ljud, och det jublar i vidderna klara!
Hör, hur all världen får sjungande röst till att svara!

Slagen och sargad och skövlad väl tusende gånger
sjunger hon trotsigt den eviga livslustens sånger.

K. Boye

J M G L C

Ett fascinerande och stillsamt, stillsamt fascinerande samtal med en pristagare.

När Nobels utmärkelse är av sekundär betydelse..

http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=23245&lid=puff_836919&lpos=extra_0

att ta från männen och ge till kvinnorna

I Robin Hoodska tider när plånboken öppnas med destination "största gallerian i stan" och fokus "biståndsorganisation" för att dämpa pulserande samvete, är det onödigt att påminna om julens budskap eftersom innebörden är glömd sedan decennier tillbaka. Jag har inget emot den sekulariserade utvecklingen då en viss religionstillhörighet inte bör styra ett diversifierat och mångfasetterat samhälle.

Medan TV-reklamen spottar ut röda tomtar på vita moln med guldglänsande kalsonger i paket strödda runtomkring den bomullsbeklädda tronen, verkar ingen lyssna till de otaliga krönikor som skrivs "om vad man verkligen borde bry sig om" i en verklig verklighet präglad av kris, krig och krav. Kanske inte heller till min..

Otaliga är de mammor, fruar, flickvänner som kommer slita sitt hår över att korven inte är stoppad när släkten knackar på dörren och djupt ångra sitt beslut att bjuda in till fest tre dagar i rad när det enda dessa vardagshjältar egentligen skulle behöva är vila.

Jag önskar att en tanke under helgerna skänks till den underbetalda undersköterskan på akuten i Karlshamn som inte får tillbringa julen med sin familj eftersom hon tvingas rädda liv på obekväm arbetstid, till den hunsade och efter makes alkoholintag misshandlade hustrun på Grönland som inte ser ljus i årstidens totala mörker. Och till den i Guatemala städande hushållerskan som inte vågar se sina arbetsgivare i ögonen, p.g.a. att hon har beordrats att inte ha något samröre förutom arbete med familjen i huset.

Kvinnors bekräftelsebehov diskuteras ofta. Kvinnor anses kräva både mer uppmärksamhet och uppmuntrande ord än män för att känna sig tillfreds med tillvaron. Min tes förklarar dock denna önskan om beröm med att kvinnor är vana vid att ge. En människa som ger mycket av sig själv förväntar sig då per automatik att även hennes omgivning ska göra detsamma. Mäns låga bekräftelsebehov grundar sig i att de berömmer, ger och uppmuntrar mindre än kvinnor. Deras eget behov och krav på bekräftelse är därför lägre. Det man inte ger förväntar man sig inte heller att få.

Många är de som vid tacktal och andra emotionella tidpunkter tackar sin mamma för allt. Jag önskar att alla kvinnor som sliter, världen över, får en behaglig jul.

Omtänksamhet är en underskattad dygd.