På FENOCINs hemsida, www.fenocin.org, kan man läsa om hur de som en av de ledande organisationerna för minoritetsbefolkningars rättigheter i Ecuador svarar den pågående konflikten:
FENOCIN: RESPALDA GESTIÓN INTERNACIONAL EN DEFENSA DE LA SOBERANÍA NACIONAL
Fecha de publicación: 2008-03-05
Autor:
La Confederación Nacional de Organizaciones Campesinas Indígenas y Negras, FENOCIN, ante los incidentes ocurridos el fin de semana en la provincia de Sucumbíos, a 2.5 kilómteros del río Putumayo por el gobierno de Colombia, al violar nuevamente el territorio ecuatoriano; expresa su irrestricto respaldo a las acciones adoptadas por el gobierno nacional en defensa de la soberanía del Ecuador y la paz en la subregión.
Ecuador es un país pacífico y respetuoso de los convenios internacionales, que ha mantenido de manera firme la no internacionalización del conflicto colombiano. En este sentido FENOCIN, rechaza toda pretensión de las autoridades colombianas, en su afán de involucrarnos en sus conflictos internos. Así mismo expresa su solidaridad con el pueblo campesino indígena de ese país, víctima de la violencia y represión gubernamental.
Los ecuatorianos no debemos tolerar la mentira disfrazada y disculpas del presidente Álvaro Uribe, que pretenden minimizar la incursión militar, cuando en la realidad se trata de una violación fragrante al territorio ecuatoriano irrespetando todo acuerdo que regula la convivencia pacífica y de integración de los pueblos latinoamericanos.La FENOCIN, pide al Presidente Rafael Correa, que actué con toda entereza para que se investiguen los sucesos ocurridos y con apoyo de la comunidad internacional se garantice que nunca más se mancille el territorio nacional.
La FENOCIN, convoca a todos los ecuatorianos para que como un solo puño respaldemos la gestión que a nivel internacional ha emprendido el gobierno de Rafael Correa y nos movilicemos para garantizar la paz como factor de desarrollo e integración de los pueblos.
Finalmente la FENOCIN, reafirma el cese de la Base de Manta que supuestamente era para combatir el narcotráfico y que hoy responde a los intereses del imperialismo.
Jag håller på Manuela som Ecuadors första kvinnliga president...
Thursday, March 06, 2008
Wednesday, March 05, 2008
överlevnadens politik?
Att hitta infantilitet i diskussionen kring de territoriella intrång som Ecuador och Venezuela menar att Colombia har utsatt Ecuador för i sin senaste räd mot FARC-gerillan på just ecuadoriansk mark, där gerillans andreman Raúl Reyes miste livet, och samtidigt medhålla i åsikten att Colombias president Uribe börjar tappa förståndet när han inte bara vill åtala Chavez för stöd till terrorism utan även för folkmord, ligger nära till hands.
Uribe lyssnar på farbror Bush och mobiliserar de militära krafterna mot de allierade grannarna Venezuela och Ecuador. Enligt "självförsvarsrätten" menar Uribe att Colombia har rätt att attackera FARC-läger i andra länder, vilket övriga latinamerikanska länder inte medhåller i. En högt uppsatt tjänsteman i Colombias försvarsdepartement ger uppgifter om att USA:s underrättelseorganisationer redan för flera veckor sedan, via satellittelefon, hittat Raúl Reyes position och lämnat uppgifter till den colombianska armén som ledde till att Reyes kunde spåras och dödas. Correa och Chavez försvarar sitt "samarbete" med FARC med sina "långt framskridande försök att skapa ett närmande mellan FARC och den colombianska regeringen". Hugo Chavéz hotar med öppet krig om ett liknande intrång som den colombianska arméns tillslag på ecuadoriansk mark även skulle ske i Venezuela. Ecuadors och Venezuelas diplomater kallas hem och den colombianska handeln hotas.
Mitt i denna soppa undrar man hur FARC-gerillan nu behandlar sin gisslan... FARC-gerillan har terroriststämplats av EU och FN och erhåller sin största inkomst från kidnappningar och kokainhandel. Gerillan vill byta sin gisslan av politiker och militärer mot de gerillafångar som sitter i Colombias fängelser. Ett fångutbyte verkar i nuläget mycket avlägset.
Att även FARC-gerillans fångar räknas i hög eller låg status förstärker denna tuppfäktning i maktposition. Den tidigare colombianska presidentkandidaten Ingrid Betancourt räknas som "högstatusfånge" pga sina nära kontakter i Frankrike och Sarkozys försök till medling och medhjälp till frisläppande av henne och journalister debatterar om huruvida hon har Hepatit B och är dödligt sjuk eller bara allmänt svag. De antal "obetydliga" fångar och civila som har dödats och hålls fångna av såväl den colombianska armén som FARC-gerillan nämns inte i de nu hätska debatterna.
"En nations öde har ofta hängt på en statsministers goda eller dåliga matsmältning.." sa Voltaire
Uribe lyssnar på farbror Bush och mobiliserar de militära krafterna mot de allierade grannarna Venezuela och Ecuador. Enligt "självförsvarsrätten" menar Uribe att Colombia har rätt att attackera FARC-läger i andra länder, vilket övriga latinamerikanska länder inte medhåller i. En högt uppsatt tjänsteman i Colombias försvarsdepartement ger uppgifter om att USA:s underrättelseorganisationer redan för flera veckor sedan, via satellittelefon, hittat Raúl Reyes position och lämnat uppgifter till den colombianska armén som ledde till att Reyes kunde spåras och dödas. Correa och Chavez försvarar sitt "samarbete" med FARC med sina "långt framskridande försök att skapa ett närmande mellan FARC och den colombianska regeringen". Hugo Chavéz hotar med öppet krig om ett liknande intrång som den colombianska arméns tillslag på ecuadoriansk mark även skulle ske i Venezuela. Ecuadors och Venezuelas diplomater kallas hem och den colombianska handeln hotas.
Mitt i denna soppa undrar man hur FARC-gerillan nu behandlar sin gisslan... FARC-gerillan har terroriststämplats av EU och FN och erhåller sin största inkomst från kidnappningar och kokainhandel. Gerillan vill byta sin gisslan av politiker och militärer mot de gerillafångar som sitter i Colombias fängelser. Ett fångutbyte verkar i nuläget mycket avlägset.
Att även FARC-gerillans fångar räknas i hög eller låg status förstärker denna tuppfäktning i maktposition. Den tidigare colombianska presidentkandidaten Ingrid Betancourt räknas som "högstatusfånge" pga sina nära kontakter i Frankrike och Sarkozys försök till medling och medhjälp till frisläppande av henne och journalister debatterar om huruvida hon har Hepatit B och är dödligt sjuk eller bara allmänt svag. De antal "obetydliga" fångar och civila som har dödats och hålls fångna av såväl den colombianska armén som FARC-gerillan nämns inte i de nu hätska debatterna.
"En nations öde har ofta hängt på en statsministers goda eller dåliga matsmältning.." sa Voltaire
Tuesday, March 04, 2008
Hugo, Rafael och Alvaro
Angående det spända läget mellan Colombia, Ecuador och Venezuela hänvisar jag till Magnus Lintons senaste inlägg i hans blogg från Bogotá här
Monday, March 03, 2008
djur i bur
"Man måste överge maktens stol, för sitter man där så syndar man.." Så säger en palestinier som sitter och väntar på den knappa matranson som de boende palestinierna tillåts använda sig av på Gazaremsan. "Vi känner oss som fåglar i bur. De skickar in lite mat och sedan stänger de dörren." Området beskrivs som ett fängelse utan tak av journalisten som filmar.
"Hur kan man styra ett folk som svälter" undrar någon annan och tittar trött in i kameran.
Barn springer och cyklar längs med ett begravningståg för en medlem ur Hamas.
Samtidigt sitter Tony Blair under World Economic Forum i januari och menar att "fred i Mellanöstern under 2008 är ett av mina mest prioriterade uppdrag". Troligen väl medveten om den hatiska inställning som många, av förklarliga skäl, i området intagit mot västs ledare. Under mötet i Davos uttalar Blair att "globalization is forcing changes in how people collaborate in a fundamental way. You need stronger and stronger collaborative political leadership. If we are interconnected and the world is interconnected, the only way for the world to work is to have a set of common values. We have no option but to work together.”
Jag är inte vän av upprepningar och brukar undvika att uttala mig om jag inte kan tillföra något nytt i en pågående diskussion. Ett gott råd till the Blair.
För övrigt gillar jag inte Putin. En man av upprepningar som nu kommer att upprepa sig i bakgrunden.
"Hur kan man styra ett folk som svälter" undrar någon annan och tittar trött in i kameran.
Barn springer och cyklar längs med ett begravningståg för en medlem ur Hamas.
Samtidigt sitter Tony Blair under World Economic Forum i januari och menar att "fred i Mellanöstern under 2008 är ett av mina mest prioriterade uppdrag". Troligen väl medveten om den hatiska inställning som många, av förklarliga skäl, i området intagit mot västs ledare. Under mötet i Davos uttalar Blair att "globalization is forcing changes in how people collaborate in a fundamental way. You need stronger and stronger collaborative political leadership. If we are interconnected and the world is interconnected, the only way for the world to work is to have a set of common values. We have no option but to work together.”
Jag är inte vän av upprepningar och brukar undvika att uttala mig om jag inte kan tillföra något nytt i en pågående diskussion. Ett gott råd till the Blair.
För övrigt gillar jag inte Putin. En man av upprepningar som nu kommer att upprepa sig i bakgrunden.
Subscribe to:
Posts (Atom)