Twitterkommentaren är en av många efter gårdagens beslut att åtal inte kommer väckas mot de polismän som överföll och kvävde Eric Garner till döds i New York i juli i år, efter att en av polismännen använde ett förbjudet strypgrepp mot den obeväpnade och icke-provocerande Garner. Bevismaterialet i form av en videoinspelning av ett vittne ansågs inte tillräckligt för att väcka åtal mot polismännen.
Eric Garner's sista ord visar en total uppgivenhet och frustration som delas av många runtom i världen:
Den senaste tiden har flera rättshavererade fall i USA uppmärksammats där rättsinstanser har beslutat att inte väcka åtal om övervåld av poliser som har lett till döden för obeväpnade och icke våldsamma svarta män, vilka aldrig har anklagats för något brott. Trayvon Martin, Michael Brown, Eric Garner.. listan kan göras lång.
Att USA har sedan länge återkommande problem med rasistiskt övervåld utfört av poliser diskuteras ofta. Att samma problem återkommer den här sidan Atlanten diskuteras sällan. Den svenska självbilden och moralpredikan om att det nationella rättssystemet skulle vara immunt mot degraderande brister i praktiskt polisarbete, domstolsväsende och övrigt rättssystem präglar fortfarande diskussionen. Så sent som förra veckan kom dock FNs tortyrkommittée med ett utlåtande om hur Sverige förhåller sig till FNs tortyrkonvention. Kritiken vittnar om misshandel av häktade barn och ungdomar, brutalt polisvåld och outredda hatbrott.
I början av året överlämnades av Mångkulturellt centrum till regeringen den första djupgående rapporten om afrofobi i Sverige. I rapporten skriver man
"Att polisen särbehandlar afrosvenskar negativt och att polisen regelbundet brukar nedsättande
beteckningar på afrosvenskar är välkänt. Polisen har genom åren exempelvis kritiserats för att rutinmässigt använda grovt rasistiska och afrofobiska tillmälen i utbildningsmaterial och kurslitteratur samt i efterlysningar, anmälningar och utredningar som exempelvis i förundersökningen gällande mordet på en man från Elfenbenskusten i Klippan 1995: ”Aktuell neger kom gående på Torggatans vänstra sida.”.
Invånare födda i subsahariska Afrika är vidare överrepresenterade som skäligen misstänkta i brottsutredningar som senare läggs ned, vilket indikerar att det krävs en lägre grad av misstanke för att polisen ska registrera en afrosvensk som misstänkt för ett brott, alternativt att misstag oftare görs vad gäller att identifiera gärningspersonen när det gäller afrosvenskar eller att afrosvenskar generellt övervakas mer av polisen än andra grupper. Även Brå har konstaterat att representanter från vissa minoriteter överlag missgynnas inom rättsväsendet i en studie baserad på enkäter bland och intervjuer med aktörer från rättsväsendet: ”Romer, östeuropéer och muslimska respektive svarta män är grupper som rättsliga aktörer uppfattar som särskilt utsatta för stereotypa föreställningar inom rättsväsendet” (Martens, Shannon & Törnqvist 2008:9)."
Det sägs att en grundläggande förutsättning för att kunna förändra samhället är en tro på att en förändring är möjlig. Den monumentala frustration och uppgivenhet som följer av ett konstant ignorerande av övergrepp på minoriteter bidrar till att eliminera denna hoppfullhet helt. Rättssystem som inte behandlar alla människor lika inför lagen är inga rättssystem. De är felsystem och de privilegierades alibi och externa fasad i ett status quo av diskriminering.
En allt vanligare kommentar från människor med ursprung i minoriteter är:
"Om polisen inte skyddar mig, vem ska då skydda mig?"
