ett delat ansvar är allas ansvar
"Det är skamligt att vissa kommuner vägrar ta emot människor som flyr från krig. Utvecklingen går nu tvärt emot de intentioner Sverige har bestämt för flyktingmottagandet. Koncentrationen av asylsökande till vissa kommuner bara ökar. Staten bör fullt ut ersätta kommunerna ekonomiskt, men också kräva att varje kommun med rimliga förutsättningar ska ta emot flyktingar. Eget boende-lagstiftningen (ebo) placerar i all sin teoretiska välvilja i praktiken de asylsökande i helt ohållbara livssituationer" skriver kommunstyrelsernas ordförande i Södertälje, Göteborg och Malmö - Anders Lago, Göran Johansson och Ilmar Reepalu (alla s) i DN Debatt. De syftar till de problem som dessa boendebidrag har åsamkat många flyktingar som använt boendebidraget till att flytta in i släktingars hem vilket resulterat i trångboddhet och svårigheter att erhålla en värdig levnadssituation i regioner med en redan hög andel flyktingar.
"Utvecklingen går tvärt emot de intentioner Sverige har bestämt för flyktingmottagandet, nämligen att koncentrationen till vissa kommuner ska motverkas. Studier visar att många flyktingar sedan de väl fått kunskap om förhållandena på arbets- och bostadsmarknaden önskar en annan placering, men upplever att de omöjligt kan få hjälp med detta. Vi lanserar därför idén om ett introduktionsprogram på ett år för alla som sökt en fristad i Sverige" säger de tre ledande politikerna samtidigt och föreslår att flyktingar under det första året i Sverige placeras i en kommun som har möjlighet att ge ett värdigt, eget boende, validering av arbetslivserfarenhet och betyg samt en snabb utgång i arbetslivet för praktik och språkträning. Efter detta "placerade" året finns möjlighet att stanna kvar på den aktuella orten eller flytta närmare de ev. släktingar och vänner man redan har i landet.
Diskussionen kring flyktingmottagandet är känslig. Många menar att det kränker den personliga integriteten att "bestämma var människor ska bo". De tre ovanstående debattörerna menar i stället "att det ofta är långt mycket enklare att etablera sig både på arbetsmarknaden och i eget boende när man inte hamnar i segregerade bostadsområden där utsikten till egen försörjning är näst intill obefintlig. Det är helt enkelt lättare att komma in i det svenska samhället om man får möjlighet att lära känna det. Det gör man inte i våra mest utsatta områden längre."
Det är inte svårt att ha förståelse för den trygghet flyktingar ser i att flytta till områden med en hög koncentration av landsmän. Men är denna trygghet långsiktig? Studier har visat att många flyktingar flyttar till områden med en stor andel släktingar och landsmän just därför att de har för knapphändig information om andra områden. Att "placera" flyktingfamiljer på orter under ett år, vilket är en mycket kort tidsperiod i sammanhanget, ökar familjernas kunskap om ytterområden i landet samt förbättrar möjligheterna att få ett eget kontaktnät i landet vilket ökar möjligheterna till självförsörjning.
Vanligen utmålas debattörer som "onda" eller "goda" i debatten om flyktingfrågan beroende på ståndpunkt. Att under ett år placera en familj på en ort med goda framtidsutsikter är ingen ond, auktoritär handling. Det kan istället vara en konstruktiv väg in i självförsörjning och oberoende. Något majoriteten av de nyanlända flyktingarna längtar efter.
"Utvecklingen går tvärt emot de intentioner Sverige har bestämt för flyktingmottagandet, nämligen att koncentrationen till vissa kommuner ska motverkas. Studier visar att många flyktingar sedan de väl fått kunskap om förhållandena på arbets- och bostadsmarknaden önskar en annan placering, men upplever att de omöjligt kan få hjälp med detta. Vi lanserar därför idén om ett introduktionsprogram på ett år för alla som sökt en fristad i Sverige" säger de tre ledande politikerna samtidigt och föreslår att flyktingar under det första året i Sverige placeras i en kommun som har möjlighet att ge ett värdigt, eget boende, validering av arbetslivserfarenhet och betyg samt en snabb utgång i arbetslivet för praktik och språkträning. Efter detta "placerade" året finns möjlighet att stanna kvar på den aktuella orten eller flytta närmare de ev. släktingar och vänner man redan har i landet.
Diskussionen kring flyktingmottagandet är känslig. Många menar att det kränker den personliga integriteten att "bestämma var människor ska bo". De tre ovanstående debattörerna menar i stället "att det ofta är långt mycket enklare att etablera sig både på arbetsmarknaden och i eget boende när man inte hamnar i segregerade bostadsområden där utsikten till egen försörjning är näst intill obefintlig. Det är helt enkelt lättare att komma in i det svenska samhället om man får möjlighet att lära känna det. Det gör man inte i våra mest utsatta områden längre."
Det är inte svårt att ha förståelse för den trygghet flyktingar ser i att flytta till områden med en hög koncentration av landsmän. Men är denna trygghet långsiktig? Studier har visat att många flyktingar flyttar till områden med en stor andel släktingar och landsmän just därför att de har för knapphändig information om andra områden. Att "placera" flyktingfamiljer på orter under ett år, vilket är en mycket kort tidsperiod i sammanhanget, ökar familjernas kunskap om ytterområden i landet samt förbättrar möjligheterna att få ett eget kontaktnät i landet vilket ökar möjligheterna till självförsörjning.
Vanligen utmålas debattörer som "onda" eller "goda" i debatten om flyktingfrågan beroende på ståndpunkt. Att under ett år placera en familj på en ort med goda framtidsutsikter är ingen ond, auktoritär handling. Det kan istället vara en konstruktiv väg in i självförsörjning och oberoende. Något majoriteten av de nyanlända flyktingarna längtar efter.
Comments