att ta från männen och ge till kvinnorna
I Robin Hoodska tider när plånboken öppnas med destination "största gallerian i stan" och fokus "biståndsorganisation" för att dämpa pulserande samvete, är det onödigt att påminna om julens budskap eftersom innebörden är glömd sedan decennier tillbaka. Jag har inget emot den sekulariserade utvecklingen då en viss religionstillhörighet inte bör styra ett diversifierat och mångfasetterat samhälle.
Medan TV-reklamen spottar ut röda tomtar på vita moln med guldglänsande kalsonger i paket strödda runtomkring den bomullsbeklädda tronen, verkar ingen lyssna till de otaliga krönikor som skrivs "om vad man verkligen borde bry sig om" i en verklig verklighet präglad av kris, krig och krav. Kanske inte heller till min..
Otaliga är de mammor, fruar, flickvänner som kommer slita sitt hår över att korven inte är stoppad när släkten knackar på dörren och djupt ångra sitt beslut att bjuda in till fest tre dagar i rad när det enda dessa vardagshjältar egentligen skulle behöva är vila.
Jag önskar att en tanke under helgerna skänks till den underbetalda undersköterskan på akuten i Karlshamn som inte får tillbringa julen med sin familj eftersom hon tvingas rädda liv på obekväm arbetstid, till den hunsade och efter makes alkoholintag misshandlade hustrun på Grönland som inte ser ljus i årstidens totala mörker. Och till den i Guatemala städande hushållerskan som inte vågar se sina arbetsgivare i ögonen, p.g.a. att hon har beordrats att inte ha något samröre förutom arbete med familjen i huset.
Kvinnors bekräftelsebehov diskuteras ofta. Kvinnor anses kräva både mer uppmärksamhet och uppmuntrande ord än män för att känna sig tillfreds med tillvaron. Min tes förklarar dock denna önskan om beröm med att kvinnor är vana vid att ge. En människa som ger mycket av sig själv förväntar sig då per automatik att även hennes omgivning ska göra detsamma. Mäns låga bekräftelsebehov grundar sig i att de berömmer, ger och uppmuntrar mindre än kvinnor. Deras eget behov och krav på bekräftelse är därför lägre. Det man inte ger förväntar man sig inte heller att få.
Många är de som vid tacktal och andra emotionella tidpunkter tackar sin mamma för allt. Jag önskar att alla kvinnor som sliter, världen över, får en behaglig jul.
Omtänksamhet är en underskattad dygd.
Medan TV-reklamen spottar ut röda tomtar på vita moln med guldglänsande kalsonger i paket strödda runtomkring den bomullsbeklädda tronen, verkar ingen lyssna till de otaliga krönikor som skrivs "om vad man verkligen borde bry sig om" i en verklig verklighet präglad av kris, krig och krav. Kanske inte heller till min..
Otaliga är de mammor, fruar, flickvänner som kommer slita sitt hår över att korven inte är stoppad när släkten knackar på dörren och djupt ångra sitt beslut att bjuda in till fest tre dagar i rad när det enda dessa vardagshjältar egentligen skulle behöva är vila.
Jag önskar att en tanke under helgerna skänks till den underbetalda undersköterskan på akuten i Karlshamn som inte får tillbringa julen med sin familj eftersom hon tvingas rädda liv på obekväm arbetstid, till den hunsade och efter makes alkoholintag misshandlade hustrun på Grönland som inte ser ljus i årstidens totala mörker. Och till den i Guatemala städande hushållerskan som inte vågar se sina arbetsgivare i ögonen, p.g.a. att hon har beordrats att inte ha något samröre förutom arbete med familjen i huset.
Kvinnors bekräftelsebehov diskuteras ofta. Kvinnor anses kräva både mer uppmärksamhet och uppmuntrande ord än män för att känna sig tillfreds med tillvaron. Min tes förklarar dock denna önskan om beröm med att kvinnor är vana vid att ge. En människa som ger mycket av sig själv förväntar sig då per automatik att även hennes omgivning ska göra detsamma. Mäns låga bekräftelsebehov grundar sig i att de berömmer, ger och uppmuntrar mindre än kvinnor. Deras eget behov och krav på bekräftelse är därför lägre. Det man inte ger förväntar man sig inte heller att få.
Många är de som vid tacktal och andra emotionella tidpunkter tackar sin mamma för allt. Jag önskar att alla kvinnor som sliter, världen över, får en behaglig jul.
Omtänksamhet är en underskattad dygd.
Comments
Jag ar glad och stolt over att du ar min :-)
Bekraftelsebehovet ma vara
konsbetingat utifran samhallets forvantningar och synsatt.
Men vill anda pasta att killar ocksa ocksa har behov av att horas och synas i samma utstrackning som tjejer.
Det ar bara det att killar spelar pa myten om den starka mannen som ar normen.
Man far inte visa sina svaga sidor som kille, darav avsaknad av formaga att uttrycka sig i kanslomassiga termer.
Man vill inte betraktas som en javla mess och misslyckad.....
Människans Darwinistiska ådra visar överlevnadsinstinkt i form av högmod och dominans, för att övertyga omgivande medlemmar av arten om att kampen redan är över.
Människans behov av att livnära sig på detta sätt är ju dock som bekant inget, vilket gör att det djuriska hävdelsebehovet blir ointressant och omotiverat.
Vad är det som ska bevisas?