ja, visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

K. Boye

Comments

Anonymous said…
de diktade....

de samtalade som ingen annan....

om de bara hade lyckats klattra upp i varandras torn......helt och hallet...?

Fullt ut.....

Vad hade blivit av dem....?

Visst gor det ont ..visst kanns det lite markligt......

Han valde Buenos Aires istallet for Burlov dar loven faller...

mallos....i morkret...i den goda luftens stad..
Anonymous said…
Du fattas mig.

Popular posts from this blog

Det kom ett brev

Två tankars konst

Det du ser är det du får?