toppluva eller nerdragen mössa?

I november märks människors referensram extra tydligt?

Mina händer antar kubansk färg i kylig morgon medan trött Fiat sneglar på mig med frusna ögon. Mina läppar verkar moderata efter friskt rullande genom stan. Jag har en tysk inställning till kvällssortering av sopor. Vänner med ett filantropiskt förhållningssätt till tillvaron med udd av altruism och emancipatoriskt intresse inspirerar mig mer medan de jag inte ringer lika ofta känns mänskligt trångsynta. Intelligens med självdistans beundras. Lång Tage är stor.

Jag är alternativt konventionell med vardagligt lustfyllda behov. Mina partipolitiska åsikter är intresserat ointresserade, men jag engagerar mig i opolitisk politik. Komplicerat enkel med en enkel komplexitet. Ödmjukt explicit med rum för lokal globalisering och global lokalisering. Jag kanske ger mig av, för att stanna.

Jag är fördomsfullt fördomsfull mot de fördomsfulla som anser sig fördomsfria. Kylan fryser mig men påverkar inte min syn på mötande trottoarmänniskor.

Genom min nerdragna mössas grova maskor kan jag ge en varm blick även i november. Bär du toppluva eller över ögonen nerdraget avskärmande?

Comments

Anonymous said…
Jag har både toppluva och nerdragen mössa....jag försöker att inte påverkas av väderleken men det är svårt att inte bli det. November har överraskat mig hittintills.varför är folk negativt inställda till denna månad? Mörkret, kylan och de nakna träden låter ingen oberörd. Jag behöver inte vara glad jämt, just melakolin och tungsinntheten gör tillvaron mer spännande än annars. Jag gör mitt bästa för att begripa mig själv och andra utifrån mina förutsättningar och referensramar oavsett vilken årstid det är. jag försöker att hantera den gråa vardagen på ett sätt som ger livet en meningsful dimension. Detta är en lovsång til den mest hatade och underskatade månaden.

Ras Kwame Toure
2:51 pm
Post a Comment

Popular posts from this blog

Det kom ett brev

Image
Med anledning av Sverigedemokraternas kampanj utomlands för att avskräcka personer från att resa till Sverige kontaktade jag Polisen och därefter Justitiekanslern gällande möjligheterna att anmäla partiet för tryckfrihetsbrottet förtal, då jag inte ställer mig bakom kampanjen som undertecknades "svenska folket". Även om jag själv inte identifierar mig utifrån min nationalitet så är jag väl medveten om att omgivningen definierar mig utifrån denna bedömningsgrund och ett ställningstagande och ifrågasättande av hur det offentliga partistödet används är nödvändigt. Svaret från Justitiekanslern bifogas. Svaret är ännu ett exempel på institutioners förnekande av ansvar med hänvisning till nationalstatens yttre gräns och kan därmed läggas till listan över argument för avskaffandet av nationalstaten som kollektivt fenomen och politiskt organ.
Read more

Två tankars konst

Dogmatiska förhållningssätt och en starkt profilerad inställning till omvärlden är såväl socialt som ekonomiskt gynnsamt i det nutida samhället. Samtidigt som expertkulten hyllas så tar få sig tid att verkligen samla all information innan slutsatser dras. En följd av detta blir en hög grad av uttalande experter som inte alls är experter. Konsensuskulturen har inga fördelar om konsensus eftersträvas endast för sakens skull och baseras på konflikträdsla. Men att kunna hålla två tankar levande samtidigt och inte dra slutsatser innan fakta har framlagts är ett förhållningssätt som borde premieras högre. Tid och intresse är de medel som avgör om slutsatsen kommer vara väl underbyggd eller inte. Och den tiden tar sig få. Intresset finns där sällan. Att intressera sig för omgivningen och inte uteslutande informera sig om redan kända områden är bildande. Områdesöverskridande samarbeten är avgörande för att kunna se fenomen ur nya perspektiv och att våga tänka nytt är essentiellt för samhäl
Read more

Det du ser är det du får?

Vivek Narayanan, författare till nyutkomna diktsamlingen "Låt varje språk vara främmande" i senaste avsnittet av Babel : "Jag tror att vi fortfarande använder nationalitet och etnicitet som en sorts stenografi för att förstå varandra. Och det har varit svårt för mig, en indier som växte upp i Afrika och har bott på olika platser som jag känner har präglat mig på djupet. Jag har upptäckt att det ibland gör folk förvirrade och att det hade varit enklare för dem om jag "bara" varit indier. Så jag har lärt mig att "spela" indier för att lugna dem... så att de inte behöver bli så förvirrade över vem jag är. ...(...)... Jag tror att vi befinner oss i ett slags övergångsstadium där vi slutar identifiera oss som tillhörande en viss nation eller kultur. Nu, mer än för några år sen, har vi alla bitar i oss som kommer överallt ifrån. Vi verkar vara på väg över till något annat. De där identiteterna är liksom bara skal." I mitt senaste filmprojekt har
Read more