rättmätiga rättigheter, förändringsförsiktighet och maktmisstänksamhet

På torsdagen installerade sig den nya lagstiftande församlingen i Ecuador tillsammans med president Rafael Correa för att reformera landets konstitution. Correas förespråkare talar om att reformera till "ett slut på en natt av nyliberalism".

Processen för att reformera åldrande konstitutioner pågår nu i såväl Ecuador som Bolivia och Venezuela. President Hugo Chavez menar att Venezuela står inför "2000-talets nya socialism". På söndag kommer nya omröstningar kring reformförslagen genomföras. Folket ska bl.a. rösta om den kontroversiella föreslagna möjligheten för sittande presidenter att kunna väljas om ett obehindrat antal gånger. Den gällande lagen låter för tillfället Chavez inneha presidentposten till 2012 då han har förbrukat sina två tillåtna mandatperioder.

Evo Morales, den första Aymarapresidenten i Bolivias historia, kommer genomföra omröstning om landets nya konstitution den 14 december. Morales talar om att "redigera landet" och vill exempelvis tilldela ursprungsbefolkningen mer politisk makt tillsammans med andra för landet utvecklande förändringar.

Vissa menar att de föreslagna förändringarna i Bolivia har likheter med processen vid upphävandet av apartheid i Sydafrika.

Ökat inflytande för minoritetsbefolkningar, nationaliserande och förstatligande av naturtillgångar, större federal makt i lokala regioner, större inslag av kooperativism och införande av sex timmars arbetsdag i Venezuela är några av de föreslagna reformerna.

Samtidigt är oroligheterna i de tre länderna större än på länge. I Venezuela har studenter konstant demonstrerat den närmaste tiden. Det politiska engagemanget hos unga är större i landet än någonsin. Många studenter sympatiserar med oppositionen och menar att Chavez politik förespråkar en enpartistat utan utrymme för avvikande åsikter. Studenterna har å sin sida kritiserats för att ha dålig kunskap om reformeringens verkliga syften och mål och beskylls för att endast lyssna på USA-stödda medias uppfattningar om Chavez som ett hot mot demokratin i landet. I såväl Venezuela som Ecuador och Bolivia har demonstrationer och upplopp visat misstänksamheten mot ett potentiellt konstituerande maktmissbruk som endast tjänar de sittande presidenternas syfte att förbli sittande.

Går han att lita på?

Comments

Anonymous said…
Jag litar på chavez som ledare av folket. Folkstyre har också sina brister som alla former av styrelser. Det faktum att han nu förlorat folkomröstningen på den minsta möjliga mariginalen och accepterat utgången inger hopp och förtroende inför framtiden. Reformförslagen till grundlagen har beskrivits som maktfullkomlighet av svensk media vars trovärdighet kan ifrågasättas. Att införa bl.a. sex timmars arbetsdag, att sänka åldersgränsen för att kunna rösta från 18 till 16 och att förslå obegränsad tid vid makten så länge folket vill ha honom,anser inte jag är någon häpnasväckande företeelse. I många länder som Sverige, England, kanada och Australen med mera kan statsministern sitta kvar hur länge som helst men ingen tycks reagera på det...Jag själv är för maktskifte regelbundet men förstår inte varför man är så negativt inställt till Chavez här i Väst.
En intressant iakttagelse.

Orsaken till Chavez nederlag verkar vara att det venezolanska folket har slagit bakut p.g.a. Chavez vilja till konstant ledarskap. Människors ovilja till maktfullkomlighet gör att de inte inser att liknande lagparagrafer även finns i andra länder.

Jag gillar dock Gustaf Fridolins attityd att inte sitta längre i beslutande ställning än så länge man åstadkommer verklig och effektiv nytta. Å andra sidan gör detta att fler måste engagera sig politiskt för att man ska kunna få en konstant kompetent kår av ledamöter. Dagens ointresse hos exempelvis den svenska befolkningen i att engagera sig politiskt gör täta byten av ledamöter mer problematiska.

Popular posts from this blog

Det kom ett brev

Det du ser är det du får?

Två tankars konst