overgivna hundar och lask

Barnfondens arbete ar narvarande da folk fragar vad jag gor och vad jag trivs med, aven om organisationen inte har nagra projekt i landet. Advokaten som arbetar med miljofragor pa naturreservatet La Reserva Nacional de Paracas fragar om Barnfondens intentioner att borja samarbeta mer med projekt i Peru. Jag svarar att det inte ar aktuellt just nu, eventuellt framover. Allt ar relativt. Levnadsstandarden ar nagot, nagot hogre och arbetslosheten nagot, nagot lagre i Peru an exempelvis i Ecuador. Till stor del pga inkomsterna fran turismen. Landet lever till stor del pa arvet fran Inkaforfaderna, pa batturerna till de vackra oarna och pa expeditioner till regnskogen.

Samtidigt kantas aven vagarna har av kakstader som ser ut att kunna falla likt Domino vid nasta vindpust. Aven har finns en lagre klass som stadar hotellen dar jag och landets ovre klasser bor. Advokaten kom och lamnade en artikel om den miljoforstoring som hotar regionen. Paracas soder om Lima praglas av turer till Las Islas Ballestas dar sjolejonen kramar sig i solen. Vem vet om det ar av exhibitionistiska orsaker eller om det ar av irritation over att batforaren bara haller en halv meters avstand nar rekommendationerna av respekt for djuren ligger pa 15 meter. Ekoturismen vaxer i landet, men fortfarande, och som vanligt vinner de ekonomiska intressena. Turisterna jublar hogre nar de nastan kan ta pa den ammande sjolejonhonan.

Advokaten, som arbetar for nationalparkens del, ar en sann djurvan. Drommer om att oppna ett hem for de overgivna hundar som driver runt pa gatorna. Han ater inte fisken som fiskas i bukten. Vill inte uppmuntra fangsten, som till stor del hamnar i fiskmjolsfabriken dar fisken mals till djurfoder som sedan exporteras till Europa och Kina. Stanken fran fabriken ar pataglig. Utslappen ar stora. Jag valjer ocksa hellre gronsaker till middagen.

Det markliga ar nar advokaten plotsligt under vart snack blir torstig. Han har vuxit upp i en medelklassfamilj i Lima dar en hemhjalp har tvattat hans klader under hela barndomen. Darfor kanns det inte frammande for honom att nast intill krava av stadaren, kocken och alltiallon pa hotellet att hamta en lask till honom. Nar stadaren, kocken och alltiallon forklarar att strommen gatt i hela stan och att de inte har lask pa hotellet, blir advokaten sur och tycker hotellet har dalig service. Allt medan jag mar daligt over den urskuldande men samtidigt foraktfulla blicken fran stadaren, kocken och alltiallon. Att vara van av vissa individer betyder inte alltid att man ar van av alla. Avstandet mellan advokaten och stadaren, kocken och alltiallon ar langt.