ett blekingskt skärgårdsliv
Är det romantiskt? Eller tragiskt? Är det ens relevant att analysera över ett lämpligt epitet till det blekingska skärgårdslivet? Kanske räcker det med att konstatera att iakttagelsen helt enkelt är ett utdrag ur livet självt... och Kristoffer Poppius blogg (http://www.dn.se/poppiusblogg-rss ):
"Tjurkö, 070404
Det är alltid samma märkliga känsla att komma hit, att kliva av båten med "The Best of Bobby O" i lurarna, hälsa på några fiskare i hamnen och traska upp på vägen med datorn i handen och gårdagsnattens Patricia fortfarande kvar i kroppen. Kontrasten blir dessutom extra tydlig så här när det är lågsäsong, när det är vardag här, innan sommargästerna med segelbåtarna kommer och affären börjar ta in chèvre och koriander, eller nej, kroppkakor och isterband, stabbig husmanskost, precis som de bofasta. Fast jag tror det mest går hamburgerbröd och fläskfilé här annars, det känns väldigt amerikanskt på nåt vis, kanske som i sjaviga Södern, eller på blåsiga nordostkusten, fast alltså inte The Hamptons. Blekinge skärgård är inte alls lika pittoreskt som Österlen eller Västkusten, som vill vara som Provence eller Bretagne, här är bonnigt på riktigt, och särskilt innan löven har kommit och man lodar omkring i gummistövlar och gamla Helly Hansen-tröjor och ser in genom de leriga trädgårdarna, bland bråte, presenningar och rostiga Volvokombis. Rasister i eternithus och feta familjer i mexitegelvillor med alldeles för hög grund med massa katter och stora hundar som vaktar. Stränderna är översköljda av vinterstormarnas vrakgods och båtarna ligger på land, men bilfärjan från Aspö går fram och tillbaka till klockan ett. Jag cyklade till macken och såg öns ende bög, han visste inte om det själv, eller jo, kanske nånstans - nångång - för han blev nervös och började rodna och svära ännu mer med sina mopedkompisar för att inte verka misstänkt, jag kan inte låta bli att tycka att det är romantiskt, tänk att bo här, året runt, det är som i en film."
"Tjurkö, 070404
Det är alltid samma märkliga känsla att komma hit, att kliva av båten med "The Best of Bobby O" i lurarna, hälsa på några fiskare i hamnen och traska upp på vägen med datorn i handen och gårdagsnattens Patricia fortfarande kvar i kroppen. Kontrasten blir dessutom extra tydlig så här när det är lågsäsong, när det är vardag här, innan sommargästerna med segelbåtarna kommer och affären börjar ta in chèvre och koriander, eller nej, kroppkakor och isterband, stabbig husmanskost, precis som de bofasta. Fast jag tror det mest går hamburgerbröd och fläskfilé här annars, det känns väldigt amerikanskt på nåt vis, kanske som i sjaviga Södern, eller på blåsiga nordostkusten, fast alltså inte The Hamptons. Blekinge skärgård är inte alls lika pittoreskt som Österlen eller Västkusten, som vill vara som Provence eller Bretagne, här är bonnigt på riktigt, och särskilt innan löven har kommit och man lodar omkring i gummistövlar och gamla Helly Hansen-tröjor och ser in genom de leriga trädgårdarna, bland bråte, presenningar och rostiga Volvokombis. Rasister i eternithus och feta familjer i mexitegelvillor med alldeles för hög grund med massa katter och stora hundar som vaktar. Stränderna är översköljda av vinterstormarnas vrakgods och båtarna ligger på land, men bilfärjan från Aspö går fram och tillbaka till klockan ett. Jag cyklade till macken och såg öns ende bög, han visste inte om det själv, eller jo, kanske nånstans - nångång - för han blev nervös och började rodna och svära ännu mer med sina mopedkompisar för att inte verka misstänkt, jag kan inte låta bli att tycka att det är romantiskt, tänk att bo här, året runt, det är som i en film."
Comments