att möta en myra

Katten la sig bekvämt tillrätta i den värmande majsolen, med ögonen slutna men öronen sakta dansandes till nya vårfågelhitar. Katten hade troligen fortsatt vila på just den där ytterst rekreationspotentiella och solbelysta platsen på verandan, om det inte var för myran. En intet ont anande myra springer med bestämda framben före bakben på plankan rakt mot ett gråhårigt och storleksmässigt betydligt större djur.

Att få en myra i näsan kan få vem som helst att vilja byta plats.

Det krävs sällan mer än ett litet, anspråkslöst avbrott i tillvaron för att man ska överväga behovet av och lusten till att ändra riktning på var varandet bör vara. Eller är besök av myror endast bevis på att fler än man själv trivs vid just det aktuella parkerandet?

Comments

Popular posts from this blog

Det kom ett brev

Det du ser är det du får?

Två tankars konst