att utvecklas mot att bli ett utvecklingsland
Det utvecklade landet ägnar sig vanligen åt hög grad av tillbakalutande och njutning av svunna tider av välfärd. Utvecklingslandet har däremot en innovativ längtan till utveckling, tillväxt och förnyelse. Varje nation borde därför sträva efter att marknadsföra sig som ett utvecklingsland. Fredrik Härén, Årets talare 2006/2007, uppmuntrar detta tänkande som motsäger sig tidigare stereotypa indelningar av länder med eller utan god ekonomisk framgång.
Den konventionella biståndspolitikens marknadsförare borde lyssna till detta argument. Fortfarande, på 2000-talet, präglas utvecklingssamarbete av utgångspunkten "givare" och "tagare". Givaren är god. Tagaren är tacksam.
Givaren är säkert inte ond. Men givarens godhet är en återbetalning av en historisk skuld, vilket många är överens om. Tagarens tacksamhet bör istället omvandlas till en syn på biståndet som en skatteåterbäring till följd av för höga historiska inbetalningar. Klimatskulder till följd av långvarigt utsläpp och skulder till följd av seklers väpnade kolonisering är ett inte helt ovanligt fenomen. Alla vill ha fred men ingen vill betala för den. Inte ens de som har åstadkommit dess nödvändighet. Att omvandla denna brist på intresse till en möjlighet att få investera i ett utvecklingsland är utvecklande och bör anses vara eftertraktat.
Utvecklingsländer är intresserade av utveckling. Utvecklade länder verkar mer intresserade av avveckling. Jeffrey D. Sachs, professor i ekonomi vid the Earth Institute vid Columbia University samt ekonomisk rådgivare åt Ban Ki-Moon och tidigare ekonomisk rådgivare i Latinamerika, Östeuropa, ex-Jugoslavien osv. framhöll vid sitt Sverigebesök tidigare i höstas de 620 miljarder amerikanska dollar som spenderas på militära medel medan samma USA investerar knappa 4 miljarder dollar i utvecklingsprojekt runtom i Afrika. Bono bör inte ses som hjälte. Bono bör istället för att skänka sin lön, sänka sin lön och samtidigt arbeta för att omvandla sitt hemland till ett utvecklingsland.
Finns även tillgängligt här http://www.lasarnasfria.nu/Avdelning/Debatt
Den konventionella biståndspolitikens marknadsförare borde lyssna till detta argument. Fortfarande, på 2000-talet, präglas utvecklingssamarbete av utgångspunkten "givare" och "tagare". Givaren är god. Tagaren är tacksam.
Givaren är säkert inte ond. Men givarens godhet är en återbetalning av en historisk skuld, vilket många är överens om. Tagarens tacksamhet bör istället omvandlas till en syn på biståndet som en skatteåterbäring till följd av för höga historiska inbetalningar. Klimatskulder till följd av långvarigt utsläpp och skulder till följd av seklers väpnade kolonisering är ett inte helt ovanligt fenomen. Alla vill ha fred men ingen vill betala för den. Inte ens de som har åstadkommit dess nödvändighet. Att omvandla denna brist på intresse till en möjlighet att få investera i ett utvecklingsland är utvecklande och bör anses vara eftertraktat.
Utvecklingsländer är intresserade av utveckling. Utvecklade länder verkar mer intresserade av avveckling. Jeffrey D. Sachs, professor i ekonomi vid the Earth Institute vid Columbia University samt ekonomisk rådgivare åt Ban Ki-Moon och tidigare ekonomisk rådgivare i Latinamerika, Östeuropa, ex-Jugoslavien osv. framhöll vid sitt Sverigebesök tidigare i höstas de 620 miljarder amerikanska dollar som spenderas på militära medel medan samma USA investerar knappa 4 miljarder dollar i utvecklingsprojekt runtom i Afrika. Bono bör inte ses som hjälte. Bono bör istället för att skänka sin lön, sänka sin lön och samtidigt arbeta för att omvandla sitt hemland till ett utvecklingsland.
Finns även tillgängligt här http://www.lasarnasfria.nu/Avdelning/Debatt
Comments
Givaren/tagaren = God/tacksam
Historisk skuld = återbetalning i form av bistånd
Höga historiska inbetalningar = skatteåterbäring.....
Är det verkligen så vi ser relationen mellan Nord och Syd?
Indien och Kina är också utvecklingsländer och biståndstagare men jag ser inte många tacksamma Kineser eller Indier för det.
Jag medhåller dock att den paternalistiska mentaliteten finns kvar men hela bilden är mer komplex än så.
Jag är inte säker på att den riktiga viljan till välstånd i Syd finns i Nord.
Man vill inte förlora det man har genom att bistå andra länder hinna ikapp. Klimatdebatten är också en del av det syftet.
Vill bävern vara snäll och ge oss sin defination av "Utveckling" "Underutveckling" och "Avveckling"?
Utveckling: Processen varpå ihopskrynklighet tillrättas.
Underutveckling: När processen varpå ihopskrynklighet tillrättas inte full genomförs, vilket resulterar i fortsatt skrynklighet.
Avveckling: Den totala elimineringen av förekommande skrynklighet. T ex genom strykning.
El Toure!
Om Bävern kände sig utvecklad eller avvecklad är frågan..
tack för empatin, måste dock påpeka att mitt varmvatten kommer från solvärme och är därför oerhört klimatsmart. Kylan i duschen idag (tvättade håret, resten av mig fick tvättas i en gryta vatten uppvärmd på gasspisen) leder dessutom till att jag kommer att föna håret torrt = mer klimatosmart. SOL kan BARA vara bra alltså!
Vad gäller finansiär/mottagare så är det det ständiga dilemmat. Den nya käcka metoden med program istället för projekt kan förhoppningsvis motverka detta något - i vårt programråd har varje organisation en röst och bestämmer därmed riktningen på arbetet på lika villkor. MEN men tyvärr måste vi som finansiär ändå ibland säga stopp, för Forum Syd - Sida och i förlängningen alltså svenska regeringen ger ju direktiv... så lite avveckling vore nog inte fel.
Kram på dig!