slumpmässig trygghet och äppelkungar
Den näst intill schizofrena verklighet som håller sitt vardagsgrepp om flertalet känns som ett modernt gissel.
"Jag skulle vilja skriva en stor roman, massor av brev, umgås med fler intressanta människor i min omgivning, hålla flera fester, ägna mer tid åt mina intellektuella intressen, leka med mina barn, älska med min hustru, göra utflykter oftare, åka till Kongo, vara radikal och försöka revolutionera samhället, skriva sagor, köpa en större båt, segla mera, sola mig och simma, skriva en bok om den amerikanska pikareskromanen, undervisa mina barn hemma, bli en bättre universitetslärare, vara en trogen vän, vara generösare med mina pengar, vara mer sparsam, leva ett rikare liv i min omvärld, leva som Thoreau och inte bry mig om materiella värden, spela mera tennis, praktisera yoga, meditera, gymnastisera varje dag, hjälpa min fru med hushållsarbetet, och...så vidare.
Och göra allt detta på allvar, på lek, dramatiskt, stoiskt, glatt, allvarligt, moraliskt, likgiltigt, som D. H. Lawrence, Paul Newman, Sokrates och Stålmannen.
Men det är löjligt. Om jag gör något av detta, spelar någon av dessa roller, är de andra jagen otillfredsställda. Ni måste hjälpa mig att tillfredsställa ett jag i taget så att de andra känner att även de tas hänsyn till. Ni måste hjälpa mig att mig samman så att jag inte spiller bort mitt liv på att göra en massa saker utan att i själva verket göra någonting..." ber en patient psykiatrikern Luke Rhinehart i dennes bok Tärningsspelaren. Samme psykiatriker förespråkar ett vardagsliv styrt av tärningskast. Tärningens beslut formar din vardag.
"Om en person kan lära sig hysa starkt förtroende för det inkonsekventa, oberäkneliga och alltings ovaraktighet, kommer han att känna sig fullkomligt hemma i vårt komplicerade samhälle!" fortsätter Rhinehart.
Oavsett om man väljer att låta vardagen styras av slumpmässiga tärningskast och dessas beslut så vädras en märkbar fascination i tärningsteorin. Vilken nutida individ skulle inte vilja undfly avgörande beslut om dessa så bara handlade om morgondagens middagsmat? De aldrig sinande valmöjligheterna tär på den mest ståndaktiga och rigida personlighet.
Kanske är sökandet och väljandet livet... Kanske är den melankoliska känslan av otillfredsställelse och föga lyckosamma vägval en behagligt inspirerande motivationsfaktor...
I stund av fundersamhet över vidare väg visar televisionen vardagen hos Urshults äppelkungar. Tre generationer slår ängsblom med lie och skördar gyllene äpplen i paradisisk miljö. Idyllisering av landsbygd ligger nära till hands. Men rätt val av äpplen kan vara en nog så gäckande gåta...
"Jag skulle vilja skriva en stor roman, massor av brev, umgås med fler intressanta människor i min omgivning, hålla flera fester, ägna mer tid åt mina intellektuella intressen, leka med mina barn, älska med min hustru, göra utflykter oftare, åka till Kongo, vara radikal och försöka revolutionera samhället, skriva sagor, köpa en större båt, segla mera, sola mig och simma, skriva en bok om den amerikanska pikareskromanen, undervisa mina barn hemma, bli en bättre universitetslärare, vara en trogen vän, vara generösare med mina pengar, vara mer sparsam, leva ett rikare liv i min omvärld, leva som Thoreau och inte bry mig om materiella värden, spela mera tennis, praktisera yoga, meditera, gymnastisera varje dag, hjälpa min fru med hushållsarbetet, och...så vidare.
Och göra allt detta på allvar, på lek, dramatiskt, stoiskt, glatt, allvarligt, moraliskt, likgiltigt, som D. H. Lawrence, Paul Newman, Sokrates och Stålmannen.
Men det är löjligt. Om jag gör något av detta, spelar någon av dessa roller, är de andra jagen otillfredsställda. Ni måste hjälpa mig att tillfredsställa ett jag i taget så att de andra känner att även de tas hänsyn till. Ni måste hjälpa mig att mig samman så att jag inte spiller bort mitt liv på att göra en massa saker utan att i själva verket göra någonting..." ber en patient psykiatrikern Luke Rhinehart i dennes bok Tärningsspelaren. Samme psykiatriker förespråkar ett vardagsliv styrt av tärningskast. Tärningens beslut formar din vardag.
"Om en person kan lära sig hysa starkt förtroende för det inkonsekventa, oberäkneliga och alltings ovaraktighet, kommer han att känna sig fullkomligt hemma i vårt komplicerade samhälle!" fortsätter Rhinehart.
Oavsett om man väljer att låta vardagen styras av slumpmässiga tärningskast och dessas beslut så vädras en märkbar fascination i tärningsteorin. Vilken nutida individ skulle inte vilja undfly avgörande beslut om dessa så bara handlade om morgondagens middagsmat? De aldrig sinande valmöjligheterna tär på den mest ståndaktiga och rigida personlighet.
Kanske är sökandet och väljandet livet... Kanske är den melankoliska känslan av otillfredsställelse och föga lyckosamma vägval en behagligt inspirerande motivationsfaktor...
I stund av fundersamhet över vidare väg visar televisionen vardagen hos Urshults äppelkungar. Tre generationer slår ängsblom med lie och skördar gyllene äpplen i paradisisk miljö. Idyllisering av landsbygd ligger nära till hands. Men rätt val av äpplen kan vara en nog så gäckande gåta...
Comments
Hoppas du har det bra, feliz fortsättning på året!
Ett tärningskast som vägledare i tillvaron skulle få förödande konsekvenser för min del. Jag är djupt existentialist som är ansvarig för mina handlingar oavsett livsvillkor.
Man må sträva efter att slippa fatta beslut i vissa situationer men att låta vardagen styras av tärningskast är för mig som att föra en ansvarslös och innehålslös tillvaro.Aktivt deltagandet i livet är avgörande för vilket slgas liv man lever.